20 oktober 2017

Brittsommar och frost

Brittsommar och 15 grader varmt i början av veckan. Pelargoner och dahlior blommar fortfarande samtidigt som ljung och andra höstväxter fått följa med hem från plantskolan. Sommar möter höst. 

Dahlia ändrar färg
Dahlia 'Uchuu' blir aprikos på hösten.
Dahlia 'Uchuu' ändrar som alltid färg från blodrött till aprikos och rosa när nätterna blir kallare. 

Viburnum opulus
Olvonets blad i vackert rosarött bland sommarblommorna.
Olvonbusken får härligt rosaröda blad som blåser ner och lägger sig bland pelargonerna och femtungan. Olvonbuskar har vi numera flera av, även om många av dem fortfarande är små. När skogen togs ner och fröbanken i jorden gav sig till känna dök det upp flera överraskningar, bland annat skogsolvon (Vibrunum opulus). Den blommar så vackert med sina vita blommor på högsommaren och den får både fina höstfärger och röda, lite glasartade bär. En buske jag är så glad över. En naturens gåva.

Björkarna har snart släppt alla sina blad och gräsmattan blir gulprickig. Förra året krattade vi inte mycket löv och kanske är det därför koltrasten kom tillbaka i år. Den som ju älskar att böka i lövmattan i jakt på mask och småkryp.

Rostfärgat hos jordgubben.
Fantastiskt fin färg på jordgubbsbladen. De fem plantorna har givit bär men alla har blivit uppätna av möss och fåglar innan vi själva har fått glädje av gubbarna. Nästa år planerar jag att flytta in dem i det kommande växthuset.

Växthuset är planerat att byggas på gaveln av den helt nya boden. Borta är den gamla grå, gistna boden med fukt i väggarna och läckande tak. Även om den hade sin charm är det skönt med rejäl  snickarbod och en torr vedbod.

Aruncus aethusifolius
Fin färg på koreansk plymspirea.
Fin höstfärg får också koreanska plymspirean (Aruncus aethusifolius). Enligt perennboken finns en selektion från botan i Göteborg som lär få ännu finare höstfärg men den här duger gott. Annars har det i det stora hela varit sämre med höstfärgerna än i fjol. En köldknäpp för några veckor sedan fick många vackra höstlöv att skrynkla ihop sig till bruna och torra knyten. De som klarade knäppen har nu i stället fått ny växtkraft när brittsommarvärmen slagit till.

Berberis vulgaris
Litet skott av surtorn står på tillväxt.
Man har sina skyddslingar och mitt lilla surtorn (Berberis vulgaris) vårdar jag ömt. Surtorn var vanlig förr men förbjöds då den var värdväxt för svartrost som angrep havre, korn och råg. Förbudet upphävdes så sent som på 1990-talet. Den här berberisarten har större och vackrare blomklasar än den vanligare häckberberisen (B. thunbergii). Säkrast att skilja dem åt gör man på taggarna, som hos häckberberis sitter en och en men på surtornet sitter tre och tre.

Frost på lingonriset.
Så kom första riktiga frostnatten och iskristaller bildade vackra kanter på lingonriset. Men runt huset var det forfarande så varmt att pelargoner och dahlior klarade minusgraderna.

Trattkantareller.
Vid bäcken har jag mitt trattkantarellställe som alltid levererar. Flera år har jag kunnat plockat dem så sent att de varit stelfrusna som tennsoldater. Väl inne i stugvärmen tinar de och blir lika fräscha och fina som om man plockat dem i plusgrader.

Härligt med björkved till spisen.
Inomhus eldar vi i vedspisen och det är ett ständigt hämtande av ved. Men man känner sig rik när man kan ta ved från egen mark och nya vedboden kommer säkert att fylla sin uppgift.

Milda höstfärger mot granarna.
Skogen finns alldeles intill oss och milda färger på höstväxterna passar bäst. Heucheran har överlevt från förra hösten i en kruka hela sommaren. 

Grecken
Ängen är höstigt brun.
Att här varit en skog en gång är svårt att tro! Det är ett 15-tal år sedan skogen togs ner och nu börjar marken äntligen stadga sig. När det fälls många träd på liten yta frigörs kväve i marken och det kommer ofta upp mängder av björk, asp och gran. Under alla år har vi huggit sly och nu är det mest fråga om att låta välvuxna småträd få livsutrymme och jag sparar skott av lönn, oxel, rönn, ek och buskar av olvon, hassel, brakved och häggmispel. 

Nu är marken höstbrun men jag vet att det kommer en tid när ängen exploderar i försommarblomning. Visst kan man längta men jag tycker den är så vacker som den är i den bleka höstdagern.

Grecken
Stilla i viken om kvällen.
Vindstilla höstkvällar kan vara magiska. Nere vid stranden speglar sig stenarna i vattenytan och solen dalar över herrgården nere i viken. Men det kyler på och man fryser om fingrarna när man håller i kameran. Dags att gå in med andra ord!

1 kommentar:

Jannibele sa...

Sånne vakre bilder med herlig høststemning. Varme farger og veden er klar til å holde varmen når kulden setter inn. Her er det vått og grått.

Hilsen Jannicke