19 juni 2018

Försommar i naturträdgården

Inte kunde man ana att våren skulle komma med sådan kraft och att försommaren blev högsommar i ett enda slag.

Aldrig har väl de skönaste på ängen, smörbollarna (Trollius europaeus), blommat ut redan i maj! Nu är blommorna snart mogna frökapslar att sprida sina guldkorn över marken. Jag kan bara tacka och ödmjukt ta emot. De blir fler och fler för varje år.

Trollius europaeus
Smörbollar på vår äng

I trädgården vill jag frysa ögonblicken då fänrikshjärtat (Dicentra formosa) visar sina rosa blommor med stor gemsrots   (Doronicum plantagineum) karaktäristiska och saftiga blad som fond. Snart släpper gemsroten ut mängder av gula strålblommor på höga stjälkar men den suckar i värmen och bladen slokar. En växt som med andra ord, trivs bäst i sval undanskymd plats i vandrande skugga.

Dicentra formosa; Doronicum plantagineum
Fänrikshjärta och stor gemsrot i en av våra rösen

I samma rabatt sällskapar hjärtan av både fänrik och löjtnant. Finaste kontrasten från iris med sina svärdlika blad, en sort som funnits vid mina föräldrars lantställe sedan 1950-talet! Jag älskar att samla på växter med historia och anknytning bakåt i tiden.  

Iris germanica; Lamprocapnos spectabilis; Dicentra spectabilis
Löjtnantshjärat och lansettlika blad av trädgårdsiris

I en trädgård med ständiga förändringar dyker det alltid upp grushögar, brädhögar och jordupplag på foton och bilder. Så även här, där grushögen till vänster ska bli underlag till kommande växthus.
Hundkojan i mitten är ett sätt att dölja ett fruktansvärt fult metallrör för slamtömning av septiktanken. 

Röset i framkant har krönts med en sockertoppsgran. Vid sidan av enar är sockertopps- och fågelbogran den enda någorlunda småväxta barrväxter som planterats i trädgården. Jag tycker att färgen och formen anknyter bra till de omkringliggande vilda granarna. Till höger en honungsros som förra sommaren angreps svårt av svartfläcksskjuka. Mot alla rekommendationer om klippning av rosor klipptes alla angripna rosor ner i oktober och vattnades med Binab. En ny Binab-kur nu på vårkanten och årets tillväxt är frisk och fin. Jag håller tummarna så knogarna vitnar och hoppas ha kunnat stävja svartfläckssjukan på rosorna. 

Bergenia cordifolia; Primula veris
Bergenia och gullvivor i ett av våra rösen

En månad senare, i juni, har den tåliga praktbetonican (Stachys machrantha) slagit ut i röset och ormbunkens plymer sträcker sig över planteringen. Jag har lite svårt att skilja dessa vildsådda ormbunkar åt. Är det majbräken eller träjon? Nåväl, de är så välkomna vadhelst det är fråga om, och de kan verkligen räknas som en av trädgårdens karkatärsväxter! Tåliga och tacksamma skänker de grönska och suddar ut gränsen mellan tamt och vilt.

Stachys macrantha; Dianthus barbatus
Praktbetonican blommar tillsammans med borstnejlika i juni

Rösen är också något ständigt närvarande i trädgården. De ursprungliga rösena i utkanten av tomten, är odlingsrösen bestående av sten som mödosamt baxats ur jorden för att bereda plats för plog och sådd för över 150 år sedan. Odlingsrösen är skyddade i fornminneslagen och man bör varken ta bort eller lägga till sten, men rösena närmast huset är gjorda betydligt senare. Mellan stenarna blidas fint mikroklimat för växterna men är också hemvist till tomtens alla skogsmöss som hungrigt äter av rötter och knoppar. Stor blåklocka (Campanula persicifolia) får dock vara i fred och har slagit sig ner i en plantering tillsammans med koreansk plymspirea (Aruncus aethusifolius). Naturen väljer snygga kombos ibland!

Campanula persicifolia; Aruncus aethusifolius
Stor blåklocka och små spiror av koreansk plyspirea

Vid väggen växer trädgårdens verkligen höjdare! Riddarsporrarna är över två meter höga redan innan de slagit ut och för att se och dofta på de vita krolliljorna (Lillium maraton 'Alba') behöver man inte böja knä. De delar generös med sig av ljuvlig doft och stilig uppsyn precis i ansiktshöjd. De är en av mina absoluta favoriter såhär års!

Lillium martagon Alba
Vit krollilja (Lillium martagon 'Alba'), blommar vackert i juni

Lite var stans dyker fingerborgsblommorna (Digitalis purpurea) upp. Vissa år i mängd och andra år, som i år, lite mer sparsamt. Tvååriga som de är kan man flytta första årets bladrosetter till platser där man följande sommar önskar ha dem. September är bästa flyttmånad! 

Digitalis purpurea
Självsådda fingerborgsblommor (Digitalis purpurea)

Man vet aldrig om de ska bli rosa eller vita men jag sparar oftare de vita att fröa av sig och den färgen blir vanligare och vanligare i trädgård och omkringliggande natur.

Lillium martagon Alba
Vit fingerborgsblomma värnas lite extra

Värnar gör jag också Jungfru Marie Nycklar (Dactylorhiza maculata), den av Sveriges vilda orkidéer som klarar jord med lågt pH-värde. Annat är just orkidéer älskare av kalkhaltiga jordar med högre pH-värde.

Hos oss finns Jungfru Marie Nycklar med blommor från ljust lavendelrosa till mörkare med tydlig teckning av strimmor och sträck. De fläckiga bladen är annars ett gott kännetäcken. Fröet är minismått, som damm, men är man säker på handen kan man försiktigt skaka av blomman när den gått i frö och hjälpa till med spridning. För vem vill inte ha orkidéer i mängd på ägorna?

Dactylorhiza maculata
Jungfru Marie nycklar, en orkidéer som klarar lägre pH-värde


Ängen är mitt skötebarn och det var sluttningen med björkar och smågranar vi fastnade för när vi surfade runt på Hemmet för ett tiotal år sedan. Bilden här nedan är från mäklarens kompendium.

Meadow
Vår äng som den såg ut när vi kom till Grindtäppan första åren


Att få förvalta en bit mark är en ynnest men det kräver sin man! Det växer med en fantastisk fart och årligen måste sly, buskar och småträd tas bort för att behålla det öppna landskapet. Före midsommar är bästa tiden har jag läst. Då finns det som mest växtkraft i lövverket och man tar liksom loven av det hela. Senare på säsongen, när tillväxten avtar är växten mer motståndskraftig mot nedklippning och det finns därmed större risk att den kommer tillbaka. Här nedan så som det ser ut idag fast fler buskar och träd behöver tas bort. Men det kommer också upp en, olvon, häggmispel, brakved, oxel och ek i backen mot sjön. Träd och buskar i fröbanken som kommer till livs när ljus och värme släpps in och de måste värnas och ges livsutrymmes. Att arbeta med naturen är precis lika roligt som att arbeta med trädgården! 

Meadow
Samma äng idag

Lika viktigt som slyröjning är årets fagning av ängen. Den görs helst när vitsipporna precis kommit upp och vårsolen torkat det översta lagret av fjolårsgräs och löv. Med kraftig räfsning och lätt bränning avlägsnar man det som annars skulle förmultna och bilda mull. Ängen vill ha det magert till skillnad från övriga trädgården där mull är guld!

Vårstädning av äng
Fagning av ängen under tidig vår

Röjningsarbete av sly ger också snabba och påtagliga skillnader och när solen dalar ser vi återigen strandlinjen utmed sjön i den varma junikvällen.

Wiev lake Sweden
Vackra junikvällar vid vår sjö

När kvällsluften blir svalare går vi upp till stugan igen och pysslar om pelargoner och vattnar krukor. Men det är en helt annan historia!

Ha en bra dag vänner!

18 mars 2018

Drömmen om en mormorsträdgård

Fantastiskt med webben och det enorma utbud av bilder på trädgårdar och växter. Så mycket fantastisk inspiration och så mycket lärdom. Bilder sparas på Pinterest och Instagram och med tiden har man ett enormt bibliotek av inspiration.

Det finns några bilder och trädgårdar som jag ofta återvänder till. När jag först fick se Anna Stenbergs inlägg om mormosträdgård klack det till i mig. Precis så vill jag ha det i min egen trädgård! Se så fint växterna är infogade mellan de mossiga stenarna och hur gräsmattan mjuk slingrar sig mellan planteringarna. Växtvalen är traditionella. Primula, gullviva, näva, förgätmigej, fänrikshjärta och silverarv. Här behövs inga märkvärdiga saker. Det är lantligt och naturligt och färgerna skimrar under trädens skira grönska. På högsommaren är det lite dunklare och då kommer ormbunkar, nävor och funkior som fyller på med ännu mera grönska.


grandmothers garden
Gullvivor lyser mellan stenarna.

Springflowers
Gräsmattan följer planteringarna mjukt och fint.

Primula veris
Primulor och gullviva med vackra färger.

Perennials
Klassiska växtval med fänriksthjärta, primula, silverarv och näva.

Countryside landscape
Tomtens vackra läge i landskapet blir en extra dimension.

Forget me not
Solur. Kanske den enda trädgårdsprydnad som står sig i alla lägen.


Perennials
Infarten på tomten är bara hjulspår i gräset. Inga grusgångar eller plattsättningar.

Spring blooming trees
Ljuvligt under fruktträdens vita blomning.

I min egen trädgård, finns stenar och rösen i mängd och i somras började jag plantera lite mer bland stenarna. Raka rabatter finns bara runt huset. Annat passar inte sådär mitt i Bergslagsskogen.

Tack till Anna Stenberg för att jag fick låna dina fina bilder! Kika gärna in på hennes hemsida : http://www.adddesign.se

I nästa inlägg tänker jag skriva om de speciella växter som kan passa till en sådan här trädgård.

Jag önskar er alla en skön dag!

Kristina
Primula_veris; geranium_macrorrhizum; primula_vulgaris; dicentra_formosa; myosotis_scorpioides 


21 januari 2018

Vintervitt

Det blev några riktigt fina snödagar i Bergslagen innan julen, nyåret och två veckor i Thailand tog vid. Vi har en web-kamera uppsatt för att hålla lite koll när vi är hemma i stan och vi kan se att tomten och trädgården fortfarande är täckt med snö.

I år hann vi med att förbereda trädgården inför vintern med god marginal. Blir det töväder och barmark finns alltid risken för att vilda djur gräver, äter och förstör. Därför klipper vi ner alla perenner för att kunna lägga riktigt grova grangrenar över alla planeringar. Vi väntar in att alla perenner gått i vintervila och innan granriset läggs ut breder vi ut naturgödslad matjord. När våren och värmen kommer och tillväxtperioden tar sin början får alla växter en kickstart. Lite längre fram på våren kompletterar vi med långtidsverkande hönsgödsel.

Runt buskarna sätts upp nät och i grenspetsarna på nyplanterade fruktträd sätts en liten granvippa. Älgar äter inte gärna gran och låter därför de annars så eftertraktade skotten vara i fred.

I en vinterbonad trädgård där allt klipps ner kan man sakna vackra fröställningar och frostnupna gräsvippor. Men smågranarna och de stora björkarna klär fint i snön och utsikten mot vattnet är alltid något som blicken dras till. I år har alla små hus i trädgården fått faluröd färg och de lyser fint mot den vita snön.

Smågranar i röset framför lillstugan.

Vackra färgskiftningar på himlen speglar sig i vattnet innan isen lagt sig.

Traktens fåglar är skygga och flyger iväg från fågelbordet när man kommer. Endast blåmesen vill vara med på bild. Annars fanns här domherre, talgoxe, svartmes, tofsmes, tita och nötväcka.

Det är inte bara planteringarna man måste skydda när man inte är på plats. Vi har fått saker stulna på verandan och numer samlas sakerna ihop och ställs undan när vi åker hem till stan.

Favorit vintertid är vaktelbär. Jag brukar spara dem och planterar ut dem under rhododendronbusken där de trivs och blommar på sensommaren.

Endast två växter sparas över vintern. Bland annat kärleksörten!

Den andra är temyntan med sina vissna blommor på stela, höga skjälkar. 

Den hade pyttesmå blomknoppar julkaktusen. Första året skotten blommar och jag är extra glad eftersom kaktusen har en historia bakåt i tiden till 50 - 60-talet. 

Julen tillbringades hemma i stan och på terrasen lös den här fina och för året nyköpta ljusampel.

Årets adventssljustake!

Nu ser jag fram mot ett härligt trädgårdsår 2018. Hoppas du också gör det!

Kristina



10 november 2017

Förmultningens lycka

Stora träd som lagt sig ner för att sakta förmultna har nästan något sakralt över sig. Långsamt murknar träet, mossor och lavar flyttar in och i trädets vittrande innandöme hittar skalbaggar och andra insekter det livsrum som de måste ha för sin överlevnad. Det finns en del rödlistade arter av skalbaggar som blir färre och färre eftersom deras livsutrymme minskas i takt med ett allt rationellare skogsbruk, ett skogsbruk där förmultnande träd inte har någon plats. Har man en bit mark där fallna och förmultnande träd kan sparas gör man en stor insats för att värna utrotningshotade insekter.


Även i en trädgård kan man värna ett rikare insektliv genom att låta stubbar stå kvar eller att helt sonika låta grövre grenar som rensats bort få ligga i ett hörn av trädgården och förmultna i sin egen takt.

I vår trädgård, som till stor del består av "vildmark" har vi lämnat högstubbar när vi sågat ner björkar. De här stubbarna ska stå kvar och får sakta förmultna till insekternas glädje.



 En del av stammarna sågade vi upp till kubbar och placerade dem i surjordsplanteringen.


Resten av björkarna la vi upp i en stapel som både blev vacker att titta på och som även den sakta får förmultna. För att förmultningen skulle komma igång la vi kubbarna direkt på den fuktiga marken.


Efter några år kliver svampar och lavar in på scenen. Många har fantastiska färger och särskilt under sena hösten tillför det något extra till trädgården.


Ibland kanske något träd dör utan att falla till marken. Har man utrymme tycker jag absolut att man ska låta dem stå kvar. Om vissa insekter önskar förmultnande och lite fuktigt trä finns det andra arter som helst håller till i torra och kvarstående träd. Att spara de här träden kan också ge möjligheter för vissa fågelarter att hitta boplatser.




Att spara gammal ved, både stående och som kullfallen, hjälper den biologiska mångfalden. Visst kan det vara svårt att anamma det i en liten villaträdgård, men det kan räcka med att spara den där gamla grova grenen från äppelträdet som sågades ner eller låta stubben efter björken vara kvar. Varje liten insats kan vara betydelsefull!

25 oktober 2017

Vackra röda nypon

Så mycket vackra bilder på fantastiska höstfärger man ser på bloggar och Instagram. Och visst är det härligt med denna glödande final på säsongen. Men bär och nypon kan vara minst lika vackra! Går jag tillbaka i mitt bildgalleri hittar jag vackra nypon från många olika tillfällen och från många olika rosor. 

De mest klassiska i nyponväg man kan tänka sig är nyponrosen! Men det är lätt att luras. Det finns många vildrosor som är så snarlika att det är svårt att skilja dem åt. Nyponros och stenros är exempel mycket lätta att förväxla.

Med hjälp av bestämningsnycklar har jag i alla fall försökt skilja dem åt.


Rosa canina
Avlånga nypon på stenros.

De här vackert röda och lite avlånga nyponen är en stenros (R. canina)

Rosehips Rosa canina
Nyponen är hållbara och passar bra i vas.

Just de smalt samlade märkena och kransen runt om är ett tecken.

Rosa dumalis
Fantastisk färgprakt på stor nyponbuske.

Vår älskade nyponros (R. dumalis) vars nypon är lite rundare, har en bredare bas för märkena.

En gammal nyponbuske översållad med röda nypon på nakna, gracilt böjda grenar är en vacker syn. Särkilt om vädret är grått. Då ser busken nästan självlysande ut.  Nyponen var viktiga i gamla tiders kosthållning eftersom de är rika på c-vitamin.  Men man kunde göra soppa på i stort sett vilken råvara som helst och i en receptbok från 1930-talet finns nyponsoppa som en av nära hundra sopprecept.

Gammal kokbok
Nyponsoppar enligt gammalt beprövat recept

Nu behöver man inte gräva ner sig i artbestämning för att kunna njuta av vackra nypon.

Rosehips Rosa dumalis
Fina, röda nypon.


Men om man vill veta kan detta vara till hjälp. Kika här om du vill artbestämma rosor SLU Att inventera rosor

Rosehips Rosa glauca
Vackert med röda nypon på daggrosen.

Men vad de här vackra nyponen kommer ifrån vet jag alldeles säkert eftersom det är min egen daggros (R. glauca). Daggrosen får inte bara vackra nypon utan också en vacker gul höstfärg på bladen. De står sig väldigt bra mot de liladaggiga grenarna.

Rosehips Rosa carolina
Stickiga nypon på carolina-rosen.

Lite annorlunda och lustiga nypon får denna förvildade ros som troligen är en Carolinaros (R. carolina). Jag har hittat den utmed vägen i det som troligen är rester av en gammal trädgård.

Autum color Rosa carolina
Underbar höstfärg på carolina-rosen i rosa och orange.

Carolinarosen är torktålig och blir 1 - 1,5 meter hög och säljs som E-planta. Eftersom den får vackert rödorange höstfärg och nyponen sitter kvar länge är den absolut ett alternativ till andra tåliga buskrosor om hösten. Den är nämligen inte lika taggig som sin familjemedlem vresrosen. 

Rosehips Rosa rugosa
Stora nypon på vresros.

Vresrosen får gul höstfärg samtidigt som den ibland kan vara överöst med stora röda nypon.   Eftersom nyponen är stora och runda är de toppen att använda till höstdekorationer. Lätta att trä upp på ståltråd och formas till hjärtan och kransar.

Rosehips Rosa rugosa
Vresrosens runda nypon är fina i arrangemang.

Låter man vresrosens nypon sitta kvar blir det till fågelföda. Framför allt trastarna gillar nyponen, men både mesar och finkar äter dem gärna. Eftersom vresrosen blommar hela sommaren sätter den nypon efter hand. Jag tycker därför att den vitblommande vresrosen är vackrast eftersom de vita blommorna står vackrare mot röda nypon än vad de vanliga rosa blommorna gör.

Pimpinellrosen får svarta nypon.

Vitblommande och lätt att känna igen är pimpinellrosen (R. pimpinellifolia) med sina runda, svarta nypon. Min erfarenhet är att de är nypon med tunna skal och att de därför är lite kladdiga att ta in i vas eller binda i krans. Lite synd eftersom det är ganska fint!


Fint med nypon i vas.

För några år sedan blev det otroligt populärt med nypon i vas och kruka. De här bilderna är från Hem&Villamässan för några år sedan där det  fanns det buketter med nypon i var och varannan monter.

Nypon och brudslöja. Snyggt!

Som här tillsamman med brudslöja. Väldigt vackert!

Frozen rosehips
Fruset nypon hänger kvar. 

Men om man inte vill ha nyponen i vas och fåglarna inte tar dem sitter de ofta kvar hela vintern. Och frostnupna nypon är dekorativa och fantastiskt tacksamma att fånga på bild. Blir alltid vackert tycker jag! Hejja för vinternypon!
Nypon, nyponbuskar, nyponsoppa, fruset nypon, höstnypon, röda nypon, svarta nypon