Rosor på Sissinghurst

Lite mer än Chelsea Flower Show blev det på vår resa till England. En pirrig tur i högerstyrd hyrbil på slingrande vägar genom det vackra landskapet tog oss till Sissinghurst. Sissinghurst med sin trädgård prydligt inrutad av höga idegranshäckar, där varje trädgårdsrum har sin storhetstid på året. Cottageträdgården hör till våren precis som Lindalléns alla lökväxter och bådas högsäsong var över. Vita trädgården hade inte vaknat ännu och Kryddträdgården skulle också behöva några veckor på sig. Men i Rosengården var mycket på topp! Här kommer ett litet smakprov.

Redan innanför valvet som leder in besökaren till övre gården växer klängrosor uppför väggarna. Man passerar till höger över gräsmattan (ja, man fick gå på gräset!) och går igenom muren in i Rosengården.

De sägs att Vita Sackville-West, när hon skapade Rosengården, avstod från att vara planerande och strukturerad och Rosengårnden är ett överflöd av färger och former. Mycket går i rosa och olika röda toner. Inte alla rosor var skyltade men just denna fina centifoliaros hette 'Fantin Latour' fick den läskunnige veta.  

Randig är bourbon-rosen 'Variegata di Bologna'.

Även moderna rosor är planterade och denna Austinros är kanske bekant, 'Constance Spry'.

Rosenplanteringarna blandas upp med många perenner. Mose brinnande buske dök upp på flera ställen.

Och här en pion som fallit pladask i alliumbollarna.

Egentligen var det bara irisarnas blad som var kontraster mot allt yppigt och generöst. Den här fina vitblå sorten heter passande 'Blue shimmer'.

Rosengården är en av de större avdelningarna på Sissinghurst och är närmare 100 m lång på sitt längsta ställe. Den skapades i mitten av 1930-talet och har ändrats väldigt lite sen dess. Många av de ursprungliga rosorna  finns kvar.  Murar och höga häckar gör att det blir varmt och vindstilla och dofterna liksom stannar kvar blad alla besökare.

Men det finns rosor på fler ställen än i Rosengården. I Vita Trädgården hade en enda vit ros slagit ut. 

Och i Cottageträdgården blommade dessa gula, enkla rosor. I Tony Lords fina bok om Sissinghurst läser jag om en gul ros planterad i Cottageträdgården som föraktats för sin "råa färg, slappa blomform och dåliga växtsätt". "Masquerad" heter den och inte är den så gräslig?

Den blommade tillsammans med de här nästan knallröda kaprifolerna. Läckert!

Vackrast tycker jag nog att klätterrosorna  var. Så fina mot den gamla tegelstensväggen.

Särskilt de här laxrosa rosorna som tycktes vara precis samfärgade med väggen.

Att väggarna är gamla märks på frösådda exemplar av andra växter som slagit sig ner i springor i murarna där årtiondens löv och skräp bildad bördig mull i fogar och mellanrum. Otroligt vackert!