Vinter i naturträdgården

Vistelsen uppe i Bergslagen bjöd i alla fall på några dagar med snö och en liten gnutta sol.

Frost och bara några centimeters snö kan vara väldigt vackert. Strukturer och former framträder på ett helt annat sätt än när allt är grönt. Någon sa mig att en tredjedel av trädgården bör bestå av vintergrönt. Jag är beredd att hålla med! Tycker det är så fint med det vita frostiga mot djupgröna toner.

Såhär granne med skogen tycker jag att granar passar bra till vinterträdgården. De självsår sig i mängd och de är bara att rycka upp de små fröplantorna som man inte vill ha kvar. Jag klipper dem i juni - juli när årsskotten vuxit ut. Men bara så att de ser kraftiga ut. Jag vill inte att de ska se alltför formklippta ut. Det passar bäst i en stadsträdgård.

Finns ju förståss granar som är täta av sig själva. I förgrunden sockertoppsgran (Picea glauca 'Conica'). Den borde användas betydligt mer tycker jag. Den är ju toppen! Tålig, vacker och ger struktur till vilken ymnig plantering som helst. Fin är också fågelbogran (P. abies 'Nidiformis'). Även den är kalasbra och eftersom det är en form av den vanliga granen passar den i en naturträdgård. Den har jag på några andra ställen i trädgården.

Planteringslådor och möbler har vi snickrat med tåligt virke för att de ska kunna klara väder och vind året om. Tycker att även dom blir fina i snön!

Granarna runt uteplatsen kommer med tiden att bli för stora men så länge de är lagom bidrar de till rumsbildningen och goar in terassen.

I de gamla hagmarkerna har blåbärsriset tagit herraväldet. Vi har klipp upp flera gångstigar som slingrar sig mellan olika delar av tomten. Stigarna betyder väldigt mycket för hur man upplever markerna. Och nu när de är snötäckta syns de ordentligt och bjuder in till små promenader.

Nere vid bastun ser sommarköket övergivet ut men vi eldar i öppna spisen när vi badar bastu. Så härligt att se skenet fladdra från lågorna, särskilt när det börjar skymma! Tallen i mitten har fått vara kvar några år som insynsskydd men nu har den vuxit sig för stor och måste bort!

Det är inte bara stigar, buskar och träd som är fina i vinterträdgården. Fröställningar från några utvalda perenner får vara kvar. Här kärleksört som fått så fina rödgula stjälkar i kylan.

På matbordet nere vid sjön står krukorna kvar. De är fyllda med sand och det har visat sig vara bättre än jord. Risken är då mindre att krukorna fryser sönder. Ovanpå sanden kan man sommartid lägga vackra stenar eller mossa. Behöver ju inte planteras över allt! 

På rosorna är nyponen kvar. De blir fantastiskt vackra i frosten. Har klippt bort vissna blommor på klängrosorna i sommar för att simulera till nya knoppar, men jag tror jag ska hoppa över det och vara glad för alla nypon i stället!

Vacker med frost är också rönnspireans fröställningar till vänster. Och björkarnas vita grenar lyser upp skogskanten. Just nu är de så vackra där de står tätt tätt men jag vet att det är dags att röja i år. De måste få gott om livsutrymme för att växa bra. 

Nu när jag sitter här och skriver har allt det vackra tinat bort! Jag älskar snö och kyla men vårlängtan gör sig påmind ideligen trots allt det vackra som vintern för med sig.