Mönjelilja vill stå ljust för att blomma |
I tidningen finns den beskriven tillsammans med bland annat porslinsblomma, julkaktus och hibiskus som gammalt "Kulturarv i kruka". Där kallas de alla klenoder och somliga sorter har kanske gått i arv i generationer. Helt klart står de för hemtrevnad och fin förankring bakåt i tiden.
Som ofta när jag vill läsa om gamla krukväxter plockar jag fram en gammal bok från 1940-talet som jag ärvt efter min mormor.
Mönjelilja kallas Clivia i denna gamla blomsterbok |
Där kallas mönjeliljan för clivia och på latin heter den just Clivia miniata och är uppkallad efter en lord Robert Clive.
Mönjeliljan är tålig och klarar både mörker och torka. Men vill man njuta av de vackra blommorna bör man ställa den ljust, helst i ett öster- eller västerfönster. Låt den stå lite torrare på vinterhalvåret. Då visar sig knopparna längst ner i bladrosetten i mars - april. Det växer med tiden ut flera bladrosetter runt moderplantan och varje bladrosett kan ge en blomsterstängel. Det går också bra att dela plantan och sätta de nya rosetterna för sig i egna krukor, men de måste ha vuxit sig ganska stora för att kunna klara att skiljas från moderplantan.
Mönjeliljan är dekorativ även när den inte blommar |
Jag fick en bladrosett av en släkting för många år sedan som blommat flera år i sträck. Men även nu på vinterhalvåret är den fin i fönstret där den står, med sina mörka, dekorativa blad.
Clivian, som hör till familjen Amaryllisväxter, växer vild i Sydafrika. I Edvard Anderssons Växthus i Bergianska finns den planterad i "Sydafrikarummet" tillsammans med andra iris-, amaryllis- och liljeväxter från trakten. Bilden här ovanför tog jag på ett besök där för några år sedan.
Ha det gott.
Mönjelilja;Clivia_miniata;gammal_krukväxt;kulturarv;Kruka_mässing_Skultuna;Monica_Förster
1 kommentar:
En sådan har jag aldrig haft. Men man borde kanske testa?
Färgen är ju bedårande.
Allt gott
Annika
Skicka en kommentar