14 april 2013

Med naturen, inte mot

Ni som följt min blogg en tid vet att jag vurmar starkt för naturen. Där hittar jag inspiration och i naturen får jag de finaste upplevelserna av växter, djur och natur.

Att bejaka naturen är lätt när man sitter vid datorn, när man tittar på bilder och kan låta fantasin löpa fritt.

I verkligheten kanske det inte alltid är så enkelt! Trots alla vackra tankar om naturen som måste få utrymme i trädgården kan jag blir ledsen och besviken när naturen sätter mig på prov!

I år har det inte varit lätt! Jag läser i min trädgårdsdagbok om vistelserna under vintern uppe på vårt ställe i Bergslagen, vistelser som kantats av djup och ledsam besvikelse. 

Skäms gör jag för att känslorna av maktlöshet dyker upp. Jag, som skrivit om vikten av att bedriva sitt trädgårdsliv i samklang med naturen, blir arg när naturen blir allt för påtaglig i trädgården. Pinsamt!

Men så är det! Nu fattas bara mördarsniglar så har vi en full fauna av djur som förstör i trädgården. Sork, älg, grävling och vildsvin! 

Älg har vi alltid haft. Och de mejar ner allt. Av alla 7 fruktträd jag satt har bara ett överlevt någotsånär. Om trädet, här en rönn, blivit lite för högt för att komma åt det mumsiga knopparna, tar man som älg helt enkelt av trädet. Buskar och träd behöver bli över 2 meter höga för att älgarna inte ska nå dem. Ganska högt med andra ord!

Älgarna har av småträden lite som de behagar.

Är man sen en mycket hungrig älg, betar man av barken på de yngre träden, och då gärna runt om stammen. Trädet har inte en chans att klara sig.

Barkgnag kan ta död på vilket träd som helst. 

Stängel är ju förtåss ett sätt att klara sig från älg. Gärdesgård är långt mycket vackrare än viltstängel, och om störarna sätts med max 60 cm mellanrum kommer inte älgen hoppa över. Men vår tomt är stor och det skulle kosta oss flera 100 000 kr att få gärdesgård runt vår mark. Inget vi vill lägga pengar på egentligen!

Bara att gilla läget, med andra ord. Att tänka positivt och försöka skapa en bit trädgård som klarar både älgar, sork, vildsvin och grävlingar. Jag har ändå lyckats samla ihop en liten lista på växter som älgarna aldrig givit sig på. Det får bli stommen i vår sargade trädgård. Årets utmaning!

Älgsäkra buskar och träd

  • Gran
  • Björk
  • Rhododendron
  • Spirea
  • Berberis
  • Syrenhortensia
  • Rönnspirea
  • Vildrosor
  • Gullregn

Tack och lov hör vildrosorna till de buskar som älgarna lämnar i fred. Om dessa underbara blommor tänker jag skriva nästa gång!





Klasespireans blomställningar får vara i fred
och står sig vackert mot vårvinterns snö.

5 kommentarer:

Almbacken sa...

Grrrrrrrrrr!!! Full förståelse för din frustration. Underbara men obarmhärtiga djur.

Håller tummarna för att det finns annat gott för dem att äta nu.

Kram,
Maria

Carina sa...

Så sant som du skriver....det är ingen id´att jobba emot...utan jobba med....fast det är inte alltid helt enkelt....Här så försvann våra nysatta bigarråträd i ett nafs....det var tydligen mumma för älgen...päronträdet tog haren....och plommonträdet sorken....så vad gör man....jo, bara så gott man kan...mer finns inte att göra.
Ha en bra vecka:)

adina sa...

Det låter som att vi fått det bra här uppe i norr trots att vi bor mitt ute på prärien!
Enda skadedjur jag sett är harspår och de har lyckats låta bli mina buskar!!
Hoppas att det ordnar sig för er också. Naturen är så underbar trots att den i år spelar oss ett spratt. Vi har ännu snön liggandes överallt men i dag regnar det lite och jag börjar se en skymt av trädgårdslandet. En känsla av hopp!
Hoppingivande vår önskar jag dig...

Snäckskalsdalen. sa...

Ja, vad gör man....ett elände är vad det är, men du har så klart rätt!
Agneta kram

Susie på Stjärnarve... sa...

Ja du, ibland blir man sur och arg! Här har vi - som tur är - inga älgar eller vildsvin men det finns gott om rådjur, harar, rabbisar och skogsmöss.
Konstigt nog håller sig rabbisarna nere vid kusten, alltså slipper vi dom. När det gäller harar så finns dom och rådjuren i kohagen bakom och i skogen mittemot, men dom kommer inte in på tomten under eller över gunnebot till innertomten. Konstigt nog, måste bero på att vi har hund!
Däremot har vi skogsmöss som både bor uppe på vinden och äter från vårt uppdukade smörgåsbord med tulpan- och krokuslökar. Man blir lite förgrymmad faktiskt.....