Äntligen växthus

Det har länge funnits på listan, att riva den gamla gistna boden som murken och eländig tryckte i hörnet av skogen. Där ville vi ge plats för ny bod och framför allt ett växthus! 

Gamla skruttiga boden

Visst kan det vara charmigt med lite lagom slitage men till slut når man en gräns.

När tanken slagit rot började vi surfa runt för att hitta inspiration till växthus och för att ta del av hur andra gjort. Det har varit väldigt användbart! Därför vill jag gärna återgälda det genom att berätta hur vi har gjort!

Boden revs och vi fann att det var torrt och fint under den. Ett bra utgångsläge! Det gamla avloppet och vattenslangarna var vi rädda om eftersom det skulle återanslutas i den nya växthuset. Vattnet kommer direkt från sjön och det skulle därför kunna bli obegränsad vattentillgång i nya växthuset. Skönt att kunna slösa på vatten! 

Bra och torr mark för kommande bod och växthus

Cirka 30 cm av marken grävdes ut och ytan gjordes plan. Som markbädd för uthus och växthus användes makadam 8/16 mm. Avloppet till diskbänken sticker upp till vänster på bilden nedan.

Makadam till grundläggning

Vi började skissa på bod och växthus. Utgångspunkten för växthuset var att det skulle vara praktiskt i lättskötta material för i första hand odlingar. Vi ville gärna att det skulle kunna monteras mot bodens gavel och bli en förlängning av denna. 

De fanns inte så många växthus på marknaden som kunde erbjuda gavelmontage. Valet föll till slut på Classicum Serralux. Där fanns möjlighet att skräddarsy växthuset eftersom man utgår från fasta glasbredder på 37 eller 74 cm. Vi ville också ha ett växthus som monterades ovanpå en mur. Viktigt var att välja växthus innan boden byggdes eftersom bodens taklutning måste vara den samma som på växthuset. Dessutom måste boden vara så hög att växthuset kunde "stickas in" under takfoten på bodens gavel. Storleken vi valde på växthuset var 3,75 x 3 meter vilket blir drygt 11 m2. Sockelhöjden 41 cm.

Vår skiss på växthus och bod

Boden byggdes av lösvirke 2018 baserat på vår skiss. Duktiga hantverkare fick ihop det hela och  när våren kom 2019 var vi ivriga att komma igång med bygget av växthuset. Under augusti 2018 lät vi också avverka skogen och helt plötsligt blev det ljust och luftigt runt bod och kommande växthus. 

Nybyggda boden

Grusad plan för kommande växthus

Första momentet var att låta gjuta ett fundament för den kommande muren. 

Gjutet fundament för mur

Vi diskuterade länge om vi skulle ha fasta odlingsbäddar i växthuset eller ett helt golv. Till slut enades vi om att ett helt golv är mer flexibelt. Att odla i lösa kärl och krukor som kan flyttas runt och bäras ut är dessutom praktiskt om man behöver byta jord eller bekämpa sjukdomar. Därför lades golvet av stadiga klassiska betongplattor 35x35 cm. De är lagda löst ovanpå gruslagret som är ca 30 cm tjockt. Det väldränerade underlaget gör att vatten ska kunna rinna ner i springorna och försvinna ner i gruset. Om man någon gång i framtiden skulle tröttna på att odla, är det dessutom bättre möjlighet att göra om växthuset till uterum om man har ett helt golv.

Golv av betongplattor 

Spännande när växthuset äntligen kom. Det blev närmare 10 veckors leveranstid. Men den som väntar på något gott! I framkant röd tegelsten till muren. Vi valde genomgående nytt material, eftersom det numer är en sådan efterfrågan på begagnad sten med patina att det nästan är svårt att få tag på. Vi var ett tag inne på att använda slaggsten, en mursten som är så typisk för Bergslagen men den var för bred och skulle ta för mycket av golvytan.

Leverans av växthus och tegel

Att sätta ihop växthus är ingen enkel sak när ingenting levereras i färdiga moduler. Till och med fönsterrutorna kom separata och måste monteras för hand i de platsbyggda ramarna. Därför valde vi att ta hjälp av våra duktiga snickare. Vi tyckte inte vi hade rutin och kunskap nog att sätta ihop alla vinklar korrekt. En enda millimeter fel och det kunde få konsekvenser!

Vi diskuterade också vilken färg växthuset skulle få. Klassiskt vitt eller kanske grönt? Men efter att ha sett ett rött växthus på bild föll vi för det. Vi tycker färgen smälter in bra och det blir heller inte så dominant.

Muren murad och stommen rest

Så blev allt klart utom terrasserna runt om! Inne i växthuset, på bodens gavel sattes upp rejält med hyllor och en riktigt stadig arbetsbänk. Här förvaras också alla trädgårdsredskap. Den gamla diskbänken sattes tillbaka men ännu är inte vatten och avlopp på plats. 

Säsongen var så sen att det inte hann bli så mycket odlingar den här första sommaren men jag tillbringade ändå många mysiga timmar här. 

Nya växthuset på plats

Nåja, några tomater blev det i alla fall!

Första tomaterna från växthuset

Och när vädret blev kyligare och kyligare, kunde pelargoner och fuchsior mellanlanda i växthuset innan det blev dags för vinterförvaring. 

Sommarblommorna blommar ännu i slutet av september

Vinterförvaringen av krukor var något vi planerade in när vi ritade boden. Där finns nu ett isolerat utrymme utan fönster, där ett litet oljeelement håller temperaturen runt 2 - 5 grader. Ett perfekt ställe för krukorna! 

Vinteförvaring för krukorna i nya boden

På kvällen får man glädje av att se det upplysta växthuset inne från stugan. Det bör man nog alltid tänka på när man placerar ett växthus, att det kan bli ett så fint blickfång!

Stämningsfullt växthus sett från stugan

I år ska vatten dras in och avloppet installeras. Runt växthuset kommer det också byggas en stödmur/terrass och jag planerar för ett kryddland utanför växthuset södergavel.

Nu ser jag verkligen fram mot att få starta upp en ny odlingssäsong i vårt fina växthus!

Försommar i naturträdgården

Inte kunde man ana att våren skulle komma med sådan kraft och att försommaren blev högsommar i ett enda slag.

Aldrig har väl de skönaste på ängen, smörbollarna (Trollius europaeus), blommat ut redan i maj! Nu är blommorna snart mogna frökapslar att sprida sina guldkorn över marken. Jag kan bara tacka och ödmjukt ta emot. De blir fler och fler för varje år.

Smörbollar på vår äng

I trädgården vill jag frysa ögonblicken då fänrikshjärtat (Dicentra formosa) visar sina rosa blommor med stor gemsrots   (Doronicum plantagineum) karaktäristiska och saftiga blad som fond. Snart släpper gemsroten ut mängder av gula strålblommor på höga stjälkar men den suckar i värmen och bladen slokar. En växt som med andra ord, trivs bäst i sval undanskymd plats i vandrande skugga.

Fänrikshjärta och stor gemsrot i en av våra rösen

I samma rabatt sällskapar hjärtan av både fänrik och löjtnant. Finaste kontrasten från iris med sina svärdlika blad, en sort som funnits vid mina föräldrars lantställe sedan 1950-talet! Jag älskar att samla på växter med historia och anknytning bakåt i tiden.  

Löjtnantshjärat och lansettlika blad av trädgårdsiris

I en trädgård med ständiga förändringar dyker det alltid upp grushögar, brädhögar och jordupplag på foton och bilder. Så även här, där grushögen till vänster ska bli underlag till kommande växthus.

Hundkojan i mitten är ett sätt att dölja ett fruktansvärt fult metallrör för slamtömning av septiktanken. 

Röset i framkant har krönts med en sockertoppsgran. Vid sidan av enar är sockertopps- och fågelbogran den enda någorlunda småväxta barrväxter som planterats i trädgården. Jag tycker att färgen och formen anknyter bra till de omkringliggande vilda granarna. Till höger en honungsros som förra sommaren angreps svårt av svartfläcksskjuka. Mot alla rekommendationer om klippning av rosor klipptes alla angripna rosor ner i oktober och vattnades med Binab. En ny Binab-kur nu på vårkanten och årets tillväxt är frisk och fin. Jag håller tummarna så knogarna vitnar och hoppas ha kunnat stävja svartfläckssjukan på rosorna. 

Bergenia och gullvivor i ett av våra rösen

En månad senare, i juni, har den tåliga praktbetonican (Stachys machrantha) slagit ut i röset och ormbunkens plymer sträcker sig över planteringen. Jag har lite svårt att skilja dessa vildsådda ormbunkar åt. Är det majbräken eller träjon? Nåväl, de är så välkomna vadhelst det är fråga om, och de kan verkligen räknas som en av trädgårdens karkatärsväxter! Tåliga och tacksamma skänker de grönska och suddar ut gränsen mellan tamt och vilt.

Praktbetonican blommar tillsammans med borstnejlika i juni

Rösen är också något ständigt närvarande i trädgården. De ursprungliga rösena i utkanten av tomten, är odlingsrösen bestående av sten som mödosamt baxats ur jorden för att bereda plats för plog och sådd för över 150 år sedan. Odlingsrösen är skyddade i fornminneslagen och man bör varken ta bort eller lägga till sten, men rösena närmast huset är gjorda betydligt senare. Mellan stenarna blidas fint mikroklimat för växterna men är också hemvist till tomtens alla skogsmöss som hungrigt äter av rötter och knoppar. Stor blåklocka (Campanula persicifolia) får dock vara i fred och har slagit sig ner i en plantering tillsammans med koreansk plymspirea (Aruncus aethusifolius). Naturen väljer snygga kombos ibland!

Stor blåklocka och små spiror av koreansk plyspirea

Vid väggen växer trädgårdens verkligen höjdare! Riddarsporrarna är över två meter höga redan innan de slagit ut och för att se och dofta på de vita krolliljorna (Lillium maraton 'Alba') behöver man inte böja knä. De delar generös med sig av ljuvlig doft och stilig uppsyn precis i ansiktshöjd. De är en av mina absoluta favoriter såhär års!

Vit krollilja (Lillium martagon 'Alba'), blommar vackert i juni

Lite var stans dyker fingerborgsblommorna (Digitalis purpurea) upp. Vissa år i mängd och andra år, som i år, lite mer sparsamt. Tvååriga som de är kan man flytta första årets bladrosetter till platser där man följande sommar önskar ha dem. September är bästa flyttmånad! 

Självsådda fingerborgsblommor (Digitalis purpurea)

Man vet aldrig om de ska bli rosa eller vita men jag sparar oftare de vita att fröa av sig och den färgen blir vanligare och vanligare i trädgård och omkringliggande natur.

Vit fingerborgsblomma värnas lite extra

Värnar gör jag också Jungfru Marie Nycklar (Dactylorhiza maculata), den av Sveriges vilda orkidéer som klarar jord med lågt pH-värde. Annat är just orkidéer älskare av kalkhaltiga jordar med högre pH-värde.

Hos oss finns Jungfru Marie Nycklar med blommor från ljust lavendelrosa till mörkare med tydlig teckning av strimmor och sträck. De fläckiga bladen är annars ett gott kännetäcken. Fröet är minismått, som damm, men är man säker på handen kan man försiktigt skaka av blomman när den gått i frö och hjälpa till med spridning. För vem vill inte ha orkidéer i mängd på ägorna?

Jungfru Marie nycklar, en orkidéer som klarar lägre pH-värde

Ängen är mitt skötebarn och det var sluttningen med björkar och smågranar vi fastnade för när vi surfade runt på Hemmet för ett tiotal år sedan. Bilden här nedan är från mäklarens kompendium.

Vår äng som den såg ut när vi kom till Grindtäppan första åren

Att få förvalta en bit mark är en ynnest men det kräver sin man! Det växer med en fantastisk fart och årligen måste sly, buskar och småträd tas bort för att behålla det öppna landskapet. Före midsommar är bästa tiden har jag läst. Då finns det som mest växtkraft i lövverket och man tar liksom loven av det hela. Senare på säsongen, när tillväxten avtar är växten mer motståndskraftig mot nedklippning och det finns därmed större risk att den kommer tillbaka. Här nedan så som det ser ut idag fast fler buskar och träd behöver tas bort. Men det kommer också upp en, olvon, häggmispel, brakved, oxel och ek i backen mot sjön. Träd och buskar i fröbanken som kommer till livs när ljus och värme släpps in och de måste värnas och ges livsutrymmes. Att arbeta med naturen är precis lika roligt som att arbeta med trädgården! 

Samma äng idag

Lika viktigt som slyröjning är årets fagning av ängen. Den görs helst när vitsipporna precis kommit upp och vårsolen torkat det översta lagret av fjolårsgräs och löv. Med kraftig räfsning och lätt bränning avlägsnar man det som annars skulle förmultna och bilda mull. Ängen vill ha det magert till skillnad från övriga trädgården där mull är guld!

Fagning av ängen under tidig vår

Röjningsarbete av sly ger också snabba och påtagliga skillnader och när solen dalar ser vi återigen strandlinjen utmed sjön i den varma junikvällen.

Vackra junikvällar vid vår sjö

När kvällsluften blir svalare går vi upp till stugan igen och pysslar om pelargoner och vattnar krukor. Men det är en helt annan historia!

Ha en bra dag vänner!

Växter som döljer - vilt och tamt tillsammans

Blev både glad och peppad av en fråga från Laila på Fagerdala som undrade lite eftersom jag inte skrivit något blogginlägg på länge. Tack snälla! Ja, tiden har inte riktigt funnits till och jag har inte  kommit upp i full speed efter min tumöroperation. Och dessutom har den stackars trädgården fått stå ut med både det ena och det andra.

Under förra sommaren borrades det för vatten och gjordes helt nytt avlopp. Och i år har den dåliga fasaden bytts ut och stugan är numer begåvad med både badrum och nytt kök. Allt grävande, alla entreprenadmaskiner, allt virke och snickeri gick hårt åt trädgården men ack vad den har haft förmågan att resa sig! Naturen läker alla sår. Just området runt nya avloppet har artat sig riktigt fint. Det vara bara tvunget att göras något för att dölja rör och brunnslock. Jag ville inte ha några traditionella rabatter utan mer en känsla av att trädgårdens växter smitit ut och slagit sig ner i naturen.

Så här har det gått med det!

Stor gul remsrot som tackade för att komma i ny jord och vandrande skugga. Den har blommat fantastiskt!

Såhär såg delar av trädgården ut sett från stora huset (som ju inte alls är stort :-). Här går vattenledning från nya brunnen.

Vägen och gårdsplanen alldeles förstörd av tunga maskiner.

Avloppssystem på plats och jorden tillplattad. Trots att det inte ser så kul ut är man glad att det finns bestämmelser som ser till att nya avloppssystem inte släpper ut och förorenar. Här är allt gjort efter konstens alla regler!

Enorma mängder jord, kompost, gödsel och det blev en bra planeringsbädd för buskar och perenner.

I maj i år såg det betydligt trevligare ut!

Här en bild från juni.

Både hundkäx och midsommarblomster kommer från andra delar av tomten.

Det tar några år innan syrenen kväver de andra växterna. Men den dagen den sorgen. Då får man helt sonika flytta på växterna. 

Blå akleja och hundkex så fina tillsammans!

Lupiner och fingerborgsblommor fröar av sig. Ett så vidlyftigt beteende brukar man inte gilla i en trädgård men här är det bara välkommet.

Högsommarens spiror är av andra sorter. Vit rallarros, trädgårdsstormhatt och temynta 'Fireball'.

I glipor mellan spirorna får myskmadran sprida sig.

Okänd sort av näva som jag tagit skott av på en ödetomt.

Även parksmultron är från en gammal ödetomt. Underbart goda bär fick den.

Sensommarblomningen består bland annat av renfana och kamomill. Renfanan har jag sått själv men kamomillen måste ha kommit som frö i jordblandningen. Köper man jord från lokal leverantör utan krav på ogräsfrihet kan man få trevliga överraskningar. Horder var otroligt bördig och flera frösorter har kommit med köpet. Men det är så välkommet!

Det känns som det blivit som jag tänkt. Det vilda och tama samsas och blir ett opretentiöst sammelsurium! Att det ligger ett avloppssystem under blomprakten kan man inte ana.

Blandade känslor för vacker skråp

Får jag presentera en växt som jag har väldigt blandade känslor inför?

Pestskråp heter den och namnet lockar inte till någon omedelbar kärlek. Men blommorna är fantastiskt vackra på riktigt nära håll. Knopparna ser ut som små rosa sockerpiller upplagda på spetspapper när de kommer upp ur marken i april-maj, långt innan bladen ger sig till känna.

Pestskråp

Pestskråp är till största del tvåbyggare, dvs den har han- och honblommor på olika plantor. I vårt land är övervägande delen av blommorna hanblommor vilket innebär att den inte kan föröka sig med frö. Nu är inte detta något problem för pestskråpen eftersom endast en liten rotbit kan ge upphov till en ny planta och det sägs att pestskråpen sprids genom rotbitar som hamnat i jordlass!

Pestskråp

Pestskråpens blad växer ut efter blomningen

När blomningen börjar lida mot sitt slut har de kraftiga bladen börjat växa. Med tiden blir de mycket stora och grova och en diameter på 80 - 100 cm är inte ovanligt. Mer imponerande än vackert!

Eftersom de kraftiga jordstammarna och imponerande bladen hindrar andra växter från att etablera sig där den växer kan den lägga stora områden under sig. Det är alltså inget för en liten villaträdgård! Men den är ändå spännande som trädgårdsväxt. Har man möjlighet att plantera den så att man kan begränsa den med gräsklipparen kan den vara rolig att hålla eftersom den är smått historisk. Namnet har den fått av att man ansåg att den kunde hålla pesten borta. Att hålla pesten på avstånd är knappast något vi behövt göra de senaste århundradet men så sent som på 1950 upptäcktes att pestskråp innehåller petasin, ett ämne i klass med det mer kända palavern. 

Pestskråp i Forsmarks Engelska Park 

Pestskråpen är dock äldre än så och lär ha varit känd redan på 1500-talet. I vissa nutida trädgårdsböcker benämns den som "Birgittablomster" men jag har inte hittat något om att den skulle ha vuxit vid Vadstena kloster. Däremot nämns den i Arvid Månsons Örtabok från 1637 där det står att "... om man dricker där av två gånger om dagen, två skedar tillika. Det fördriver gulsot." I gammal dokument kallas pestskråpen för både pestrot och pestilensrot. Någonstans har jag sett att den kallats "skräppa" men skräppor hör till släktet 'Rumex' (*) så det verkar inte stämma. Skråpsläktet heter däremot 'Petasites'  som kommer av det grekiska ordet petasos som betyder bredbräddad hatt. Och har man barn så kan jag lova att de stora bladen lockar till att sättas uppochner på huvudet som en enorm solhatt! 

Pestskråp i Forsmarks Engelska Park 

Och nu när jag läser och skriver om pestskråpet bli jag övertygad om att jag ska försöka på plats för den någonstans i trädgården! Den har inte många krav. A-härdighet och läge från sol till skugga. Finast blir den i näringsrik och något fuktig jord. Bakom vår gamla vedbod skulle den passa!

*) "Millefolium, rölika och näsegräs - Medeltidens svenska växtvärld i lärd tradition" av Inger Larsson