Gäster runt fågelbordet

Nu är det dags får årets fågelräkning. Från i morgon bitti den 24 januari till måndag den 27 räknas det för fullt runt sveriges fågelbord. Det är Sveriges Ornitologiska förening som håller i det hela och här är länken om man vill vara med Fåglar inpå knuten

Vanligast de senaste åren har talgoxen varit och tillsammans med blåmesen dyker de alltid upp vid vårt eget fågelbord. Andra fågelarter har inte alls varit lika vanliga och därför känns det roligare att ge dem lite utrymme i ett blogginlägg.

 
Bergfink
 För några år sedan dök en flock bergfinkar upp vid fågelbordet. De var tydligen bara på genomresa för de stannade några få dagar. Jag såg dem aldrig uppe vid fågelbordet utan på marken nedanför där de pickade spill från middagsbordet ovanför. Det här året hade vi satt upp en traditionell kärve av havre och kanske var det just det som lockade bergfinkarna. Bergfinkens föda består framförallt av just frön.

Svartmes
Den av fågelbordets nykomlingar som jag är allra gladast över är svartmesen. Den dök upp för några år sedan och har återkommit troget sen dess. Svartmesen är vår minsta mesart, bara runt 11 cm och den är lika orädd och tuff som mesar brukar vara. Den är lätt att känna igen på den vita randen på baksidan av huvudet som syns så tydligt på bilden. Sommartid häckar den i bohål och holkar, gärna nära marken. Sätter man upp holkar på gamla stubbar i marknivå, gärna undanskymt och buskigt, kanske man kan få den att stanna över sommaren.

Nötskrika
Helt plötsligt flyr alla småfåglar upp träden och nötskrikan tar för sig vid fågelbordet. Kanske inte så roligt att den skrämmer bort de mindre fåglarna men den är själv skygg och tar vad den vill ha och sticker sedan iväg för att mumsa i fred i någon trädgren. Därför brukar jag tycka att den är ok. Oavsett vad, är nötskrikan en otroligt vacker fågel med sitt nästan gammalrosa bröst och vackra detaljer på vingarna.

Steglits
En fågel som tycks ha ökat i antal men som ännu inte besökt oss i Bergslagen är steglitsen. Nu är steglisten en fågel som helst håller sig till kulturbygderna och granskogarna i västra Västmanland är nog inte vad den gillar egentligen. Men dyker den upp vid fågelbordet är den lätt att känna igen med sin färgrika och vackra fjäderdräkt. Den är så fin att man förr i världen höll den som burfågel. Inte skoj!

Stenknäck
En mycket sällsynt gäst har varit stenknäcken, så sällsynt att jag bara fått besök av den vid ett enda tillfälle. Dyker den upp syns den med en gång. Den är större än många andra fåglar vid fågelbordet och den kraftiga näbben är karaktäristisk. Färgerna är tydliga och de vita vingbanden brukar synas bättre än på bilden.

Grönfink
Några fåglar återkommer alltid, som grönfinken! Med sin jämna olivgröna fjäderdräkt är den lätt att känna igen.

Gulsparv
Gulsparven har vi också haft på besök flera gånger. Denna gulspräckliga lilla fröätare går gärna på marken och pickar.

Grönsiska
Grönsiskan kan vara lite svår att skilja från gulsparven men är mycket mindre och gråare. Färgen är inte lika gul som hos gulsparven, mer åt det olivgröna hållet och på vingarna syns ljusare breda band.

Domherre

Domherren är väl ändå fågelbordets Rolls-Royce? Här är en fågel som kan locka vem som helst att trycka näsan mot fönstret i beundran. Inte undra på att den dykt upp på julkort sen slutet av 1800-talet. Att ha med den här bland fåglar som inte är så vanliga är kanske för att domherren är vanligare på julkorten än kring vårt fågelbord. Det är en ganska skygg fågel och sommartid håller den sig väl gömd i barrskogen. Men man blir lika lycklig varje gång den dyker upp vintertid. 

*****

Man vill ju gärna locka så många arter som möjligt och det säkraste sättet är att erbjuda många olika sorters foder. Vanlig fröblandning förståss, men jag blandar upp den med en större mängd solrosfrön som tycks höra till favoritfödan. Jordnötter i separat fodermatare, talgbollar och kokosnötter hör till standardmaten hos oss. De små svarta nigerfröna sägs locka steglitsar och siskor speciellt. Till de fröna behövs en specialautomat. Ibland skaffar jag också fröblandingar med majs, torkade bär och larver. Allt efter principen "ju fler matalternativ, ju fler fågelarter". Viktigt tror jag också att det är att alternera med olika typer av utfodringställen. Traditionellt fågelbord, foderautomater, markbrickor. Och att placera dem på lite olika höjder och olika ställen i trädgården. Somliga fåglar är skygga och vill helst hitta sin mat på ett undanskymt och säkert ställe.

Man får inte glömma att flera fåglar helst äter från marken. Därför har jag brukat sprida ut fågelmat runt husknutarna. Man får vara lite sparsam dock eftersom det också kan locka råttor! Nåväl, råttorna kommer ändå för att äta rester som fallit ner från fågelbordet och så länge som det är fråga om skogsmöss - som hos oss - är de lika välkomna som fåglarna.

Fler fina bilder på vinterfåglar kan du hitta här Vinterfåglar inpå knuten



PS
Eftersom jag inte fotat några fåglar själv är alla bilder från WikiCommons.

Kommentarer

Hej Kristina!
Där är du ju. Har tänkt på dig lite då och då. Hoppas att allt är väl med dig.
Allt gott
Annika
M/S Design sa…
Visst är det kul med alla småfåglar som kommer på besök!
Steglitsen och den söta Stjärtmesen brukar dyka upp,någon enstaka Domherre förutom alla dom andra du visar utom Stenknäck.
Den som är vanligast här är nog Pilfinken.
Ha de bra
Mariana
Vad glad jag blev att du kom ihåg mig från ditt första inlägg! Jag gjorde det inte!! *fniss*
Det vore otroligt trevligt att lära sig lite mer om fåglar, men...OM jag nu skulle göra det så skulle jag få fullt upp och jag har inte så mycket tid över TROTS (eller kanske tack vare) att jag är pensionär. All tid går åt till att lära mig mer om mitt absolut största intresse; VÄXTER!
Vi har massor av fåglar i vår lilla skog runt om oss och även på tomten och vi älskar att titta på dom. Både rariteter och mer vanliga, den största favoriten är dock koltrasten. Vi hade t.o.m. en i ett par år som min gubbe hade tränat upp att härma en speciell trudelutt när han visslade. Helt fantastiskt!
Javisst, ja...hade alldeles glömt bort fågelräkningen. Tack för påminnelsen!
Hällan sa…
Så kul med fågelräkning kanske är vi med också. Ska iaf ut nu och ordna med lockmat åt Gråspetten som kommer bara ibland och är så skygg.
Nu hör jag en upprörd Talgoxe här utanför, undrar vad som står på?
Lycka till med räkningen!
Ulrika
Lotta sa…
Här i min del av Skåne har vi gott om stenknäck, och som de kan äta!!! Däremot har jag aldrig sett en steglits (fast jag hoppas varje vinter på att någon ska förvirra sig hit). Favoriten här är annars stjärtmes. Små kvittrande sötsaker med pepparkornsögon! Tänk att det kan vara så roligt att mata fåglar. Det trodde jag inte för bara några år sedan.
Ha det fint

Populära inlägg