Inspiration från Linnes Råshult

En bild från lustgården på Linnés Råshult blev väldigt uppskattad på Instagram. Roligt tycker jag som själv är så förtjust i trädgårdarna och den gamla kulturmarken runt prästgården Stenbrohult i Råshult där Carl von Linné växte upp.

Jag grävde vidare i mitt arkiv och hittade flera bilder från besöket där för några somrar sedan och tänkte att jag kunder dela med mig. Det är ett fantastiskt ställe!

Trädgården anlades av Linnés far i början av 1700-talet och hela gården med omgivande marker är sedan 2002 kulturreservat. Här finns en underbar liten lustgård vid huset vänstra gavel där det växer flera gammaldags perenner symmetriskt planterade i rundade rabatter omgivna av ett litet nät av grusade gångar. I mitten buxbomsrundlar omgärdade av kantbågar av böjda slanor.

Av perennerna i lustträdgården fanns bland annat brunröd daglilja och fina sidenörten som lockade mängder av humlor.

På gården odlas nyttoväxter på ett område som kallas Kålgården. 

Mellan nyttoväxterna fanns gott om ettåriga växter som lyste upp med härligt färger, såsom ringblomma och krasse.

Utanför gårdsområdet breder de gamla åkrarna och ängarna ut sig.

 Landskapet är gammalmodigt med hamlade träd och ängarna slås på gammalt vis med lie. 

Under vårt besök varierade vädret mellan sol och rejäla regnskurar. Men just när vi passerade genom grinden till utmarken där flera vackra bokträd växte, visade sig solen och spred sina varma strålar genom de vackra lövverket.

I månadsskiftet juli/augusti är alla ängar slagna och höet räfsat. Man kan bara tänka sig hur underbart det kan vara här i maj/juni när ängen blommar som allra bäst.

Odon och bok bredvid varandra. Här ser man verkligen vilken skillnad det kan vara mellan olika blad avseende färg och textur. Naturen visar sig från sin bästa sida!

Stockrosor gottar sig i solen mot den hantverksmässigt tillverkade gärdesgården. Störarna ska vara av enen och slanorna av gran. Rätt gjort håller gärdesgården i många år!

Linnés Råshult återvänder jag väldigt gärna till! Det är en trädgård som jag tror man ska uppleva under olika tider på året. Vi var som sagt där ganska sent på säsongen. En tur dit i slutet av maj skulle vara roligt!

Läs mer om Linnés Råshult här  http://www.linnesrashult.se/

Krukväxter i vinterfönstret

När dagarna blir längre och fönsterbrädan börjar se lite vintertrött ut känns roligt att skaffa några nytillskott. Gamla trogna sorter brukar hos mig vara kornettblomma och sanktpaula! Att de är släkt med varandra kan man ana och båda går lätta att föröka med bladsticklingar.

Kärleken till kornettblomman har hållit i sig. Mitt första möte var när jag som barn fick besöka tant Astrids vardagsrum där det fanns hur många enorma kornettblommor som helst.

Härligt rosarött som här nedan kan de få den vintergråaste själ att le en smula.

Kornettblomman har inte bara vackra blommor. Bladverket är friskt och grönt och de ådrade, lite ludna bladen sitter så fint samlade i en rosett.

Min mormor hade massor med Sankpaula, eller prinsessblomma som det gamla namnet är. I hennes köksfönster stod krukorna på rad och varje kruka stod i en vid skål. Att vattna på fatet fick jag lära mig tidigt. I små vattenglas sattes avskurna blad som skulle bli sticklingar. Själv sätter jag dem direkt i såjord och bladen bildar nya rötter efter en tid. Mina vuxna sanktpaulor sätts alltid i samma gamla krukor från 50-talet, ett arv från en gammal släkting.

Brudorkidéer har vi väl lite till mans, gåbortsblomman framför alla andra som man så ofta fått i gåva! Stundvis tröttnar man på dem, men sanning att säga är de få blommor som kan konkurrera med dess skönhet! Och maken till lättskött får man leta efter. Så här bland gränsforskurkor och gamla blåsiga glasflaskor kan de se riktigt lantlig ut.

#Kornettblomma #Sanktpaula #Mormorsblommor #Brudorkidé #Blommor på fönsterbrädan

Vildrosor

Kalla den änglamarken eller himlajorden om du vill,

jorden vi ärvde och lunden den gröna.

Vildrosor, blåsippor och lindblom och kamomill,

låt dem få leva, de är ju så sköna!

Så dikar Evert Taube i Änglamark.

Vildrosor känns så poetiska, vackra och försommarljuva. Blommor i vitt, ljusrosa, skärt, rosaviolett och dekorativa nypon på sensommar och höst. Och älgarna äter inte på dem!

Den man vanligen tänker på är nyponrosen, Rosa dumalis. De enkla vackra blommorna är ljusare eller mörkare rosa. Nyponrosen förökar sig bland annat med rotskott och är därför enkel att föröka genom delning. Bara man får med en bit rot med tunnar rottrådar kan den bilda en ny planta. 

Nyponros (Rosa dumalis)

Alldeles snarlik är stenrosen Rosa canina. Rosa canina kan ibland har vita blommor men de är i övrigt väldigt lika, så lika att jag inte lärt känna skillnad på dem. Rosa canina används däremot ibland som grundstam till ädlare rosor och då ofta till jungfrurosorna.

Äppelrosen Rosa rubiginosa är också lik nyponrosen. Men blommorna är ofta lite starkare rosa och framför allt, det som givit rosen dess namn, doftar det äpple när man gnider bladen mot varandra.

Äppelros Rosa rubiginosa (Foto: Vitruella floran)

Om det kan vara svårt att skilja nypon-, sten- och äppelros så är pimpinellrosen betydligt enklare att känna igen. Rosa pimpinellifolia blir inte alls lika hög som sina släktingar och blommorna är vita. Men framför allt skiljer de sig med sina svarta och runda nypon på hösten. Pimpinellrosen sätter rikligt med rotskott och den bildar knappt metern höga buskage. Vilt växer den sällsynt i Bohuslän och de buskar man hittar i naturen är ofta rymlingar från gamla trädgårdar.

Pimpinellros Rosa pimpinellifolia (Foto: Virtuella floran)

Det finns flera kända gamla buskrosor som är pimpinellrosor. Mest känd är kanske Finlands vita ros R. pimpinellifolia 'Plena' och sorten 'Stanwell Perpetual'. Den sägs ha hittats vid ett cottage i England på slutet av 1800-talet. 'Stanwell Perpetual' är helt underbar, blommar med ljusrosa doftande blommor tills hösten sätter stopp. Äkta vildros eller ej passar bra in i en naturträdgård.

Pimpinellros ''Stanwell Perpetual' (Foto: Wikicommons)

Den halvvilda daggrosen, Rosa glauca tycker jag så mycket om. Den är ursprungligen en odlad ros men den har levt så länge som förvildad i vårt land att den räknas som naturaliserad. Jag tycker den är fantastiskt vacker med sina små, enkla blommor och de blådaggiga bladen med de vinröda nerverna.

Daggros Rosa glauca (Foto: Virtuella floran)

Det finns en namnsort 'Nova' av daggrosen som säljs som E-planta som jag är nyfiken på. Den ser ut att vara lite ljusare men har en jättefin rosa färg.

Daggros 'Nova' (Foto: E-planta)

Men egentligen är det ju just bladfärgen som gör daggrosen så vacker, och bladfärgen har man hela säsongen.

Blad på daggrosen i maj.

Odlad är från början också vresrosen, Rosa rugosa som spritt sig i sanddynerna i södra Sveriges kustlandskap och en bra bit upp i landet. Härdig och pålitlig och fina blommor i både rosa och vitt. Själv tycker jag bäst om den vita eftersom den blommar mer eller mindre under hela sommaren. Blommorna kan därför visa sig tillsammans med de tegelröda nyponen och då är vita blommor finast. 

Vit vresros Rosa rugosa 'Alba'

Älgarna som stökar runt i vår trädgård på vintern tycks rata vildrosorna. De är är alltså något att satsa på och sämre alternativ får man kanske leta efter?

Läs mer om vildrosor på Virtuella floran => Virtuella Flora Rosa

Om daggros 'Nova' kan du läsa här => E-planta Rosa glauca Nova