Vilda blåklockor i rabatten

Nu har skogsklockan (Campanula cervicaria) slagit ut hos oss i Bergslagen och i det lilla surjordpartiet har den rakat iväg och blivit 50 - 60 cm hög. I det vilda är den sällsynt och den här plantan är den enda överlevaren från en frösådd.

Skogsklocka (Campanula cervicaria)

Den påminner lite om den odlade toppklockan men är mycket mildare blå, har smalare och strävare blad och blir framför allt högre. Tvåårig som den är hoppas jag att den ska fröa av sig och hålla sig kvar   i skuggan tillsammans med hönsbär och linnéa.

Skogsklocka (Campanula cervicaria)

I halvkugga - skugga trivs också hässleklocka (C. latifolia). Mina egna exemplar är inte så stora ännu men hässleklockan kan med tiden bilda rejäla ruggar, över metern höga. Namnet hässleklockan har den fått av att den gärna växer i hassellundar, sk hässlen och det är en typisk lundväxt. Det finns en vit variant (C. latifolia 'Alba') som säkert är vackrare i en trädgårdslund än den blå hässleklockan men den blå får man väl räkna till de ursprungliga även om vita också förekommer i det vilda.

Hässleklocka (Campanula latifolia)

Det händer lite då och nu att naturen bestämmer sig för att skapa vita varianter och den här söta vita klockan dök faktiskt upp spontant i vår trädgård! En vit variant av den vanliga lilla blåklockan (C. rotundifolia)!

Vit form av liten blåklocka (Campanula rotundifolia)

Vit liten blåklocka (Campanula rotundifolia)

Liten blåcklocka är kanske inte den ultimata rabattväxten så liten och skir som den är men den här vita vill jag inte tappa bort så den står nu i god jord i halvskuggigt läge. 

På ängen finns det däremot gott om den vanliga blå. Den gynnas av slåtter och den har långsamt spridit sig nu när vi försöker sköta vår äng på gammalt vis.

Den vanliga lilla blåklockan (Campanula rotundifolia)

I ängen blommar också ängsklockan (C. patula). Ängsklockan är mer violett i färgen och vänder sina blomkalkar mer utåt/uppåt. 

Ängsklockan (Campanula patula) är vanlig i Bergslagen.

Ängsklockan är tvåårig men alla Campanula har små, lätta frön som lätt flyger iväg och har man en gång fått in ängsklockan i trädgården kan man räkna med att hitta den lite var stans. Men den har ett gracilt växtsätt, med så tunna blad och stjälkar att man knappt ser den innan den slagit ut. Därför är den inte till besvär och de violetta blommorna har lätt att passa in! Hamnar den bland högre växter kan ängsklockan bli upp åt metern hög i sin strävan att nå ljuset. Då ser det nästan ut som om det vore fråga om en klängväxt.

Ängsklockan (Campanula patula) är tvåårig men sprider sig lätt.

Över metern kan också stor blåklocka (C. persicifolia) bli. Ja, kanske inte i det vilda men efter att ha fått hönsgödsel i våras och efter allt detta regn är den högsta stängeln säkert 130cm på de plantor som står i en av planteringarna.

Stor blåklocka (Campanula persicifolia)

Kraftiga och fina vill man ju gärna förlänga blomningen och de sätter snällt nya knoppar i stödbladsvecken vart efter man knipsar bort överblommade klockor.

Men även om stor blåklocka gör extra skäl för sitt namn i en rabatt är den ju lika vacker i det vilda. Och det är väl så här i en äng man kanske helst vill se dem?

Stor blåklocka (Campanula persicifolia) i vår äng