Hägg

Om man har en liten större tomt eller trädgård bör man försöka få plats med en hägg. Som ena halvan i uttrycket "Mellan hägg och syren", tiden då skomakaren enligt historien stängde sitt skomakeri, måste den finnas så att man vet att nu är årets vackraste tid kommen.

Häggens (Prunus padus) blommor är verkligen kritvita.

”Några få ljumma majnätter och varma dagar äro nog, och liksom genom ett trollslag står häggens svällande och doftande blomsterskrud färdig, frigjord från vinterknopparnas fängsel, ett mästerverk av naturens slösaktiga alstringskraft, ty ingen skönare brudslöja kan den unga Flora ikläda sig vid vårsolens möte.” Så poetiskt är häggen beskriven i ”Norden Flora” av C.A.M. Lindman i början av 1900-talet.

Bild på hägg från Norden Flora

Och visst är häggen en magnifik buske som under sin vårtidiga blomning är fullkomlig översållad med vita, hängande blomklasar. När blomningen slår ut har redan det ljusgröna bladverket visat sig och den skira grönskan är väldigt dekorativ och den är bland de tidigaste grönskande buskarna. Den är också tidig med höstfärgerna, oftast gul men blir under vissa förhållanden orange eller röd.

Så blå blir bara himmelen när den är bakgrund till häggen (Prunus padus)

Häggen har sin ursprungliga plats i naturen på fuktig till våt mark. På fuktängar och i svämskogar står den tillsammans med bl a ask och klibbal, med videarter och brakved. Den slår sig också ner i kärrkanter och i fuktiga marker bredvid vattendrag och stränder. Det säger lite om hur den vill ha det i trädgården.

Häggen (Prunus padus) blir en stor buske med tiden, men den behåller sin buskform även som äldre.

Planteras den i näringsfattig och torr jord, slutar den lilla plantan att växa och några år senare är det bara några ynka pinnar kvar av häggdrömmen. Fråga mig. Jag vet av sorglig erfarenhet!

Växter i detta inlägg:

Hägg (Prunus padus)

Källor i detta inlägg:

”Norden Flora” av C.A.M. Lindman från tiden 1917 – 1926.