Vintervackert i perennparken

Så kom frosten och köldgraderna till stan och jag beger mig till Skärholmens Perennpark. Designad av den kände Piet Oudolf kan man räkna med att parken är lika vacker i november som någonsin under sommarhalvåret. Att välja perenner och gräs som har något att tillföra under hela året är något av hans signum och jag blev inte besviken. Krispigt vitt och fantastiskt vackert!

Alla fantastiska växter finns presenterade i en pdf här Perennparken Skärholmen och jag har efter bästa förmåga försökt lista ut vilka växter det är även såhär vintertid. Inte så lätt, så tag mina påstående med en nypa salt.

Vackra kontraster

Kärleksört i framkant och bakom troligen stort moskitgräs (Bouteloua curtipendula)

Rodgersia ’Die Anmutige’

Möjligen en aster i framkant. Bakom stenkyndel och blåtåtel.

Glansmiscanthus (Miscanthus sinensis’Flamingo’) 

Rodgersians höga fröställningar

Diamantrör (Calamagrostis brachytricha)

Blåtåtel (Molinia caerulea 'Moorhexe') och stenkyndel (Clinopodium nepeta ssp nepeta)

När jag ser allt detta vackra kan jag ångra att vi så nogsamt klipper ner allt på hösten i vår egen trädgård. Skälet har framför allt varit att vi lägger ut grova grangrenar i planteringarna för att undvika att få allt uppgrävt av de framfusiga vildsvinen, och då har växterna helt enkelt varit i vägen.

Men vi har ett litet område, mellan egentliga trädgården och ängen,  där jag planterat perenner som ska få förvildas. Där växer bland annat flocknäva, digitalis, akleja, lupin, vit mjölkört, stormhatt, temynta men också vilda sorter som rölleka, renfana och vackra gräs. 

Just där finns det möjlighet att komplettera med arter och sorter som kan bidra till en vacker vinterträdgård. Eftersom jag vill att det ska se förvildat ut tänker jag i första hand på de perenner som gärna sprider sig och de vilda arterna. De klarar ofta rotkonkurrensen bra med det som redan har etablerat sig. 

Här en lista för mitt eget komihåg:

Rölleka - stadiga stjälkar och fina platta fröställningar som samlar snö

Renfana - mörkbruna, stadiga, höga stjälkar och fina fröställningar

Bergrör - vackra vippor

Strätta - storvuxen flockblommig art med fina fröställningar

Vitplister - små, runda, taggiga fröställningar i våningar på en stadig stjälk

Träjon - ormbunke som vissnar i ett rödbrunt trassel

Gullris - ljusa fluffiga fröställningar på höga, mörkbruna stjälkar där de vissna bladen sitter kvar

Plymspirea - skira, höga blomställningar på smala stjälkar, vackra med rimfrost i

Krollilja - de allra vackraste stilrena fröställningar man kan tänka sig

Kardvädd - pampig och högrest tistel med mycket välformade, avlånga fröställningar

Buskar

Häckspirea - förvildad spirea med orangea grenar och bruna blomställningar

Snöbär - förvildad med välkända vita bär

Häckberberis - behåller sina små röda, avlånga bär under vintern

Inspiration från Linnes Råshult

En bild från lustgården på Linnés Råshult blev väldigt uppskattad på Instagram. Roligt tycker jag som själv är så förtjust i trädgårdarna och den gamla kulturmarken runt prästgården Stenbrohult i Råshult där Carl von Linné växte upp.

Jag grävde vidare i mitt arkiv och hittade flera bilder från besöket där för några somrar sedan och tänkte att jag kunder dela med mig. Det är ett fantastiskt ställe!

Trädgården anlades av Linnés far i början av 1700-talet och hela gården med omgivande marker är sedan 2002 kulturreservat. Här finns en underbar liten lustgård vid huset vänstra gavel där det växer flera gammaldags perenner symmetriskt planterade i rundade rabatter omgivna av ett litet nät av grusade gångar. I mitten buxbomsrundlar omgärdade av kantbågar av böjda slanor.

Av perennerna i lustträdgården fanns bland annat brunröd daglilja och fina sidenörten som lockade mängder av humlor.

På gården odlas nyttoväxter på ett område som kallas Kålgården. 

Mellan nyttoväxterna fanns gott om ettåriga växter som lyste upp med härligt färger, såsom ringblomma och krasse.

Utanför gårdsområdet breder de gamla åkrarna och ängarna ut sig.

 Landskapet är gammalmodigt med hamlade träd och ängarna slås på gammalt vis med lie. 

Under vårt besök varierade vädret mellan sol och rejäla regnskurar. Men just när vi passerade genom grinden till utmarken där flera vackra bokträd växte, visade sig solen och spred sina varma strålar genom de vackra lövverket.

I månadsskiftet juli/augusti är alla ängar slagna och höet räfsat. Man kan bara tänka sig hur underbart det kan vara här i maj/juni när ängen blommar som allra bäst.

Odon och bok bredvid varandra. Här ser man verkligen vilken skillnad det kan vara mellan olika blad avseende färg och textur. Naturen visar sig från sin bästa sida!

Stockrosor gottar sig i solen mot den hantverksmässigt tillverkade gärdesgården. Störarna ska vara av enen och slanorna av gran. Rätt gjort håller gärdesgården i många år!

Linnés Råshult återvänder jag väldigt gärna till! Det är en trädgård som jag tror man ska uppleva under olika tider på året. Vi var som sagt där ganska sent på säsongen. En tur dit i slutet av maj skulle vara roligt!

Läs mer om Linnés Råshult här  http://www.linnesrashult.se/

Inspiration från Astrid Lindgrens Näs

Jag blev så inspirerad av ett tips som Underbara Clara gav på sin blogg. Man kan ju ha alla möjliga källor till sin inspiration men hon brukar kika på gamla Astrid Lindgren-filmer för att hitta inspiration till sitt eget fina hem. Se Claras inlägg här Inpsirationstips

Och nog måste det väl finnas trädgårdsinspiration också att hämta från Astrid Lindgren tänker jag? Körbärsdalar och plommonlundar, klätterträd och rosengårdar och jag sätter mig att titta på Madicken  och Emil, bläddrar i "Mio, min Mio" och "Bröderna Lejonhjärta".

Astrid Lindgrens barndomshem

Jag läser Jens Andersens fina biografi om Astrid, "Denna dagen, ett liv". Gör långa uppehåll och läser parallellt om Pippiböckerna och plockar ner från bokhyllan en underbar liten bok som Astrid skrev om sina föräldrar. "Samuel August från Sevedstorp och Hanna i Hult" heter boken och på omslaget finns en bild av barndomshemmet på Näs.

Jag googlar om Näs och läser och blir så sugen på att besöka Näs i sommar. På websidan delar man generös med sig av pressbilder och jag får möjlighet att samla några bilder i det här inlägget.

Rosor utanför barndomshemmet. Vitsippor utanför boa och mjölkpall.

Boa sett genom plommonlunden

Sagoladan om våren

Jag vill så gärna fånga några av de här stämningarna i min egen trädgård. Det minner om mina barndomssomrar på en stor gård i Småland där vi barfota sprang i väg i det daggvåta gräset för att hämta korna till mjölkning, där den gamla hagen runt soldattorpsgrunden hyste prästkragar, törnrosor och blåklockor, där det fanns en gigantisk ek som vårdträd på gårdsplanen, en ek inte helt olik sockerdricksträdet på Näs Prästgård.

Prästgården och sockerdricksträdet

Trädgården kring Näs är nu delvis omdanad av kunnigt folk med trädgårdsmästare Karin Eliasson i spetsen och här finns inte bara gamla välkända trädgårdsdetaljer från gamla bondesverige, utan också en del nygjort och modernt. Astrids källa (till vänster) är en av dem.

Källa Astrid, Mitt lilla universum och Magnus Lönns Ordlabyrint.

Bland det allra finaste av det nygjorda hör dessa "woodflow", murar byggda av ved. Så vackert! Med tiden grånar träet och efter några år startar förmultningen. Det är ett fint ekologiskt tänk bakom detta och vedstaplarna ger goda livsbetingelser för smådjur och insekter. Med tiden kommer också lavar och svampar att befolka muren.

Murar av ved som kallas Woodflow

Det finns verkligen många olika sett att tolka ett Astrid Lindgren-tema i sin trädgård. Men vad jag tro är viktigt är att inte krångla till det utan att använda gamla välkända blommor och växter, sådana som alla människor känner till och har en relation till.  

Idéträdgården på Nordiska Trädgårdar som jag tyckte så mycket om

Trädgården rymmer mycket mer än så. Här finns verkligen mycket att låta sig inspireras av.

Hit får det bli en resa i sommar!

Läs mer om Astrid Lindgrens Näs här Astrid Lindgrens Näs

Jul med Ernst på Stadra gård

I kväll är det dags för Jul med Ernst igen!

I år har han valt Stadra gård, en av de finast ställen man kan tänka sig. Det tycker åtminstone vi som har vårt lantställe intill! Och 1700-talsgården Stadra är känd för sin skönhet där den ligger vid kanten av den stora sjön med idylliska gamla hus strödda runt sig.

Jag gillar Ernst och det han gör! Lagom lantligt men ändå modernt så att man själv skulle kunna tänka sig att ha det just så. Men han lyssnar ändå in husets själ och anpassar inredning och design till den stil och epok som det är fråga om.

Stadra gård där Ernst fixar jul

Stadra gård har anor från 1600-talet och första huset tillkom i samband med att det byggdes en väg mellan Nora och Gryhyttan på 1640-talet. Under 1700- och 1800-talet växte gården med bergsbruket som nav och gården var som allra störst mellan 1850 fram till 1920-talet. Från den tiden är de flesta byggnader på Stadra även om den vackra huvudbyggnaden är från 1700-talet. Enorma arealer skog hörde till gården när den var som störst och man ägde flera hytter och masugnar. Järnhanteringen var väldigt viktig för Bergslagen vid den här tiden!

Utsikt över Grecken från Stadra

Läget vid sjön är fantastiskt och här i en av husen alldeles vid vattnet, där Ernst kommer att laga julmat,  låg tidigare ett skjutshåll. Man kan gissa att trafiken var ganska livlig mellan Nora och Grythyttan på 1700- och 1800-talet. Ganska häftigt att gå den gamla landsvägen och veta att folk har färdats här i flera hundra år. Det ger dimension!

Stadra i höstdimma

På något vis är det runt sjön allt kretsar. När jag kikar igenom mitt bildgalleri är sjön med överallt! Ögat dras dit och man slutar aldrig tycka det är vackert. Skogarna, de blånade höjderna i fjärran och det absolut rena, fina vattnet! Här Stadra gård sett från vårt håll. 

Vårutsikt från vårt eget ställe vid Greckens strand

På vår bit mark har det odlats sen 1820-talet. Åkertegar bröts upp i den karga jorden och stenar las upp i odlingsrösen som än idag är synliga. Utmed sjön sträckte sig områden som troligen betades av kreatur och där man på sommaren slog hö. På en gammal karta över Stadras ägor kallas området Lilla Sloghagen. Sloghage är bergslagsmål för  löväng. Under 1900-talet växter det igen men när vi nu röjer och fäller träd kommer det upp häggmispel, olvon, en, oxel, lönn och ek, rester från tiden då det var löväng. Marken styckades av från Stadra på 1940-talet!

Sommarblommor från ängen

En liten del har varit slåtteräng och vi slår där varje år i juli och försöker värna de växter som kommer upp. Det blir ljuvliga sommarbuketter och extra glad är jag för smörbollarna som här i Bergslagen kallas daldockor. Väldigt poetiskt. I ängen växer också Jungfru Marie Nycklar, gullvivor, pyramidsuga, svartkämpar, gökärt, humleblomster, stor blåklocka, ängsklocka och prästkragar.

Gammal torparros från Stadranejden

Bland de odlade växterna tycks den här rosen ha varit vanlig. Har sett den på flera ställen i trakten. Den doftar underbart och är precis så där gammalromantisk som man önskar. Just det här exemplaret hämtade jag som litet skott på en ödetomt precis när de skulle till att plantera gran i området. Med hög granskog tätt inpå kan det vara svårt för de gamla växterna att klara sig även om just torparblommorna brukar vara riktiga kämpar. Kände jag ville rädda rosen!

Stengärdesgård från Stadranejden

Granskogarna är stora i trakten. Här finns både älg, varg, björn och numer också vildsvin! Men på 1700-talet var här nästa kalhugget. Så mycket ved gick åt till bergsbruket! Är man på vandring i skogen kan man ibland träffa på rester av långa och breda stengärdsgårdar. Här byggdes inga klassiska gärdesgårdar av hank och stör för att markera gränser. Varenda trädpinne blev bränsle till masugnarna. Återstod att bygga av sten, stenar som befolkas av vackra mossor och lavar. Kanske är det den här typen av trollskog som inspirerat Ernst att tala om den "lille grå tomten"och planera för en stillsam och poetisk jul på Stadra? 

Midsommar på Stadra gård

På midsommar bjuds trakten in till trädgården på Stadra för dans runt midsommarstången. Så trädgårdsmänniska jag är brukar jag försöka spana in vad som växer runt gården när jag får tillfälle. Trädgård och park har varit omfattande och än idag ser man rester av anläggningarna. Stora lindar inramar gården och fler maffiga lärkträd finns i närheten. I trakten finns också flera stora ekar och eftersom vi befinner oss på den biologiska norrlandsgränsen är det något av ekens norra utpost. Kornell, med vackert röda vintergrenar, har spritt sig och finns på stora områden runt gården, på vissa ställen ändå upp i skogen. Häckkaragan utgör häckar allra närmast huset och stora ruggar av plymspirea ses på flera ställen. En bit från husen har jättelokan spritt sig till en djungel. 

Höst vid Stadra gård

Sjön kryper alldeles tätt intill på baksidan av huset och man kanske skulle kunna bada direkt från verandan! Sjön är en näringfattig (oligotrof) sjö. Det positiva är att det inte växter så mycket vass runt stränderna och från sandbotten skickar notblomstret  upp sina späda vita blommor på sommaren. Trots att vattnet skiftar lite i brunt är det av toppkvalitet (vi låter testa vattnet med jämna mellanrum) och vi har i alla år tagit upp dricksvatten ur sjön. Känns som en ynnest att ha hus vid en sjö som är så ren!

Utsikt över sjön från vår strand

Nåja, sjön duger ju till annat än att ge dricksvatten. Jag älskar att simma och tar en tur dagligen om det funkar. Från lilla båten fiskar vi gädda, aborre och kräftor. Naturen finns hela tiden omkring oss. Den lilla trädgården runt vårt hus får ibland spela andrafiolen. Man går ofta ner till sjön, kikar mot horisonten och spanar in Stadra gård inne i viken. 

Behöver jag tillägga att jag älskar att vara här?

Läs mer om Stadra här = http://www.stadrasommarscen.se

Jul med Ernst Kirchsteiger
Stadra gård
Stadra Sommarscen
Jul med Ernst 2014

Julblomster på Slottsträdgården Ulriksdal

Måste få dela med mig av allt julvackert på Slottsträdgården Ulriksdal. Vilket fint utbud och så mycket inspiration de bjuder på!

Adventsljus i superfint tråg

Så här härlig kan en adventsstake se ut! Tjocka ljus i en generös trälåda ger en rustik känsla. Större ljus behöver ju heller inte bytas så ofta, brinntiden blir längre. Fin kombo också med taklök och ormbunke. Den obligatoriska mossan och hyacinter till. Skönt att den grå bulliga fönsterlaven är på väg ut! Tycker man ska vara försiktig med den eftersom det tar så lång tid för laven att bilda de bulliga topparna. Den står bäst där den står ute i skogen.  

Fina färger och kombos!

Här den där fina mixen som jag gillar med naturliga färger, betong, trä, järn och keramik. Vackert så det förslår! Rumsgranen till vänster som dyker upp överallt nu. Det är en fin julväxt som var poppis redan i början av 1900-talet. Jämte rumspalmen stod den ofta i hallar och svala trappor. Det passar den fint eftersom den trivs bäst i svalare temperaturer. Nu kan det ju tänkas att förädlingen gjort den tåligare. Min egen har stått länge nu på köksön och där är det allt annat än svalt! Har också sett rumsgran i modernare kontorsmiljöer där den vuxit snett, tappat grenar och fått formen av bonsai. Mycket dekorativt! 

Amaryllis 'Tosca'

Annars tycker jag en av behållningarna med Ulriksdal är att de har egna odlingar. Känns rätt att gå i de stora växthusen och veta att det man köper är uppdraget och odlat just där! Dessutom är de duktiga på att sätta tydliga etiketter på namnsorter av de växter de odlar. Det gillar man om man är lite nördig! Här amaryllisen 'Tosca'. Läcker med strimmiga kronblad.

När man går runt och tittar jämför man ju gärna sorterna, poängsätter, ser vilken som är vackrast! Det mesta är fint men jag saknade däremot fler småblommiga och spensliga sorter. 

Amaryllis 'Darling'

Ska jag välja en amaryllissort så blir det 'Darling'! Underbar rosa ton med skiftningar i vitt och lime. Jättefin!

Amaryllis 'Darling' som snittblomma

Den var utställd i entrén som snittblomma i vaser. Väldigt vackert när skymningen föll utanför!

Vita 'Princettia White' hemma på köksbordet

Annars är ju julstjärnan den klassiska julblomman. Fortfarande populär. Själv är jag lite tvehågsen. Inte en superfavorit hos mig men nu när småblommiga sorter blivit vanligare har jag tagit den till mitt hjärta igen. Sorten 'Princettia White' är faktiskt riktigt vit! Annars brukar ju de vita julstjärnorna vara mer åt limehållet. Men den här var så fin att den fick följa med hem och står nu tillsammans med echeveria och murgröna på köksbordet!

Vackraste julrosen i zinkkruka i köksfönstret

Vit som snö är också julrosen! Om jag är tvehågen vad gäller julstjärnor så är julrosen en klar favorit! Tycker dessutom att det är ett extra plus att den kan fortsätta sitt liv i rabatten till våren. Försöker i den mån det går, att tänka i nästa steg, att köpa bara det som kan få ett andra liv! Den här fick följa med hem. Gillade zinkkrukan som hade en mörk och fin patina. Både julrosen och krukan blev en gåbortspresent och är tyvärr inte kvar där i köksfönstret! Men värdinnan blev glad och det är ju huvudsaken.

Vit ranunkel

Så där fantastiskt vitvit är också ranunkeln. En fin blomma som hänför med sina flortunna kronblad, tätt, tätt, symmetriskt runt en gröngul mitt. Så vackert!

Julstjärna 'Princettia Pink'

Tillbaka till julstjärnorna en stund. Även om jag nu vurmar för vita julblommor måste jag ändå erkänna att småblommiga 'Princettia Pink' har en vädligt vacker rosa färg. Läckert med högbladen som övergår i rosalimegrönt en bit ner på stjälken. Nu vet vi förståss att det inte är "riktiga" kronblad det vi ser utan just högblad. Blommorna är oansenliga och sitter i högbladens mitt. På många sorter som odlats fram faller blommorna av innan de hinner slå ut. Men eftersom det är just högbladens färger man vill komma åt i förädlingsarbetet bryr sig kanske ingen om att blommorna förtynar och faller av. Men jag har ändå erfarenheten att det är de julstjärnor som har synliga knoppar och blommor som slår ut som håller bäst kvalitet. Fel eller ej, men så tycker jag det verkar vara.

Superfin krans med kottar och apelsin

Julkransar är förståss en paradgren! Fanns hur mycket som helst att välja mellan. Här en krans i härliga, mustiga färger med flera sorters barrväxtgrenar, buxbom, kottar, apelsinskivor och gud vet vad! Men det är kanske det som kännetecknar en duktig kransbindare, förmåga att bland så mycket och ändå får resultatet så färgstämt och snyggt!

Läckert med torkade skivor av mörk citrus 

Den här kransen hade blodapelsinskivor mot gråblå barr. Väldigt effektfullt!

Det blev en härlig eftermiddag på Slottsträdgården Ulriksdal. Tror vi gick omkring i timmar! Lätt att glömma tiden när man är där.

Ha en skön dag.