Fröer till ett vildflor

Ibland tycker jag att man kan se en trädgård i flera skikt, i flera nivåer. 

I första understa skiktet finns grunden. Den består av trädgårdens topografi, av backar, kullar, sluttningar, berg eller stora stenblock. Ovanpå det lägger man kanske ett skikt med gångar, stödmurar, trappor, staket, spaljéer och byggnader, men även häckar, större träd och buskage. Då skapas en stomme och en form. Därpå, om man vill, välplanerade planteringar, köksträdgårdar, rosengårdar osv, områden man vårdar och tuktar.

Men uppepå det skiktet, som grädde på moset, kan man släppa tankar om gränser och låta växternas egen kraft råda. Nu kan det få prunka och spillas över, vildsås och spridas lite som det tycker. 

Det finns några sorter som jag tycker alldeles speciellt mycket om för just det, och som är lite busiga utan att vara besvärliga, växter som glädjer mig varhelst de dyker upp. I Impectas katalog, som kom redan före jul, har jag valt några stycken som passar bra för vildsådd.

     

Luktviol  (Viola odorata) slår sig gärna ner i fogar, springor, vinklar och vrår. Här den blå 'Queen Charlotte' och den gula 'Sulphurea'. Luktviolen sprider sig både med frö och utlöpare.

     

Tusensköna, Bellis perennis, sprider sig helst i gräsmattan. Men vilken matta man får sen, underbart vitrosaprickig av alla härliga bellis. Om man väljer att så både, som här 'Double Daisy' och 'Pomponette' kan jag lova att det blir variation. Även klassiska vita kommer att dyka upp!

     

Borstnejlikor (Dianthus barbatus) vill jag inte vara utan. De doftar underbart och frösår sig till och med i högt gräs! De här två namnsorterna ovan, 'Noverna Clown Bicolor' till vänster och nigricans 'Onyx' till höger är F1-hybrider och avkomlingarna kommer säkerligen inte att se ut som sina föräldrar men det kan bli nog så charmiga ättlingar. Borstnejlikor är ganska promiskuösa och blandar sig lite som de vill. 

     

Akleja kan också slå sig ner i högt gräs utan bekymmer. Den vanliga blå, Aquilegia vulgaris, måste man ju ha men om man också har några pastellaklejor (A. cultorum)  kan man att få många "egna" korsningar så småningom. De långa sporrarna och de lite bjärta färgerna kommer att försvinna genom generationerna.

Digitalis, fingerborgsblomma, har följt mig i flera år. Nu skulle jag vilja ha ännu fler färgskiftningar och beställer därför frön för att blanda upp dem jag redan har.

     

Då får de bli den vita 'Camelote White' och färgblandade 'Gloxiniaeflora'. Jag kommer ihåg ett ställe i Småland, där jag för länge sedan hittade hundra, ja kanske tusentals fingerborgsblommor vid ett gammal tegelbruk. Där stod de i färger från renaste vitt, till djupt purpur och alla möjliga nyanser däremellan. Obeskrivligt vackert!

Alla de här sorterna har jag sen tidigare, spridda lite varstans. Men jag vill gärna fylla på, dels för att få fler färgblandningar och dels för att det trots allt ska ge lite effekt. Endast en liten fingerborgsspira skulle se ensam ut.

Det som också är fördelen med de här växterna är att de kan spridas direkt på marken. När jorden reder sig på vårkanten, kratsar jag bara i ytskiktet och sår direkt. Inte alla frön kommer att gro och man har inte samma kontroll som om man sår under mer ordnade former, men det ligger lite i sakens natur, att det ska få bli som det vill. Bäst blir resultaten om man upprepar flera gånger under säsongen och under flera år i rad.

Alla bilder från Impecta utom den större med digitalis som är från vår tomt i Bergslagen.

Hitta fler fröer hos Impecta på => www.impecta.se