Vildrosor

Kalla den änglamarken eller himlajorden om du vill,

jorden vi ärvde och lunden den gröna.

Vildrosor, blåsippor och lindblom och kamomill,

låt dem få leva, de är ju så sköna!

Så dikar Evert Taube i Änglamark.

Vildrosor känns så poetiska, vackra och försommarljuva. Blommor i vitt, ljusrosa, skärt, rosaviolett och dekorativa nypon på sensommar och höst. Och älgarna äter inte på dem!

Den man vanligen tänker på är nyponrosen, Rosa dumalis. De enkla vackra blommorna är ljusare eller mörkare rosa. Nyponrosen förökar sig bland annat med rotskott och är därför enkel att föröka genom delning. Bara man får med en bit rot med tunnar rottrådar kan den bilda en ny planta. 

Nyponros (Rosa dumalis)

Alldeles snarlik är stenrosen Rosa canina. Rosa canina kan ibland har vita blommor men de är i övrigt väldigt lika, så lika att jag inte lärt känna skillnad på dem. Rosa canina används däremot ibland som grundstam till ädlare rosor och då ofta till jungfrurosorna.

Äppelrosen Rosa rubiginosa är också lik nyponrosen. Men blommorna är ofta lite starkare rosa och framför allt, det som givit rosen dess namn, doftar det äpple när man gnider bladen mot varandra.

Äppelros Rosa rubiginosa (Foto: Vitruella floran)

Om det kan vara svårt att skilja nypon-, sten- och äppelros så är pimpinellrosen betydligt enklare att känna igen. Rosa pimpinellifolia blir inte alls lika hög som sina släktingar och blommorna är vita. Men framför allt skiljer de sig med sina svarta och runda nypon på hösten. Pimpinellrosen sätter rikligt med rotskott och den bildar knappt metern höga buskage. Vilt växer den sällsynt i Bohuslän och de buskar man hittar i naturen är ofta rymlingar från gamla trädgårdar.

Pimpinellros Rosa pimpinellifolia (Foto: Virtuella floran)

Det finns flera kända gamla buskrosor som är pimpinellrosor. Mest känd är kanske Finlands vita ros R. pimpinellifolia 'Plena' och sorten 'Stanwell Perpetual'. Den sägs ha hittats vid ett cottage i England på slutet av 1800-talet. 'Stanwell Perpetual' är helt underbar, blommar med ljusrosa doftande blommor tills hösten sätter stopp. Äkta vildros eller ej passar bra in i en naturträdgård.

Pimpinellros ''Stanwell Perpetual' (Foto: Wikicommons)

Den halvvilda daggrosen, Rosa glauca tycker jag så mycket om. Den är ursprungligen en odlad ros men den har levt så länge som förvildad i vårt land att den räknas som naturaliserad. Jag tycker den är fantastiskt vacker med sina små, enkla blommor och de blådaggiga bladen med de vinröda nerverna.

Daggros Rosa glauca (Foto: Virtuella floran)

Det finns en namnsort 'Nova' av daggrosen som säljs som E-planta som jag är nyfiken på. Den ser ut att vara lite ljusare men har en jättefin rosa färg.

Daggros 'Nova' (Foto: E-planta)

Men egentligen är det ju just bladfärgen som gör daggrosen så vacker, och bladfärgen har man hela säsongen.

Blad på daggrosen i maj.

Odlad är från början också vresrosen, Rosa rugosa som spritt sig i sanddynerna i södra Sveriges kustlandskap och en bra bit upp i landet. Härdig och pålitlig och fina blommor i både rosa och vitt. Själv tycker jag bäst om den vita eftersom den blommar mer eller mindre under hela sommaren. Blommorna kan därför visa sig tillsammans med de tegelröda nyponen och då är vita blommor finast. 

Vit vresros Rosa rugosa 'Alba'

Älgarna som stökar runt i vår trädgård på vintern tycks rata vildrosorna. De är är alltså något att satsa på och sämre alternativ får man kanske leta efter?

Läs mer om vildrosor på Virtuella floran => Virtuella Flora Rosa

Om daggros 'Nova' kan du läsa här => E-planta Rosa glauca Nova