Det bästa i trädgården från 2014

Så är trädgårdsåret 2014 till ända. Allt har som vanligt gått rasande fort och man har svårt att välja vad som betytt mest, vad som verkligen kommer att finnas kvar i minnet. 2014 har inrymt några stora förändringar inte minst på trädgårdsfronten.

Jag ville också under året testa en ny mall för bloggen och valde ett helt nytt utseende. Även om jag tyckte mycket om den nya layouten fungerade den inte i praktiken. Friend Connect och AdSence fungerade inte alls. Därför är jag nu tillbaka i gamla invanda fotspår. Lika bra det!

En årskrönika blir ju gärna kronologiskt och kanske är det just så vi helst vill se vår trädgård. Det är genom årstiderna vår, höst, sommar och vinter som vi allra helst vill minnas det som vuxit och årstidsväxlingarna följer naturens rytm och mot den ska man inte streta emot.

Från årets allra första månad, som till en början var snöfri vill jag gärna visa den här fina kombon av brun julros, vit ljung mot de fantastiskt fina rödbruna grenarna på björkspirea (S. betufolius 'Tor' E). Den bruna julrosen hade då stått i kruka för andra året i rad och kom att blomma långt in på sommaren. En av de finaste julrosor jag haft!

Men snön kom i början av februari i massor. Ett tjejgäng gjorde en minnesvärd resa till Wirå Bruk i Södermanland och på min systers lantställe fångade jag de här vackra lavarna på ett gammalt rosenhagtorn. Lavor och mossor är fantastiska och berikar verkligen under vinterhalvåret.

Hemma kom våren så smått och snödropparna plockades och sattes i vas så fort de skjutit upp sina små blomkalkar ur den vårvarma jorden. Alltid lika hjärteknipande!

Fler tidiga vårblommor hamnade i vas. Vintergäck och den bruna julrosen igen. Fick sällskapa med späda skott av fläder.

I mars var det dags för "Nordiska Trädgårdar" på Stockholmsmässan. Min favorit var Astrid Lindgren-trädgården. Där visades Astrids två världar sida vid sida, den från storstadens bakgårdar och den från Smålands stockar och stenar. Underbara var de låga, böljande murarna av ved, med mossor och vackra gräs. Så förgängligt men mycket vackert.

Under sena våren gjorde vi en skidresa till Franska Alperna. Det vore ju inte jag om det inte letades växter de syndvända sluttningarna där vårsolen smälte snön och små rännilar av vatten gav den tidiga grönskan en extra skjuts. Här blommade tussilago, saxifagra, skråp och som här på bilden julros.

Att komma upp till Bergslagen under våren är en ynnest. Grönskan är krispigt späd och alldeles ljusgrön. Solljuset är bländande vitt och man lockas att stoppa spaden i jorden bums. Bilen från stan fylls av vårblommor och först ut i krukor och urnor är penseerna. Jag väljer bara de små sorterna och gärna i färgställningar som påminner om styvmordsviolerna. Tycker de passar bäst i en naturträdgård.

I gräset tittar de få lökarna som finns kvar i jorden yrvaket upp. Vildsvinen har ätit upp de mesta och genom att inte sätta nya lökar - vilket är svårt att avstå - har vi lyckats göra trädgården ointressant för dessa fyrbenta mudderverk. 

Bland de finaste vårblommorna hemma i stan var nog den röda backsippan 'Röde Klokke'. De ludna kronbalden är vackert rosaröda och klipper man inte bort de utblommade blommorna kan man glädjas av vackra fröbollar. Den frösår sig lätt om den trivs och just det här exemplaret är just en sådan frösådd. Den slog sig ner i gruset och fick stå kvar där den hamnat.

Ljuvlig på försommaren är också sockblommorna. De är helt suveräna marktäckare. Den röda sockblomman täcker bäst och är dessutom vintergrön. Sorten på bilden är en E. 'Niveum' med kritvita blommor på trådtunna stjälkar. Den är ganska sen med att veckla ut sina blad men den är värd att vänta på. En riktigt, riktigt vacker växt.

För oss blev det också en smula vemodigt att följa trädgårdens första månader. Vi hade beslutat sälja huset och i maj var det klart att trädgården med huset skulle överlåtas till nya ägare. En av de sista planteringar jag hann göra var den uppepå berget med funkior, heuchera och revsuga. Av funkiorna hade jag valt att ta skott av en tidigare sort jag fått av en släkting och komplettera med H. sieboldiana 'Francee'. Av heuchera valde jag sorten 'Rachel', en av de finaste med mörka blad. Både fetbladsväxterna och revsugan är skott från plantor som fanns här tidigare. 

Grusträdgården kom till i samband med att vi behövde dränera runt huset. Hus mår bäst av att ha grus närmast kroppen och man fick helt enkelt utgå från det! Blev ändå en fin plats i trädgården tyckte vi!

Något som jag redan som ny trädgårdsägare för många år sedan önskade var japanska lönnar. Den sort som jag haft mest glädje av är den vanliga A. palmatum 'Autopurpureum'. Den började dyka upp i trädgårdar redan 1940-talet och det tyckte jag passade bra till vårt senfunkishus. I bakgrunden den bruna julrosen igen!

Husförsäljning och allt runt det tog tid och trädgården i Bergslagen fick sköta sig mycket på egen hand. Nu är det ju liksom tanken med en naturträdgård, att den inte ska behöva så mycket vård. Fram i juni hade gräs och örter växt sig höga och frodiga och belägrat trädgården med ett behagligt rufs. 

Några växter finns kvar från en gammal trädgård som funnits runt det lilla huset. En av de mer högresta är stor gemsrot. Den är inte så vanligt men är en riktigt fin växt till förvildning. Den har stora, vackert formade blad som kommer ur marken riktigt tidigt på våren och på försommaren får den rikligt med solgula blommor på höga stjälkar. En blomma som syns på lång väg. 

Gula blommor har tidigare inte hört till mina favoriter men man är inte sämre än att man kan ändra sig. Det är ju så många av de vilda blommorna som är gula och det är klokt att hålla sig till samma färgskala i en trädgård om den har naturen alldeles intill. Den här buketten med daglilja, strandiris, daggkåpa, nunneört och rödanlupna skott av häggmispel plockade jag för att testa ideer på nya färgkombos i plantringarna. Blev ganska lyckat ändå.

Det var första halvåret 2014! Vill så gärna visa andra halvåret också. Kommer i nästa inlägg.

Vill önska dig ett riktigt Gott Nytt År.