Jag skrev för några dagar sedan om vårliga marktäckare. Kanske jag skulle ha nämnt sibirisk nunneört då också? Men den kan bli upp mot halvmetern hög och man tänker kanske inte på den som en marktäckare trots att den snabbt kan täcka stora ytor där den trivs.
Sibiriska nunneörten bär ju på en känd historia med anknytning till Linné så den kanske gör sig bäst i ett eget inlägg i alla fall. Karin Berglund beskriver historien om hur den kom till Sverige i sin fina och trevliga bok "Jag tänker på Linné. Han som såg allt".
 |
| Sibirisk nunneört (Corydalis nobilis) |
Linné hade fått ett herbarieexemplar av löjtnantshjärta och kunde utifrån den torra pressade växten klassificera den och ge den namnet Fumaria spectabilis. Men han ville förståss se ett levande exemplar av denna blomsterlyra som han också kallade den och skrev till en vän som var stationerad i Sibirien och bad om frön. Den 22 april 1765 anländer fröna till Linné och ett par år senare blommar den för första gången.
Men det var inget löjtnantshjärta utan en sibirisk nunneört! "Jag får fördraga mig med eländet" skriver Linné. Nunneörten och löjtnantshjärtat kan, särskilt när de är unga, likna varandra så ett misstag måste ha begåtts under fröinsamlandet.
Men Linné tyckte ändå att misstaget var vackert och döpte den till Corydalis nobilis. Artepitetet betyder ju nobel eller ädel och Linné spådde att den skulle få en lysande framtid som trädgårdsväxt.
Den dyker sällan upp i förslag till rabatter eller planteringar. Dels vissnar den som de flesta Corydalis ner när den blommat och dels sprider den sig ganska ohämmat. I Uppsalas och Stockholms parker lär den finnas ganska ymnigt. Men i ett woodland eller i en vildare del av en trädgård är den vacker. Ståtlig och frodig är den och jag kan nog hålla med om att artepitetet nobilis passar den perfekt.
Källa
- Berglund, Karin (2007), Jag tänker på Linné. Han som såg allt. Albert Bonniers Förlag
4 kommentarer:
Linné hade så rätt - verkligen trevliga växter de där nunneörterna.
Ha en bra vecka,
kram Anna Vattenkanna
Sibirisk nunneört är en av mina favoritväxter så här på våren. Har den lite överallt hos mig. Absolut sprider den sig, men den vissnar ju också ner som du skriver. Jag uppskattar den allra mest för dess doft.... i klass med syréner och liljekonvaljer... Helt fantastisk.
Kram
Charlotte
I ett woodlandskap skulle den göra sig gott! Sprider den sig med frö eller rötter? Har den samma gula nyans som daggkåpa eller är den gulare?
Har hittat ett bestånd med sibirisk nunneört på en gräsmatta i en allmän park. Ska minsann smyga dit och gräva upp några exemplar. De är trevliga och de luktar fantastiskt :o)
Ha det gott!
Skicka en kommentar