21 oktober 2014

Spännande svampar i höstskogen!

Trattkantareller är väl det tacksammaste som finns i svampväg att plocka. De finns i hundratal om man bara kommer på dem. Allra vanligast är de i gles barrskog, gärna med unga tallar har jag märkt! 

Trattkantarellen hör till släktet Chantarellus där den sällskapar med den vanliga gula kantarellen och en femtio, sextio andra kantarellarter. Trattkantarell heter C. tubaeformis på latin. Påminner ju lite om en bastuba!

Trattkantarell
Trattkantareller 

 Märkligt nog har den levt lite i skymundan bakom den gula kantarellen under sekler men de senaste 10-15 åren har den seglat upp och betraktas numer som en fin matsvamp. Det kryllar av recept på trattkantareller på webben och i kokböcker. Vill man inte tillaga den direkt förväller man den och fryser in eller också får den ligga på papper att torka. På ett varmt badrumsgolv kan det räcka med 2 - 3 dygn.

Trattkantarell på torkning
Trattkantareller på tork

Det finns en trattkantarell utan gul fot som är mer jämngrå från insidan av hatten och ner på foten. Den heter just grå kantarell (C. cinereus). Ytterligare en svamp i släktet som påminner som trattkantarell är den rödgula trumpetsvampen (C. lutescens) men åsarna under hatten är inte lika tydliga som på trattkantarellen.

Rödgul trumpetsvamp (C. lutescens) Foto: Mikael Krikorev, Svampguiden

När det gäller trumpetsvamparna har jag mest hittat den svarta (C. cornucopioides) och alltid på samma ställe under några ekar på min systers landställe. Bitoper med just ekar eller hassel gillas av trumpetsvampen.

Svart trumpetsvamp (C. cornucopioides) Foto: Mikael Krikorev, Svampguiden

Precis som trattkantarellerna är trumpetsvampen bra att torka. 


Skörden för några år sedan ligger fortfarande i glasburk. Inte bara lätt att förvara utan riktigt dekorativt också. En tunn bit tyg som lock passar bäst eftersom det måste vara luftigt. Det kan alltid finnas kvar en smula fukt i svampen som kan börja mögla.


Kantarellerna hör ju till svampälsklingarna och det är inte många andra svampar så här sent på säsongen som hamnar i min svampkorg.


Men jag håller ögonen öppna och spanar gärna efter andra svampar. Fyndet den här gången är klubbsvamp, Clavariadelphus på latin! Den går att äta men brukar knappast räknas till de läckra matsvamparna. De här exemplaren växte djupt inne i dunklet under en gran. 

Stor klubbsvamp 

Av klubbsvamparna finns det två arter, rodnande klubbsvamp (C. helveticus) och flattoppad klubbsvamp (C. truncatus),  som är sällsynta och även om de inte är rödlistade bör man värna dem om man stöter på dem. 

Ganska vanligt och väldigt synlig är den fjälliga bläcksvampen (Coprinus comatus). Vi har flera exemplar i olika mognadsstadier i gräsmattan utanför huset. Ingen berömd matsvamp den heller men min farmor ansåg att de kunde plockas och användas som blandsvamp. Vill man plocka dem bör man se till att ta dem när de är så fina och vita som på bilden här under.

Fjällig bläcksvamp
Fjällig bläcksvamp 

När nedre kanten börjar mörkna är de för gamla för att ätas och får stå där de står. Trots att de inte är några kulinariska berömdheter tycker jag att de är ganska fina i gräsmattan. De vita svamparna står fint mot de vissna kastanjebladen.

Fjällig bläcksvamp
Äldre fjällig bläcksvamp

Det var sena höstens svampäventyr! Ännu kan man plocka trattisar och av dem kan man ju aldrig får för mycket.

Läs mera om våra matsvampar på Svampguiden.com




2 kommentarer:

Annika Christensen sa...

Nu blir jag allt avis! Svart trumpetsvamp är det bästa jag vet men hittar den inte i Skåne.
I Stockholm kunde jag hitta den ganska ofta. Snyft snyft... får kanske flytta tillbaka?
Allt gott
Annika

Rost och rädisor sa...

Vilket trevligt och informativt inlägg. Den grå kantarellen kände jag inte till, men gul och svart trumpetsvamp är favoriter, gärna blandade med stekta jordärtskockor i skivor.
Ha det fint
Anette