28 november 2018

Vintervackert i perennparken

Så kom frosten och köldgraderna till stan och jag beger mig till Skärholmens Perennpark. Designad av den kände Piet Oudolf kan man räkna med att parken är lika vacker i november som någonsin under sommarhalvåret. Att välja perenner och gräs som har något att tillföra under hela året är något av hans signum och jag blev inte besviken. Krispigt vitt och fantastiskt vackert!

Alla fantastiska växter finns presenterade i en pdf här Perennparken Skärholmen och jag har efter bästa förmåga försökt lista ut vilka växter det är även såhär vintertid. Inte så lätt, så tag mina påstående med en nypa salt.


Vackra kontraster

Kärleksört i framkant och bakom troligen stort moskitgräs (Bouteloua curtipendula)



Rodgersia ’Die Anmutige’

Möjligen en aster i framkant. Bakom stenkyndel och blåtåtel.


Glansmiscanthus (Miscanthus sinensis’Flamingo’) 

Rodgersians höga fröställningar

Diamantrör (Calamagrostis brachytricha)


Blåtåtel (Molinia caerulea 'Moorhexe') och stenkyndel (Clinopodium nepeta ssp nepeta)

När jag ser allt detta vackra kan jag ångra att vi så nogsamt klipper ner allt på hösten i vår egen trädgård. Skälet har framför allt varit att vi lägger ut grova grangrenar i planteringarna för att undvika att få allt uppgrävt av de framfusiga vildsvinen, och då har växterna helt enkelt varit i vägen.

Men vi har ett litet område, mellan egentliga trädgården och ängen,  där jag planterat perenner som ska få förvildas. Där växer bland annat flocknäva, digitalis, akleja, lupin, vit mjölkört, stormhatt, temynta men också vilda sorter som rölleka, renfana och vackra gräs. 

Just där finns det möjlighet att komplettera med arter och sorter som kan bidra till en vacker vinterträdgård. Eftersom jag vill att det ska se förvildat ut tänker jag i första hand på de perenner som gärna sprider sig och de vilda arterna. De klarar ofta rotkonkurrensen bra med det som redan har etablerat sig. 

Här en lista för mitt eget komihåg:

Rölleka - stadiga stjälkar och fina platta fröställningar som samlar snö
Renfana - mörkbruna, stadiga, höga stjälkar och fina fröställningar
Bergrör - vackra vippor
Strätta - storvuxen flockblommig art med fina fröställningar
Vitplister - små, runda, taggiga fröställningar i våningar på en stadig stjälk
Träjon - ormbunke som vissnar i ett rödbrunt trassel
Gullris - ljusa fluffiga fröställningar på höga, mörkbruna stjälkar där de vissna bladen sitter kvar
Plymspirea - skira, höga blomställningar på smala stjälkar, vackra med rimfrost i
Krollilja - de allra vackraste stilrena fröställningar man kan tänka sig
Kardvädd - pampig och högrest tistel med mycket välformade, avlånga fröställningar

Buskar
Häckspirea - förvildad spirea med orangea grenar och bruna blomställningar
Snöbär - förvildad med välkända vita bär
Häckberberis - behåller sina små röda, avlånga bär under vintern





30 september 2018

Skogsbryn - viktigt för biologiska mångfalden

När vår tomt styckades från herrgårdens mark på 1940-talet bestod delar av marken av åker och äng. Gamla odlingsrösen markerar än i dag utkanterna av den gamla odlade marken. På den största av åkrarna syns tydligt både åkerhak och åkerterrass. Utanför åker och äng var det troligen gles skog dit kreaturen togs för bete. Jag har hittat skelett av enbuskar som indikerar att skogen varit öppen och ljus eftersom enar inte trivs i skuggiga lägen. Några gamla granar ser ut att haft grenar ända ner till marken vilket också visar att det funnits gott om plats mellan träden.

Från 1940-talet har det skett en ganska betydande igenväxning och på den gamla skogsbetesmarken har en mycket tät granskog brett ut sig. Den var delvis så tät att ingenting kunde växte på marken, inte ens mossa. Alltså en monokultur med bara gran!

Granskog
Några av trädgårdens blommor med den tjocka granskogen i fonden.

Nu har vi låtit ta ner skogen. Vi har fått en fantastiks utsikt men också ett fint tillfälle att försöka återskapa lite av den gamla öppna skogen och den plana fina åkern kan åter bli synlig.

Avverkad skog
Ljust och luftigt när skogen är borta. Men mycket arbete kvarstår!

Mellan den gamla åkern, som kommer att klippas som gräsmatta, och skogen finns en bred slänt som vi vill återskapa som ett skogsbryn. Skogsbryn är en biotop som är viktig för det biologiska mångfalden. Det finns mycket att läsa vad gäller skogsbruk och ängsbruk men om just övergångszonen mellan skog och odlad mark (gräsmatta i vårt fall) har det inte funnits så mycket. 

Jordbruksverket gav i april i år (2018) ut en rapport om brynmiljöer som du kan läsa här => Övergångszoner mellan skogs- och jordbruksmark

De variationsrika skogsbrynen är viktiga miljöer för växter, djur och svampar. Här passar lägre buskar och buskträd och nu när vi vill återskapa brynmiljön, bör man välja arter som naturligt finns i vår del av Bergslagen som sälg, hägg, hassel, häggmispel, olvon, videarter och stenros. Mindre träd och buskträd som rönn och oxel kan också passa.

Framför allt sälgen är viktig med sin tidiga blomning. Sälgens pollen och nektar har stor betydelse för upp mot 100-talet olika fjärilar. Dessutom är sälgen så fantastiskt vacker när de vaniljgula blommorna slår ut på våren!

Buskar i skogsbryn
Sälgen är en viktig buske i skogsbrynet.

 Tidigt på försommaren slår både först hägg och sedan häggmispel ut sina vita blommor som drar mängder av insekter. Båda buskarna får dessutom bär som fåglarna gillar.

Buskar i skogsbryn
Blommande hägg i skogsbrynets norra delar.

Buskar i skogsbryn
Häggmispel blommar senare än häggen.

I brynets lite torrare och steniga läge passar det med stenros. Med tiden blir rosenbusken stor och yvig och sätter man flera tillsammans och låter dem växa fritt utan någon beskärning bildas just det snåriga och taggiga buskage som många fåglar tycker så mycket om. I samma läge passar enar som också dom är omtyckta av många fågelarter.

Rosor i skogsbryn
Stenros gillas av både insekter och fåglar.

För att skapa fler skyddade lägen och boplatser för fåglar kan man lägga upp högar med grenar och ris. Genom att lägga dem ovanpå en stubbe eller på trädklabbar kommer grenhögen inte att ligga platt mot marken utan ett lagom utrymme bildas närmast stubben under taket av grenar och ris.

Under sensommar och höst ger fler av skogsbrynets buskar och träd smakfulla bär till fåglarna. Oxel- och rönnbär älskas av sidensvansar och trastar. Oxel blir med tiden bli 20 meter högt och passar bäst i skogsbrynets bakkant. Rönnen kan beskäras så att den får en buskform och kan därmed planteras längre fram i brynet.

Bärande buskar
Osxelträdes bär är omtyckta av fåglar.

Skogsolvonet blir inte så stort. Bären sitter ofta kvar på den vinterkala busken och är mycket dekorativa. Även om bären inte tillhör de allra smakrikaste händer det att fåglarna tar bären när andra bär tagit slut. 

Bärande buskar
Olvonets vackra lite glasartade bär sitter ofta kvar under vintern.
Skogsbrynets buskar och träd bör planteras i grupper så att små öppna ytor bildas mellan dem. Där finns utrymme för några vilda blommor som inte trivs i en tuktad trädgård eller på en äng som regelbudet slås i juli. Hit hör bland annat midsommarblomster, gulsporre, vårärt och gullris. För höstblomningen kan man på torra stället sätta renfana.  

Växter i skogsbryn
Midsommarblomster trivs bäst där den inte klipps ner utan får växa fritt.

Växter i torra lägen
Gulsporre vill ha det torrt och frösår sig glatt om den trivs.

Växter i skogsbryn
Underbar vårärt trivs bra i fjolårslöv. Inte för välstädat alltså!

Växter i skogsbryn
Gullris besöks av många olika insektsarter.

I brynets norra och lite fuktiga del, under hassel och hägg passar bland annat vitsippa, förgätmigej, liljekonvalj, hässleklocka, majbräken och stensöta. Lyckas man skapa ett dunkelt och fuktigt bryn kan man med fördel lämna grova grenar och stockar att förmultna och bli hemvist till mossor, lavar och svampar.

Växter i fuktiga skogsbryn
Förgätmigej passar i skogsbrynets dunklare hörn.

Växter i skuggiga skogsbryn
Stensöta på en mossig sten.

Svampar i skuggläge
Fina svampar på förmultnat trä. Vacker biologisk mångfald!

Skogsbrynet är som sagt viktigt för den biologiska mångfalden och skarpa övergångar mellan åker (eller gräsmatta!) och tät skog ger inte alls samma förutsättningar för fåglar, insekter och smådjur. En mjuk kantzon med bärande buskar, med snår och ris, blir en refug för kärlväxter som inte trivs vare sig i skog eller tuktad trädgård och för fåglar och insekter som hittar både föda och boplatser i skogsbrynets olikartade och variationsrika flora.

För det torrare och varma brynmiljön passar hos oss i Bergslagen:
Rönn
Stenros
Sälg
Druvfläder
Måbär
Vildapel
En
Skogshallon
Smultron
Gullris
Gulsporre
Renfana

För fuktigare lägen i halvskugga
Hägg
Hassel
Skogsolvon
Häggmispel
Blåtry
Skogstry
Videarter
Vårärt
Liljekonvalj
Midsommarblomster
Förgätmigej
Hässleklocka
Stensöta
Majbräken

Här finns en bra sammanfattning på skogsbrynens viktiga ställning i arbetet med den biologiska mångfalden => www.vaxteko.nu



19 juni 2018

Försommar i naturträdgården

Inte kunde man ana att våren skulle komma med sådan kraft och att försommaren blev högsommar i ett enda slag.

Aldrig har väl de skönaste på ängen, smörbollarna (Trollius europaeus), blommat ut redan i maj! Nu är blommorna snart mogna frökapslar att sprida sina guldkorn över marken. Jag kan bara tacka och ödmjukt ta emot. De blir fler och fler för varje år.

Trollius europaeus
Smörbollar på vår äng

I trädgården vill jag frysa ögonblicken då fänrikshjärtat (Dicentra formosa) visar sina rosa blommor med stor gemsrots   (Doronicum plantagineum) karaktäristiska och saftiga blad som fond. Snart släpper gemsroten ut mängder av gula strålblommor på höga stjälkar men den suckar i värmen och bladen slokar. En växt som med andra ord, trivs bäst i sval undanskymd plats i vandrande skugga.

Dicentra formosa; Doronicum plantagineum
Fänrikshjärta och stor gemsrot i en av våra rösen

I samma rabatt sällskapar hjärtan av både fänrik och löjtnant. Finaste kontrasten från iris med sina svärdlika blad, en sort som funnits vid mina föräldrars lantställe sedan 1950-talet! Jag älskar att samla på växter med historia och anknytning bakåt i tiden.  

Iris germanica; Lamprocapnos spectabilis; Dicentra spectabilis
Löjtnantshjärat och lansettlika blad av trädgårdsiris

I en trädgård med ständiga förändringar dyker det alltid upp grushögar, brädhögar och jordupplag på foton och bilder. Så även här, där grushögen till vänster ska bli underlag till kommande växthus.
Hundkojan i mitten är ett sätt att dölja ett fruktansvärt fult metallrör för slamtömning av septiktanken. 

Röset i framkant har krönts med en sockertoppsgran. Vid sidan av enar är sockertopps- och fågelbogran den enda någorlunda småväxta barrväxter som planterats i trädgården. Jag tycker att färgen och formen anknyter bra till de omkringliggande vilda granarna. Till höger en honungsros som förra sommaren angreps svårt av svartfläcksskjuka. Mot alla rekommendationer om klippning av rosor klipptes alla angripna rosor ner i oktober och vattnades med Binab. En ny Binab-kur nu på vårkanten och årets tillväxt är frisk och fin. Jag håller tummarna så knogarna vitnar och hoppas ha kunnat stävja svartfläckssjukan på rosorna. 

Bergenia cordifolia; Primula veris
Bergenia och gullvivor i ett av våra rösen

En månad senare, i juni, har den tåliga praktbetonican (Stachys machrantha) slagit ut i röset och ormbunkens plymer sträcker sig över planteringen. Jag har lite svårt att skilja dessa vildsådda ormbunkar åt. Är det majbräken eller träjon? Nåväl, de är så välkomna vadhelst det är fråga om, och de kan verkligen räknas som en av trädgårdens karkatärsväxter! Tåliga och tacksamma skänker de grönska och suddar ut gränsen mellan tamt och vilt.

Stachys macrantha; Dianthus barbatus
Praktbetonican blommar tillsammans med borstnejlika i juni

Rösen är också något ständigt närvarande i trädgården. De ursprungliga rösena i utkanten av tomten, är odlingsrösen bestående av sten som mödosamt baxats ur jorden för att bereda plats för plog och sådd för över 150 år sedan. Odlingsrösen är skyddade i fornminneslagen och man bör varken ta bort eller lägga till sten, men rösena närmast huset är gjorda betydligt senare. Mellan stenarna blidas fint mikroklimat för växterna men är också hemvist till tomtens alla skogsmöss som hungrigt äter av rötter och knoppar. Stor blåklocka (Campanula persicifolia) får dock vara i fred och har slagit sig ner i en plantering tillsammans med koreansk plymspirea (Aruncus aethusifolius). Naturen väljer snygga kombos ibland!

Campanula persicifolia; Aruncus aethusifolius
Stor blåklocka och små spiror av koreansk plyspirea

Vid väggen växer trädgårdens verkligen höjdare! Riddarsporrarna är över två meter höga redan innan de slagit ut och för att se och dofta på de vita krolliljorna (Lillium maraton 'Alba') behöver man inte böja knä. De delar generös med sig av ljuvlig doft och stilig uppsyn precis i ansiktshöjd. De är en av mina absoluta favoriter såhär års!

Lillium martagon Alba
Vit krollilja (Lillium martagon 'Alba'), blommar vackert i juni

Lite var stans dyker fingerborgsblommorna (Digitalis purpurea) upp. Vissa år i mängd och andra år, som i år, lite mer sparsamt. Tvååriga som de är kan man flytta första årets bladrosetter till platser där man följande sommar önskar ha dem. September är bästa flyttmånad! 

Digitalis purpurea
Självsådda fingerborgsblommor (Digitalis purpurea)

Man vet aldrig om de ska bli rosa eller vita men jag sparar oftare de vita att fröa av sig och den färgen blir vanligare och vanligare i trädgård och omkringliggande natur.

Lillium martagon Alba
Vit fingerborgsblomma värnas lite extra

Värnar gör jag också Jungfru Marie Nycklar (Dactylorhiza maculata), den av Sveriges vilda orkidéer som klarar jord med lågt pH-värde. Annat är just orkidéer älskare av kalkhaltiga jordar med högre pH-värde.

Hos oss finns Jungfru Marie Nycklar med blommor från ljust lavendelrosa till mörkare med tydlig teckning av strimmor och sträck. De fläckiga bladen är annars ett gott kännetäcken. Fröet är minismått, som damm, men är man säker på handen kan man försiktigt skaka av blomman när den gått i frö och hjälpa till med spridning. För vem vill inte ha orkidéer i mängd på ägorna?

Dactylorhiza maculata
Jungfru Marie nycklar, en orkidéer som klarar lägre pH-värde


Ängen är mitt skötebarn och det var sluttningen med björkar och smågranar vi fastnade för när vi surfade runt på Hemmet för ett tiotal år sedan. Bilden här nedan är från mäklarens kompendium.

Meadow
Vår äng som den såg ut när vi kom till Grindtäppan första åren


Att få förvalta en bit mark är en ynnest men det kräver sin man! Det växer med en fantastisk fart och årligen måste sly, buskar och småträd tas bort för att behålla det öppna landskapet. Före midsommar är bästa tiden har jag läst. Då finns det som mest växtkraft i lövverket och man tar liksom loven av det hela. Senare på säsongen, när tillväxten avtar är växten mer motståndskraftig mot nedklippning och det finns därmed större risk att den kommer tillbaka. Här nedan så som det ser ut idag fast fler buskar och träd behöver tas bort. Men det kommer också upp en, olvon, häggmispel, brakved, oxel och ek i backen mot sjön. Träd och buskar i fröbanken som kommer till livs när ljus och värme släpps in och de måste värnas och ges livsutrymmes. Att arbeta med naturen är precis lika roligt som att arbeta med trädgården! 

Meadow
Samma äng idag

Lika viktigt som slyröjning är årets fagning av ängen. Den görs helst när vitsipporna precis kommit upp och vårsolen torkat det översta lagret av fjolårsgräs och löv. Med kraftig räfsning och lätt bränning avlägsnar man det som annars skulle förmultna och bilda mull. Ängen vill ha det magert till skillnad från övriga trädgården där mull är guld!

Vårstädning av äng
Fagning av ängen under tidig vår

Röjningsarbete av sly ger också snabba och påtagliga skillnader och när solen dalar ser vi återigen strandlinjen utmed sjön i den varma junikvällen.

Wiev lake Sweden
Vackra junikvällar vid vår sjö

När kvällsluften blir svalare går vi upp till stugan igen och pysslar om pelargoner och vattnar krukor. Men det är en helt annan historia!

Ha en bra dag vänner!

18 mars 2018

Drömmen om en mormorsträdgård

Fantastiskt med webben och det enorma utbud av bilder på trädgårdar och växter. Så mycket fantastisk inspiration och så mycket lärdom. Bilder sparas på Pinterest och Instagram och med tiden har man ett enormt bibliotek av inspiration.

Det finns några bilder och trädgårdar som jag ofta återvänder till. När jag först fick se Anna Stenbergs inlägg om mormosträdgård klack det till i mig. Precis så vill jag ha det i min egen trädgård! Se så fint växterna är infogade mellan de mossiga stenarna och hur gräsmattan mjuk slingrar sig mellan planteringarna. Växtvalen är traditionella. Primula, gullviva, näva, förgätmigej, fänrikshjärta och silverarv. Här behövs inga märkvärdiga saker. Det är lantligt och naturligt och färgerna skimrar under trädens skira grönska. På högsommaren är det lite dunklare och då kommer ormbunkar, nävor och funkior som fyller på med ännu mera grönska.


grandmothers garden
Gullvivor lyser mellan stenarna.

Springflowers
Gräsmattan följer planteringarna mjukt och fint.

Primula veris
Primulor och gullviva med vackra färger.

Perennials
Klassiska växtval med fänriksthjärta, primula, silverarv och näva.

Countryside landscape
Tomtens vackra läge i landskapet blir en extra dimension.

Forget me not
Solur. Kanske den enda trädgårdsprydnad som står sig i alla lägen.


Perennials
Infarten på tomten är bara hjulspår i gräset. Inga grusgångar eller plattsättningar.

Spring blooming trees
Ljuvligt under fruktträdens vita blomning.

I min egen trädgård, finns stenar och rösen i mängd och i somras började jag plantera lite mer bland stenarna. Raka rabatter finns bara runt huset. Annat passar inte sådär mitt i Bergslagsskogen.

Tack till Anna Stenberg för att jag fick låna dina fina bilder! Kika gärna in på hennes hemsida : http://www.adddesign.se

I nästa inlägg tänker jag skriva om de speciella växter som kan passa till en sådan här trädgård.

Jag önskar er alla en skön dag!

Kristina
Primula_veris; geranium_macrorrhizum; primula_vulgaris; dicentra_formosa; myosotis_scorpioides 


21 januari 2018

Vintervitt

Det blev några riktigt fina snödagar i Bergslagen innan julen, nyåret och två veckor i Thailand tog vid. Vi har en web-kamera uppsatt för att hålla lite koll när vi är hemma i stan och vi kan se att tomten och trädgården fortfarande är täckt med snö.

I år hann vi med att förbereda trädgården inför vintern med god marginal. Blir det töväder och barmark finns alltid risken för att vilda djur gräver, äter och förstör. Därför klipper vi ner alla perenner för att kunna lägga riktigt grova grangrenar över alla planeringar. Vi väntar in att alla perenner gått i vintervila och innan granriset läggs ut breder vi ut naturgödslad matjord. När våren och värmen kommer och tillväxtperioden tar sin början får alla växter en kickstart. Lite längre fram på våren kompletterar vi med långtidsverkande hönsgödsel.

Runt buskarna sätts upp nät och i grenspetsarna på nyplanterade fruktträd sätts en liten granvippa. Älgar äter inte gärna gran och låter därför de annars så eftertraktade skotten vara i fred.

I en vinterbonad trädgård där allt klipps ner kan man sakna vackra fröställningar och frostnupna gräsvippor. Men smågranarna och de stora björkarna klär fint i snön och utsikten mot vattnet är alltid något som blicken dras till. I år har alla små hus i trädgården fått faluröd färg och de lyser fint mot den vita snön.

Smågranar i röset framför lillstugan.

Vackra färgskiftningar på himlen speglar sig i vattnet innan isen lagt sig.

Traktens fåglar är skygga och flyger iväg från fågelbordet när man kommer. Endast blåmesen vill vara med på bild. Annars fanns här domherre, talgoxe, svartmes, tofsmes, tita och nötväcka.

Det är inte bara planteringarna man måste skydda när man inte är på plats. Vi har fått saker stulna på verandan och numer samlas sakerna ihop och ställs undan när vi åker hem till stan.

Favorit vintertid är vaktelbär. Jag brukar spara dem och planterar ut dem under rhododendronbusken där de trivs och blommar på sensommaren.

Endast två växter sparas över vintern. Bland annat kärleksörten!

Den andra är temyntan med sina vissna blommor på stela, höga skjälkar. 

Den hade pyttesmå blomknoppar julkaktusen. Första året skotten blommar och jag är extra glad eftersom kaktusen har en historia bakåt i tiden till 50 - 60-talet. 

Julen tillbringades hemma i stan och på terrasen lös den här fina och för året nyköpta ljusampel.

Årets adventssljustake!

Nu ser jag fram mot ett härligt trädgårdsår 2018. Hoppas du också gör det!

Kristina