Trädgårdsåret 2012 Del I

Lugn och skön helg och det finns tid att titta tillbaka lite på trädgårdsåret. Känns kul att försöka runda av med lite bilder. Några har blivit blogginlägg och andra har inte kommit längre än till datorn.

Den vita azalea efter julen hängde med länge. Jag tycker bäst om vita julblommor. Här lyser den bleka januarisolen i kronbladen.

Årets första veckor bjöd annars på plusgrader och isen på sjön vid vårt ställe i Bergslagen smälte och i de stora vattensamlingarna speglade sig herrgården. Det är fuktigt i luften och det är alldeles knäpptyst. Det lite melankoliska vädret känns skönt efter tempot under jul och nyår.

I väntan på att det skulle börja växa utan för fönstret fanns tid att sortera bilder. Kul att experimentera lite med oskärpa och bleka nyanser.

Men som kom våren till slut och en nygammal bekantskap blev irisen. Har tidigare tyckt att den varit stel och pinnig, men har verkligen tänkt om och älskar de vackra färgteckningarna och det gracila växtsättet!

Men naturen själv tog tid på sig att slå ut. Fast mycket kan vara vackert ändå. Här fina kontraster mellan alarnas ljusgrå stammar och de rödbruna riset från spireorna som smitit från en trädgård.

Blad de allra första att blomma hör tibasten! Den här busken fick jag i present och flyttade med den till vår trädgård i Berglagen. 

Under våren åktes skidor i Colorado och fast bergen ligger på 3000 m höjd är de skogklädda. Här fick jag en ny upplevelse av aspar! Tätt, tätt med nakna kronor ser de ut som en rinnande dimma ner för bergsluttningen. I dalen växte stora tårpilar med orangefärgade grenspetsar.

Hemma igen. Underbara vårdagar. Den allra bästa tiden i trädgården, då, alldeles innan vitsipporna slår ut i mänger på ängen och vårlökarna gör sig redo att spränga jordvallen med sina själkspjut.

Tyvärr har vi både möss och sork i Bergslagsträdgården. Till och med vildsvin har hälsat på. Inte mycket får vara kvar så många vårlökar köps i "färdigt" tillstånd och petas ner i jorden till påsk. Lite fusk, men vad gör man?!

Ståtligast av alla är kejsarkronan men inte ens den får vara kvar. Löken ska ju smaka pyton har jag hört, men är man nyfiket vildsvin kan man ju alltid gräva upp och latja lite med lökarna i stället. Över 100 nysatta krokuslökar åt dom däremot upp. Där försvann drömmen om en krokusmatta i vårgräset.

Men så småningom lär man sig vad som får vara i fred. Fänrikshjärta, stor gemsrot och stormhatt klarar sig galant.

Men det som växer vilt klarar sig bäst! Det här variegerade hallonet skulle kunna vara odlad, men naturen hittar på egna hyss ibland. Hittade den vid vägkanten på andra sidan sjön.

Hemma i stan finns två vårfavoriter. Doftolvonet i uppstammad variant. Underbart vacker och fantastisk doft. Och...

... prydnadskörsbär Accolade! Vad mer kan man önska sig till våren?

Till våren hör också mässorna. Nordiska Trädgårdar är kanske mest välkänd. Zetas Trädgårds monter hörde till årets finaste. Framför allt lyfte de fram barrväxterna, som levt i skymundan så länge. Heja!

Här tävlades det ju också. Peter Gaunitz visade den mest kreativa lösningen på att inom givna ramar skapa en liten "täppa". Färgstämt trots ett ganska vilt uttryck. Det naturliga och vildväxande höll Peter Gaunitz varm om hjärat. Nu är han borta och trots att han egentligen inte kände mig uppmuntrade han mig att fortsätta med de naturliga trädgårdsideerna.

Det är så mycket man vill visa så det räcker till en omgång till. Senare delen av 2012 kommer i nästa inlägg om ni orkar titta på det också.

Ha det så gott!