Trädgårdsland vid skogens rand

Tänk att viljan att odla på sin egen täppa är en så stark att man tar sig an nästan omöjliga ställen där det kan ta lång tid att få en god och odlingsvärd jord. Vårt trädgårdsland har bara några år på nacken. Grunden är en ganska sandig jord och jag har jordförbättrat med att lägga en tredjedel av landet i träda under färskt gräsklipp i samband med att vi slagit ängen. Med riklig vattning börjar nedbrytningen av ängshöet ganska snabbt och det grävs sedan ner för att förmultna under höst och vinter. På våren djupgräver jag 50 cm och nu börjar det äntligen likna något!


Under våren kan det dröja flera veckor mellan gångerna vi är här så jag har snabbt fått lära att det inte går att sköta en sådd. Det får räcka med potatis, rabarber, humle, kryddor och bärbuskar.


När man stoppar sättpotatisen i jorden i maj tycks det så avlägset till den första skörden. Potatissorten 'Minerva' har visat sig passa bra i den sandiga jorden.


När jag sätter potatis tänker jag alltid på vad jag läste i någon av Per Anders Fogelströms böcker om Stockholm på 1800-talet där de allra fattigaste fick dela sättpotatisen i småbitar, med en grodd per bit, för att dryga ut.

Skörden ger inte så många potatisar per stånd och heller inte så stora men smaken är fin!



Malört är gammal i odling och den har i vårt land på några år blivit riktigt stor.

Äkta malört (Artemisa absinthium)

Jag gillar malörtens vackra silvriga blad och funderar på att stoppa in den i perennplanteringarna också. Timjan hör till de allra bästa matkryddorna! För att få den finaste smaken bör man ju inte låta den gå i blom men det tar emot att klippa bort de söta blommorna. Övriga kryddor som har hållit sig kvar genom de stränga vintrarna har varit oregano, citronmeliss, mynta och gräslök förståss!


För den vackra blomningens skull låter jag också alla frösådda fingerborgsblommor vara kvar. Vackrast är den vita!

Vit fingerborgsblomma (Digitalis purpurea 'Alba')

Men när solen skiner genom de purpurfärgade blomkalkarna är det inte svårt att tycka om den rosa också.

Fingerborgsblomma (Digitalis purpurea)

Vallörten är ny för i år. Jag har alltid tyckt att den är vacker. Vanligast är den uppländska vallörten som är en korsning mellan äkta vallört och fodervallört. Den sprider sig med både rötterna och med frön. Få se hur många år det dröjer innan jag djupt får ångra att jag fört in den i trädgårdslandet!

Uppländsk vallört (Symphytum x uplandicum)
Laila på Fagerdala skriver om vallörtens användingsområden på sin blogg (fagerdalatradgard2.blogspot.com).

Humlestörar hör till. De två köpta humleplantorna har inte klarat sig något vidare, men ett skott av humle från en ödetomt i närheten kände att den hörde hemma i trakten och har satt fart.

Humle (Humulus lupulus)

Störarna sparar vi när vi fäller smågranar och med tiden faller barken av och de blir så här vackert silvergrå.


Ambitionerna med trädgårdslandet är verkligen inte stora, men behöver kanske inte vara det på ett lantställe heller ?! Ibland är det skönt med mindre format.


Kommentarer

Inte behöver man stora ambitioner när man pysslar med sin alldeles egna trädgård. Det är ju just det som är så mysigt, alltså att man själv bestämmer precis hur mycket - eller hur lite - man vill ängna sig åt sin hobby. Själv har jag dock märkt att det ena ger det andra, det blir bara mer och mer rabatter och växter av någon "konstig" anledning! *fniss*
Cika sa…
Vilket vackert köksland. Det ser så naturnära ut och smälter så bra ihop med skogen alldeles bakom. Min kryddfavorit är också timjan, den både smakar och doftar gott. Och så är den vacker!/Cika
Jag tycker att du har tillräckliga ambitioner med ert köksland på lantstället. Du har valt att odla växter som funkar och så ska det vara.

Så vackert det ligger med skogen i fonden dessutom...

Kramar Anna Vattenkanna
M/S Design sa…
Tycker det ser väldigt trivsamt och fint ut!
Ha en skön sommar
Mariana

Populära inlägg