Trädgården i maj 2019 - en återblick

Trettonhelgen är en av de mest avkopplande och lugna helgerna hos oss. Efter jul och nyår är det skönt att ha några fridfulla dagar där var och en pysslar med sitt och jag får både tid och lust att titta tillbaka på trädgårdsåret som gått. Jag börjar med maj!

Ingen gång på året älskar jag tulpanerna så mycket som när det tittar upp ur majjorden. Efter många år med villaträdgård där det på grund av rådjuren knappas var lönt att sätta tulpanlökar är det så roligt att nu kunna plantera tulpaner i Bergslagsträdgården.

Jag har valt att sätta lökar av högresta darwinhybrider i rödrosa, gult och orange. Det är en grupp tulpaner som ofta är korsningar mellan darwintulpaner och Tulipa fosteriana, trogna och härdiga. Den första omgången lökar jag satte var en mix av Appeldorn-sorter, där de i rödrosa och gulorange var vackrast.

Darwinhybrider, ståtliga och tåliga tulpaner 

'Appeldoorn-mix', en härligt blanding av Darwinhybrider

Nedan den vackra 'Appeldoorn´s Elite' som har en fin teckning av röda penseldrag på utsidan. I höstas satte jag 'Golden Appeldoorn' som är gul och den röda 'van Eijk'. Alla blir de runt 55 cm höga. Jag kan tänka mig att komplettera med fler olika sorter och färger så länge de har samma form och höjd. Det är då man får den härliga masseffekten!

'Appeldoorn´s Elite'

Viss fanns det soliga dagar i maj, men de alldeles vindstilla och mulna dagarna kunde vara fantastiska. Så fridfullt! När aprils vitsippor lagt sig till vila i jorden kommer gullvivor, gökärt, viol och ängsbräsma på ängen ner mot sjön. 

Bergenia i röset mot ängen

Gullvivorna blir fler och fler och nya färgkombinationer dyker upp.

Gullvivor i blandade färger

Ängsbräsma kan ta över om den trivs, men hos oss är den så fåtalig att man hoppar till av glädje när den dyker upp.

Ängsbräsma

Inne bland snåren, där det är skuggigare och fuktigare frodas förgätmigej. Av den vita har jag fått ett litet skott en gång och den delar med glädje plats med sina blå syskon.

Vita och blå förgätmigej

Nere vid stranden är naturen vild och det är inte mycket till trädgård. Där har vi bastun, den pyttelilla bryggan och ett utekök.

Stilla över sjön

På utekökets bänk står alltid pelargoner och i år blev det en 'Caliente'-sort igen. Den rosa tonen på pelargonen passar ljungen så perfekt när den blommar i slutet av sommaren.

Pelargon 'Caliente Pink'

Varför ändra på något som fungerar, tänkte jag, och placerade småkrukor med taklök på bordet i år igen.

Taklök i småkrukor

Vi har fått en fantastisk utsikt från huset när vi lät avverka skogen. Några av de kvarvarande träden ser dock inte så roliga ut men det är god naturvård att behålla träden utmed strandkanten. Tyvärr glömde vi alldeles bort att skapa högstubbar där skogen stått, men det är för sent att ångra nu.

Röse med blommande bergenia, fänrikshjära och vårtörel.

Majträdgården har sina favoriter. Fänrikshjärta, bergenia och vårtörel. Inget märkvärdigt alls, men som jag tycker om dem!

Fänrikshjärta och vårtörel

Fänrikshjärta

Hjärtbergenia

 En av årets händelser var färdigställandet av en ny bodlänga och växthus. Det krävde förståss ett viss grävarbete och när man rotar runt i fröbanken dyker det upp nya växter. En del frön åker också snålskjuts med lass av jord och grus som lastats av på tomten. Sommargyllen (Barbarea vulgaris) var säkert en kompis som kom med gruslasset. Den bildade stora ruggar av gyllengula blommor och var så dekorativ! På virtuella floran läser utdrag ur Utkast till svenska växternas naturhistoria I av C. F. Nyman (1867) att "...Bladens smak är skarp, men temligen obehaglig. De kunna dock i brist på bättre, såsom goda mot skörbjugg, nyttjas till sallat, särdeles under vintern, emedan växten, om den sås på hösten, bibehåller bladen gröna till och med under snön." Alltid spännande att lära nytt!

Sommargyllen

Solgul sommargyllen

 Sommargyllen, ja. Ett så vackert och lovande namn på en växt under en tid då maj ska övergå i sommar!

Äntligen vår i trädgården!

Så har värmen äntligen kommit. I trädgård och natur spirar det och för varje dag har nya växter visat sig och nya knoppar har slagit ut. Visst ligger vi lite efter här i Bergslagen och det är bara två veckor sedan det var snö en morgon när vi vaknade!

I år är vitsipporna fler än någonsin. De sprider sig villigt på både ängen, i gräsmattan och i naturen och ingen är gladare än jag. Av en god väninna har jag fått ett helt gäng med blåsippeplantor. Så chansen finns att det också blir sippor i blått här framöver. En ljust lavendelblå blåsippa har därmot blommat så fint. Det är hittegods från en gammal ödetomt. Gulsipporna blommar lite senare och håller precis på att slå ut. Gullvivorna har också blivit fler och fler även om de inte alls är lika många som vitsipporna.

Några av de lökväxter jag planterade för många år sedan finns fortfarande kvar trots att vildsvinen kalasade på det mesta. Nu har det gått några år och det börjar bli länge sedan vi hade påhälsning av de förtretliga grisarna så nu blir det löksättning en mass i höst, det kan jag lova. Snödroppar, vintergäck och snökrokus. Scilla, vårstjärna och proslinshyacint. Påskliljor, pingstliljor och kungsängsliljor. Älskar när vårlökarna sveper in hela trädgården i sin prakt!

Vitsipporna blir fler och fler. Backsippan är däremot ensam än så länge. Just den här är lite rödare än vad de brukar vara. Det är ingen namnsort men jag tog den på plantskolan så fort jag fick syn på den. Gulsipporna växer i rabatterna. Är en toppenbra marktäckare bland höga perenner. Bladverket försvinner frampå sommaren och stör inte det minsta.

Den här blåsippan hittade jag på en ödetomt precis innan det skulle schaktas för ett nytt hus. Nu växer den snällt hos mig och är helt underbar i färgen.

Vitsipporna blir fler för varje år. Tänk att här var tät granskog för flera år sedan. 

Påskliljor, både den vanliga och lilla söta Tete a Tete blommar och ruskor med snödroppar har delats och planterats ut i på skuggsidan av huset. 

Idag är det strålande sol och varmt. Svårt att tro att vi hade snö här för bara två veckor sedan. Men de är tuffa de här vårblommorna i kruka. De blommar på när snön smält som om inget hade hänt!

Ängen är mitt skötebarn. Efter vårstädningen för några veckor sedan såg den ganska tråkig ut. Men nu spirar ängens alla blommor och om någon månad är den som allra vackrast! 

På våren blir de många viveinköp till krukor och urnor. När de gjort sitt stoppas de ner i gavelrabatten. Inte alla överlever men de som blommar blir som små täta bollar i läckra färger.

Här en viva från en gammal ödeträdgård. Större, kraftigare blad och blommor och en mjukt vaniljgul färg skvallrar om att det är en trädgårdform. Älskar att ta hand om gamla trädgårdsväxter!

En del växter är riktiga raketer när värmen kommer. Vallörten till vänster har vackert tecknade blad och allium 'Mount Everest' i mitten växer så att man ser det. Bladen från stor gemsrot visar också på en enorm växtkraft tidigt på säsongen.

Gemsrot kallas ju också för vårkrage, ett namn så mycket finare. Tror jag ska använda det i fortsättningen.

Vi bor inte lång ifrån Grythyttan som förutom sitt fina värdshus är känt för sitt vackra, mörka skiffer. Här i trakten kan det till och med ligga skiffertak på lador och uthus! Men den här högen skiffer ska läggas som gång utanför huset. Trots att vi vill ha det lantligt och naturnära känns det ok med skiffer. Men då måste det läggas ganska glest och med gräs mellan plattorna. Annars ser det för stadsaktigt ut tycker vi!

Vi har årets allra vackraste tid framför oss. Måtte värmen hålla i sig. Men det gör inget om nätterna är svala. Då håller våren längre!

Önskar er alla många sköna trädgårdsdagar.

Inspiration från Linnes Råshult

En bild från lustgården på Linnés Råshult blev väldigt uppskattad på Instagram. Roligt tycker jag som själv är så förtjust i trädgårdarna och den gamla kulturmarken runt prästgården Stenbrohult i Råshult där Carl von Linné växte upp.

Jag grävde vidare i mitt arkiv och hittade flera bilder från besöket där för några somrar sedan och tänkte att jag kunder dela med mig. Det är ett fantastiskt ställe!

Trädgården anlades av Linnés far i början av 1700-talet och hela gården med omgivande marker är sedan 2002 kulturreservat. Här finns en underbar liten lustgård vid huset vänstra gavel där det växer flera gammaldags perenner symmetriskt planterade i rundade rabatter omgivna av ett litet nät av grusade gångar. I mitten buxbomsrundlar omgärdade av kantbågar av böjda slanor.

Av perennerna i lustträdgården fanns bland annat brunröd daglilja och fina sidenörten som lockade mängder av humlor.

På gården odlas nyttoväxter på ett område som kallas Kålgården. 

Mellan nyttoväxterna fanns gott om ettåriga växter som lyste upp med härligt färger, såsom ringblomma och krasse.

Utanför gårdsområdet breder de gamla åkrarna och ängarna ut sig.

 Landskapet är gammalmodigt med hamlade träd och ängarna slås på gammalt vis med lie. 

Under vårt besök varierade vädret mellan sol och rejäla regnskurar. Men just när vi passerade genom grinden till utmarken där flera vackra bokträd växte, visade sig solen och spred sina varma strålar genom de vackra lövverket.

I månadsskiftet juli/augusti är alla ängar slagna och höet räfsat. Man kan bara tänka sig hur underbart det kan vara här i maj/juni när ängen blommar som allra bäst.

Odon och bok bredvid varandra. Här ser man verkligen vilken skillnad det kan vara mellan olika blad avseende färg och textur. Naturen visar sig från sin bästa sida!

Stockrosor gottar sig i solen mot den hantverksmässigt tillverkade gärdesgården. Störarna ska vara av enen och slanorna av gran. Rätt gjort håller gärdesgården i många år!

Linnés Råshult återvänder jag väldigt gärna till! Det är en trädgård som jag tror man ska uppleva under olika tider på året. Vi var som sagt där ganska sent på säsongen. En tur dit i slutet av maj skulle vara roligt!

Läs mer om Linnés Råshult här  http://www.linnesrashult.se/

Ängen inspirerar

Ängen min!

Vad man kan längta efter en sommaräng såhär års! Känns som en ynnest att få ha en liten äng på ägorna att längta till. Ängen har alltid inspirerat mig att lära mig mer om natur- och kulturmarksvård.

Bra bok från Jordbruksverket!

Och den här boken tror jag är min största inspirationskälla! Så många gånger jag har bläddrat och läst, antecknat och funderat, planerat och drömt. Utgiven av Jordbruksverket är det ju en fackbok riktad till jord- och skogsbrukare. Men det kan räcka med att äga en bit mark för att den ska vara användbar och vill man odla en naturträdgård är den full av tips och idéer som kan inspirera till att skapa biotoper för många växter och djur.

Men det tar tid att skapa en naturträdgård. Det är ju inte så att man ritar sin trädgård, anlägger murar och gångar, gräver för nya rabatter och planteringar. Man utgår lite av vad som finns och bygger varsamt vidare på det. Att exempel genom slåtter få en äng just så blomrik som man önskar kan ta tiotals år. Så tålamod är ledordet. Inte alltid så lätt ska jag lova och visst händer det att man "anlägger" bara föra att man inte kan låta bli! Det är trots allt viktigt att inte bli rigid! Det måste finnas något utrymme för skaparglädje också :-)

Nu önskar jag bara att säsongen sparkar igång. I år har vi några rejäla utmaningar eftersom vi fixat avlopp och borrat ny brunn och det är enorma sår i backen som måste fixas till.'

Blir du nyfiken på boken? Den finns att köpa här Jordbruksverket webbutik

Fler inlägg om äng hittar du här:

Äng att längta till

Att vårstäda ängen

Ängen fagas

Äng i högsommartid

Ängsårets slut

ängsvård;vård_kulturmark;äng;hage;slåtteräng

Jul med Ernst på Stadra gård

I kväll är det dags för Jul med Ernst igen!

I år har han valt Stadra gård, en av de finast ställen man kan tänka sig. Det tycker åtminstone vi som har vårt lantställe intill! Och 1700-talsgården Stadra är känd för sin skönhet där den ligger vid kanten av den stora sjön med idylliska gamla hus strödda runt sig.

Jag gillar Ernst och det han gör! Lagom lantligt men ändå modernt så att man själv skulle kunna tänka sig att ha det just så. Men han lyssnar ändå in husets själ och anpassar inredning och design till den stil och epok som det är fråga om.

Stadra gård där Ernst fixar jul

Stadra gård har anor från 1600-talet och första huset tillkom i samband med att det byggdes en väg mellan Nora och Gryhyttan på 1640-talet. Under 1700- och 1800-talet växte gården med bergsbruket som nav och gården var som allra störst mellan 1850 fram till 1920-talet. Från den tiden är de flesta byggnader på Stadra även om den vackra huvudbyggnaden är från 1700-talet. Enorma arealer skog hörde till gården när den var som störst och man ägde flera hytter och masugnar. Järnhanteringen var väldigt viktig för Bergslagen vid den här tiden!

Utsikt över Grecken från Stadra

Läget vid sjön är fantastiskt och här i en av husen alldeles vid vattnet, där Ernst kommer att laga julmat,  låg tidigare ett skjutshåll. Man kan gissa att trafiken var ganska livlig mellan Nora och Grythyttan på 1700- och 1800-talet. Ganska häftigt att gå den gamla landsvägen och veta att folk har färdats här i flera hundra år. Det ger dimension!

Stadra i höstdimma

På något vis är det runt sjön allt kretsar. När jag kikar igenom mitt bildgalleri är sjön med överallt! Ögat dras dit och man slutar aldrig tycka det är vackert. Skogarna, de blånade höjderna i fjärran och det absolut rena, fina vattnet! Här Stadra gård sett från vårt håll. 

Vårutsikt från vårt eget ställe vid Greckens strand

På vår bit mark har det odlats sen 1820-talet. Åkertegar bröts upp i den karga jorden och stenar las upp i odlingsrösen som än idag är synliga. Utmed sjön sträckte sig områden som troligen betades av kreatur och där man på sommaren slog hö. På en gammal karta över Stadras ägor kallas området Lilla Sloghagen. Sloghage är bergslagsmål för  löväng. Under 1900-talet växter det igen men när vi nu röjer och fäller träd kommer det upp häggmispel, olvon, en, oxel, lönn och ek, rester från tiden då det var löväng. Marken styckades av från Stadra på 1940-talet!

Sommarblommor från ängen

En liten del har varit slåtteräng och vi slår där varje år i juli och försöker värna de växter som kommer upp. Det blir ljuvliga sommarbuketter och extra glad är jag för smörbollarna som här i Bergslagen kallas daldockor. Väldigt poetiskt. I ängen växer också Jungfru Marie Nycklar, gullvivor, pyramidsuga, svartkämpar, gökärt, humleblomster, stor blåklocka, ängsklocka och prästkragar.

Gammal torparros från Stadranejden

Bland de odlade växterna tycks den här rosen ha varit vanlig. Har sett den på flera ställen i trakten. Den doftar underbart och är precis så där gammalromantisk som man önskar. Just det här exemplaret hämtade jag som litet skott på en ödetomt precis när de skulle till att plantera gran i området. Med hög granskog tätt inpå kan det vara svårt för de gamla växterna att klara sig även om just torparblommorna brukar vara riktiga kämpar. Kände jag ville rädda rosen!

Stengärdesgård från Stadranejden

Granskogarna är stora i trakten. Här finns både älg, varg, björn och numer också vildsvin! Men på 1700-talet var här nästa kalhugget. Så mycket ved gick åt till bergsbruket! Är man på vandring i skogen kan man ibland träffa på rester av långa och breda stengärdsgårdar. Här byggdes inga klassiska gärdesgårdar av hank och stör för att markera gränser. Varenda trädpinne blev bränsle till masugnarna. Återstod att bygga av sten, stenar som befolkas av vackra mossor och lavar. Kanske är det den här typen av trollskog som inspirerat Ernst att tala om den "lille grå tomten"och planera för en stillsam och poetisk jul på Stadra? 

Midsommar på Stadra gård

På midsommar bjuds trakten in till trädgården på Stadra för dans runt midsommarstången. Så trädgårdsmänniska jag är brukar jag försöka spana in vad som växer runt gården när jag får tillfälle. Trädgård och park har varit omfattande och än idag ser man rester av anläggningarna. Stora lindar inramar gården och fler maffiga lärkträd finns i närheten. I trakten finns också flera stora ekar och eftersom vi befinner oss på den biologiska norrlandsgränsen är det något av ekens norra utpost. Kornell, med vackert röda vintergrenar, har spritt sig och finns på stora områden runt gården, på vissa ställen ändå upp i skogen. Häckkaragan utgör häckar allra närmast huset och stora ruggar av plymspirea ses på flera ställen. En bit från husen har jättelokan spritt sig till en djungel. 

Höst vid Stadra gård

Sjön kryper alldeles tätt intill på baksidan av huset och man kanske skulle kunna bada direkt från verandan! Sjön är en näringfattig (oligotrof) sjö. Det positiva är att det inte växter så mycket vass runt stränderna och från sandbotten skickar notblomstret  upp sina späda vita blommor på sommaren. Trots att vattnet skiftar lite i brunt är det av toppkvalitet (vi låter testa vattnet med jämna mellanrum) och vi har i alla år tagit upp dricksvatten ur sjön. Känns som en ynnest att ha hus vid en sjö som är så ren!

Utsikt över sjön från vår strand

Nåja, sjön duger ju till annat än att ge dricksvatten. Jag älskar att simma och tar en tur dagligen om det funkar. Från lilla båten fiskar vi gädda, aborre och kräftor. Naturen finns hela tiden omkring oss. Den lilla trädgården runt vårt hus får ibland spela andrafiolen. Man går ofta ner till sjön, kikar mot horisonten och spanar in Stadra gård inne i viken. 

Behöver jag tillägga att jag älskar att vara här?

Läs mer om Stadra här = http://www.stadrasommarscen.se

Jul med Ernst Kirchsteiger
Stadra gård
Stadra Sommarscen
Jul med Ernst 2014