Brittsommar och frost

Brittsommar och 15 grader varmt i början av veckan. Pelargoner och dahlior blommar fortfarande samtidigt som ljung och andra höstväxter fått följa med hem från plantskolan. Sommar möter höst. 

Dahlia 'Uchuu' blir aprikos på hösten.

Dahlia 'Uchuu' ändrar som alltid färg från blodrött till aprikos och rosa när nätterna blir kallare. 

Olvonets blad i vackert rosarött bland sommarblommorna.

Olvonbusken får härligt rosaröda blad som blåser ner och lägger sig bland pelargonerna och femtungan. Olvonbuskar har vi numera flera av, även om många av dem fortfarande är små. När skogen togs ner och fröbanken i jorden gav sig till känna dök det upp flera överraskningar, bland annat skogsolvon (Vibrunum opulus). Den blommar så vackert med sina vita blommor på högsommaren och den får både fina höstfärger och röda, lite glasartade bär. En buske jag är så glad över. En naturens gåva.

Björkarna har snart släppt alla sina blad och gräsmattan blir gulprickig. Förra året krattade vi inte mycket löv och kanske är det därför koltrasten kom tillbaka i år. Den som ju älskar att böka i lövmattan i jakt på mask och småkryp.

Rostfärgat hos jordgubben.

Fantastiskt fin färg på jordgubbsbladen. De fem plantorna har givit bär men alla har blivit uppätna av möss och fåglar innan vi själva har fått glädje av gubbarna. Nästa år planerar jag att flytta in dem i det kommande växthuset.

Växthuset är planerat att byggas på gaveln av den helt nya boden. Borta är den gamla grå, gistna boden med fukt i väggarna och läckande tak. Även om den hade sin charm är det skönt med rejäl  snickarbod och en torr vedbod.

Fin färg på koreansk plymspirea.

Fin höstfärg får också koreanska plymspirean (Aruncus aethusifolius). Enligt perennboken finns en selektion från botan i Göteborg som lär få ännu finare höstfärg men den här duger gott. Annars har det i det stora hela varit sämre med höstfärgerna än i fjol. En köldknäpp för några veckor sedan fick många vackra höstlöv att skrynkla ihop sig till bruna och torra knyten. De som klarade knäppen har nu i stället fått ny växtkraft när brittsommarvärmen slagit till.

Litet skott av surtorn står på tillväxt.

Man har sina skyddslingar och mitt lilla surtorn (Berberis vulgaris) vårdar jag ömt. Surtorn var vanlig förr men förbjöds då den var värdväxt för svartrost som angrep havre, korn och råg. Förbudet upphävdes så sent som på 1990-talet. Den här berberisarten har större och vackrare blomklasar än den vanligare häckberberisen (B. thunbergii). Säkrast att skilja dem åt gör man på taggarna, som hos häckberberis sitter en och en men på surtornet sitter tre och tre.

Frost på lingonriset.

Så kom första riktiga frostnatten och iskristaller bildade vackra kanter på lingonriset. Men runt huset var det forfarande så varmt att pelargoner och dahlior klarade minusgraderna.

Trattkantareller.

Vid bäcken har jag mitt trattkantarellställe som alltid levererar. Flera år har jag kunnat plockat dem så sent att de varit stelfrusna som tennsoldater. Väl inne i stugvärmen tinar de och blir lika fräscha och fina som om man plockat dem i plusgrader.

Härligt med björkved till spisen.

Inomhus eldar vi i vedspisen och det är ett ständigt hämtande av ved. Men man känner sig rik när man kan ta ved från egen mark och nya vedboden kommer säkert att fylla sin uppgift.

Milda höstfärger mot granarna.

Skogen finns alldeles intill oss och milda färger på höstväxterna passar bäst. Heucheran har överlevt från förra hösten i en kruka hela sommaren. 

Ängen är höstigt brun.

Att här varit en skog en gång är svårt att tro! Det är ett 15-tal år sedan skogen togs ner och nu börjar marken äntligen stadga sig. När det fälls många träd på liten yta frigörs kväve i marken och det kommer ofta upp mängder av björk, asp och gran. Under alla år har vi huggit sly och nu är det mest fråga om att låta välvuxna småträd få livsutrymme och jag sparar skott av lönn, oxel, rönn, ek och buskar av olvon, hassel, brakved och häggmispel. 

Nu är marken höstbrun men jag vet att det kommer en tid när ängen exploderar i försommarblomning. Visst kan man längta men jag tycker den är så vacker som den är i den bleka höstdagern.

Stilla i viken om kvällen.

Vindstilla höstkvällar kan vara magiska. Nere vid stranden speglar sig stenarna i vattenytan och solen dalar över herrgården nere i viken. Men det kyler på och man fryser om fingrarna när man håller i kameran. Dags att gå in med andra ord!

Jul med Ernst på Stadra gård

I kväll är det dags för Jul med Ernst igen!

I år har han valt Stadra gård, en av de finast ställen man kan tänka sig. Det tycker åtminstone vi som har vårt lantställe intill! Och 1700-talsgården Stadra är känd för sin skönhet där den ligger vid kanten av den stora sjön med idylliska gamla hus strödda runt sig.

Jag gillar Ernst och det han gör! Lagom lantligt men ändå modernt så att man själv skulle kunna tänka sig att ha det just så. Men han lyssnar ändå in husets själ och anpassar inredning och design till den stil och epok som det är fråga om.

Stadra gård där Ernst fixar jul

Stadra gård har anor från 1600-talet och första huset tillkom i samband med att det byggdes en väg mellan Nora och Gryhyttan på 1640-talet. Under 1700- och 1800-talet växte gården med bergsbruket som nav och gården var som allra störst mellan 1850 fram till 1920-talet. Från den tiden är de flesta byggnader på Stadra även om den vackra huvudbyggnaden är från 1700-talet. Enorma arealer skog hörde till gården när den var som störst och man ägde flera hytter och masugnar. Järnhanteringen var väldigt viktig för Bergslagen vid den här tiden!

Utsikt över Grecken från Stadra

Läget vid sjön är fantastiskt och här i en av husen alldeles vid vattnet, där Ernst kommer att laga julmat,  låg tidigare ett skjutshåll. Man kan gissa att trafiken var ganska livlig mellan Nora och Grythyttan på 1700- och 1800-talet. Ganska häftigt att gå den gamla landsvägen och veta att folk har färdats här i flera hundra år. Det ger dimension!

Stadra i höstdimma

På något vis är det runt sjön allt kretsar. När jag kikar igenom mitt bildgalleri är sjön med överallt! Ögat dras dit och man slutar aldrig tycka det är vackert. Skogarna, de blånade höjderna i fjärran och det absolut rena, fina vattnet! Här Stadra gård sett från vårt håll. 

Vårutsikt från vårt eget ställe vid Greckens strand

På vår bit mark har det odlats sen 1820-talet. Åkertegar bröts upp i den karga jorden och stenar las upp i odlingsrösen som än idag är synliga. Utmed sjön sträckte sig områden som troligen betades av kreatur och där man på sommaren slog hö. På en gammal karta över Stadras ägor kallas området Lilla Sloghagen. Sloghage är bergslagsmål för  löväng. Under 1900-talet växter det igen men när vi nu röjer och fäller träd kommer det upp häggmispel, olvon, en, oxel, lönn och ek, rester från tiden då det var löväng. Marken styckades av från Stadra på 1940-talet!

Sommarblommor från ängen

En liten del har varit slåtteräng och vi slår där varje år i juli och försöker värna de växter som kommer upp. Det blir ljuvliga sommarbuketter och extra glad är jag för smörbollarna som här i Bergslagen kallas daldockor. Väldigt poetiskt. I ängen växer också Jungfru Marie Nycklar, gullvivor, pyramidsuga, svartkämpar, gökärt, humleblomster, stor blåklocka, ängsklocka och prästkragar.

Gammal torparros från Stadranejden

Bland de odlade växterna tycks den här rosen ha varit vanlig. Har sett den på flera ställen i trakten. Den doftar underbart och är precis så där gammalromantisk som man önskar. Just det här exemplaret hämtade jag som litet skott på en ödetomt precis när de skulle till att plantera gran i området. Med hög granskog tätt inpå kan det vara svårt för de gamla växterna att klara sig även om just torparblommorna brukar vara riktiga kämpar. Kände jag ville rädda rosen!

Stengärdesgård från Stadranejden

Granskogarna är stora i trakten. Här finns både älg, varg, björn och numer också vildsvin! Men på 1700-talet var här nästa kalhugget. Så mycket ved gick åt till bergsbruket! Är man på vandring i skogen kan man ibland träffa på rester av långa och breda stengärdsgårdar. Här byggdes inga klassiska gärdesgårdar av hank och stör för att markera gränser. Varenda trädpinne blev bränsle till masugnarna. Återstod att bygga av sten, stenar som befolkas av vackra mossor och lavar. Kanske är det den här typen av trollskog som inspirerat Ernst att tala om den "lille grå tomten"och planera för en stillsam och poetisk jul på Stadra? 

Midsommar på Stadra gård

På midsommar bjuds trakten in till trädgården på Stadra för dans runt midsommarstången. Så trädgårdsmänniska jag är brukar jag försöka spana in vad som växer runt gården när jag får tillfälle. Trädgård och park har varit omfattande och än idag ser man rester av anläggningarna. Stora lindar inramar gården och fler maffiga lärkträd finns i närheten. I trakten finns också flera stora ekar och eftersom vi befinner oss på den biologiska norrlandsgränsen är det något av ekens norra utpost. Kornell, med vackert röda vintergrenar, har spritt sig och finns på stora områden runt gården, på vissa ställen ändå upp i skogen. Häckkaragan utgör häckar allra närmast huset och stora ruggar av plymspirea ses på flera ställen. En bit från husen har jättelokan spritt sig till en djungel. 

Höst vid Stadra gård

Sjön kryper alldeles tätt intill på baksidan av huset och man kanske skulle kunna bada direkt från verandan! Sjön är en näringfattig (oligotrof) sjö. Det positiva är att det inte växter så mycket vass runt stränderna och från sandbotten skickar notblomstret  upp sina späda vita blommor på sommaren. Trots att vattnet skiftar lite i brunt är det av toppkvalitet (vi låter testa vattnet med jämna mellanrum) och vi har i alla år tagit upp dricksvatten ur sjön. Känns som en ynnest att ha hus vid en sjö som är så ren!

Utsikt över sjön från vår strand

Nåja, sjön duger ju till annat än att ge dricksvatten. Jag älskar att simma och tar en tur dagligen om det funkar. Från lilla båten fiskar vi gädda, aborre och kräftor. Naturen finns hela tiden omkring oss. Den lilla trädgården runt vårt hus får ibland spela andrafiolen. Man går ofta ner till sjön, kikar mot horisonten och spanar in Stadra gård inne i viken. 

Behöver jag tillägga att jag älskar att vara här?

Läs mer om Stadra här = http://www.stadrasommarscen.se

Jul med Ernst Kirchsteiger
Stadra gård
Stadra Sommarscen
Jul med Ernst 2014

Vemod på landet

Tiden går så fort och nu är det flera dagar sen vi förbredde på landet inför vintern.

Vackraste höstfärgen stod nog syrenhortensian för. 

Vackra färger var det också på doftpionen.

Över sommarens "projekt" dalade löven och det kändes helt plötsligt lite ödsligt vid stranden.

Det nya uteköket och murade grillen har ännu inte hunnit få någon patina. Det ser nytt och lite skrikigt ut. 

Allt är snickrat i furu och med tiden hoppas vi att det ska gråna och smälta bättre in i naturen runt sjön. Möblerna har många år på nacken och träet har fått en grov och härligt rustik yta.

Alla lökar hann inte komma i jorden, men de har fått följa med hem till stan för att stoppas ner i krukor att ha på altanen till våren. 

Kvällarna blir fort mörka och vi plockade fram eldkorgen för årets första utomhusbrasa. I vinter hoppas vi kunna elda i grillen vid stranden. Den är fodrad med eldfast keramik på insidan och genom att plocka bort gallren blir där en öppen spis mysig nog att tända efter skidtur på skön!

I trädgården fanns inte mycket blommande kvar men en liten, liten bukett blev det av det allra sista innan frost och vinter sätter stopp. Lika bedårande som den första snödroppen är i vasen lika ljuvligt är det med årets sista blomster.

Ha en riktigt skön helg
Kristina 

En naturträdgård vid sjön

Jag får ibland frågor om varifrån jag skriver min blogg, från vilken landsände jag rapporterar och fotograferar! Så här kommer en liten presentation från en av mina trädgårdar, ett ganska nyköpt lantställe i Bergslagen på vägen mellan Nora och Grythyttan. 

Tomten på 10 000 m2 sluttar svagt ner i öster mot en stor sjö. Naturen är runt sjön är vild och här finns både varg och björn. Området ligger ovanför den biologiska norrlandsgränsen och är en del av höga kustlinjen. Jorden är blockig morän och odlingszonen på gränsen till V.

Stora stenblock utmed vår strand. 

På våren bildar liljekonvaljerna tjocka mattor mellan träden.

Under 1800-talet var området löväng och några åkertegar bröts upp i den magra jorden. 

På  kartan från 1812 är området markerat som Hage.

Men under sena 1900-talet vandrade skogen in och allt växte igen. Linnéa, vitpyrola och revlummer är kvar från den tiden.

Linnéans långa rankor slingrar sig i gräset. Den är en typisk skogsväxt och borde inte alls trivas bland grästuvorna.

Man kan fortfarande hitta odlingsrösen på flera ställen på tomten och när vi hugger ur i skogen kommer det upp vildapel, häggmispel och olvon ur jorden, rester från den gamla lövängen och vi hittar småträd av lönn,  brakved, gråal och oxel. Från herrgården har det smitit ek och lärk som fått förnyad kraft sen solen och värmen släppts in på tomten.

På den gamla slåtterängen som inte är större än 400 kvadrat blommar bland annat gullviva, smörboll, gökärt, ängsvädd och Jungfru Marie Nycklar, rester av den gamla slotterfloran.

Jungfru Marie Nycklar (Dachtyloriza maculata) 

Smörbollen (Trollius europaeus)
som kallas Daldocka i Bergslagen, är en absolut favorit!

På 1940-talet när det blivit för orationellt att odla de små åkertegarna styckades marken av till herrgårdens husläkare för att denne skulle kunna bygga en sommarstuga. Trädgården är mycket liten runt huset och älgen har ätit upp nästan allt man försökt odla genom årens lopp.

Björkarna har lämnats men står ännu för tätt för att släppa upp nya träd.

Nu försöker vi skapa en trädgård i gränslandet mellan vild natur och en trädgård i lantlig stil. Skogen har tagits bort på den södra delen för att släppa in ljus och sol, men det ser förfärligt ut med kalhyggen! Nu gäller det att skapa dungar och fin återväxt bland allt sly som kommer upp om det nånsin ska kunna se ut som en löväng igen. 

Med klippt gräsmatta är det lättare att se konturerna efter de gamla åkrarna .

Där det varit åker klipper vi gräset. Det känns viktigt att försöka behålla och synliggöra åkrarnas konturer med åkerhak, terrasser och odlingsrösen.

Rester av trappor, gångar och murar i trädgården måste restaureras för att skapa struktur och för rumsbildningen planerar vi för staket och gärdesgård, och för häckar i gran och liguster.

De få planteringar som finns behöver grävas om och föryngras. I de gamla rabattresterna finns bland annat akleja, riddarsporre, stormhatt, fänrikshjärta, stor vårkrage, vårtörel, stor fetknopp, gulsporre och praktbetonika att ta vara på. Träjon, digitalis och borstnejlika frösår sig generöst. Men först är det fråga om att sätta strukturen i trädgården även om det är svårt att låta bli att planera för rabatter och perennplanteringar!

Akleja (Aquilegia vulgaris)

Trädgårdsriddarsporre (Delphinium elatum)

Fänrikshjärta (Dicentra formosa)

Vårtörel (Euphorbia cyparissias)

Gullsporre (Linaria vulgaris)

Praktbetonica (Stachys grandiflora)

Jag samlar gärna växter med lokal anknytning och älskar att ta skott och frön från lite gammaldags och ovanliga sorter och blir själaglad om jag får ett skott från någon gammal trädgård i trakten. Fruktträd är en utmaning eftersom älgarna massakrerar dem på vintern, men skam den som ger sig och att plantera gamla tåliga sorter av äpple, päron, klarbär och plommon ingår i planerna. Ett litet trädgårdsland med bärbuskar, rabarber, humle och potatis hör också till. En kryddgård står också på planeringslistan.

Vid stranden växer ljung och odon och där försöker vi skapa en naturnära strandträdgård. Där har vi byggt bastu och vid uteplatsen planeras för grill och utekök. Under de stora stenblocken finns fin sandbotten och framför sjöboden finns en liten sandstrand. I sjön fiskar vi kräftor, gädda och abborre. Längre norr ut i sjösystemet finns den fridlysta Brunnshytteöringen.

Ny plantering vid stranden.

En hundra meter bort utmed stranden finns planer på en norrländsk högörtäng. En hassellund, en hed, skogsträdgård  och sankmark står också på planeringslistan.

Vi försöker värna om djuren och vi sätter upp holkar och boplatser för bland annat fåglar. Genom att variera holktyperna kan man locka både sjöfågel, ugglor och småfåglar.

****

Men planeringen är långsiktig! Det är viktigt att ta sig tid att njuta av den underbara naturen, av växter och djur som vi har omkring oss. Det är en ynnest att ha en bit mark att ta hand om och det är en aldrig sinande källa till inspiration!

Uteplats vid den nybyggda bastun.

Även på vintern är vi här!