15 januari 2012

Bästa inspirationen

Ibland kan man undra varifrån man får sin inspiration. Hur kommer det sig att man tycker just det är vackert och varför är det just de speciella växterna som man så ofta kommer tillbaka till i tanken?

Jag tror att mycket av det här kommer från ens barndom, från dofter och upplevelser, från förnimmelser och scenerier, från platser man besökt och från trädgårdar och natur som man vistats i!

Minnet av en vacker hage i Småland har betytt mycket för mig och den känslan vill jag ofta återskapa. Enorma var de buketter vi blockade av vilda blommor när vi vandrade till "Roligagärdet", en hagmark runt grunden av soldaten Roligs raserade torp.


Där växte prästkragar och smörbollar...



... och i odlingsrösena frodades vildapel, hagtorn, majbräken och nyponros och vackra gamla väderbitna grindar måste nogsamt stängas för att inte släppa ut kreaturen när vi vandrade mellan hagarna.

Nyponros

Det var inte bara växterna som gav upplevelsen utan också den svala fuktigheten under högre träd och solstrålarna som silades genom lövverket. Det kuperade landskapet gav variation och fägatan slingrade sig mjukt mellan kullarna.

Från ett gammal tidningsklipp.

I en gammal trädgårdsbok "Trädgården som Hobby" från 50-talet som stod i mina föräldrars bokhylla fanns ett kapitel om naturvård. Jag tittade ofta på bilden av björkbacken med taxen och de små fina "julgranarna". Än idag tycker jag om björkarnas vackra stammar och den grafiska formen på smågranar.

Ur "Trädgården som hobby".


I den Småländska hagmiljön fanns det gott om sten. Samlade i rösen, infällda i husgrunder eller staplade i långa stengärdesgårdar gav de landskapet en typisk prägel. Sten inspirerar och särskilt vackert är det när mossor och lavar befolkar stenarna.

Ännu en gammal pappersbild.

Den där underbara svala skuggan och de vackra ljusspelen på marken kan ju också upplevas i parker med stora träd. Nu är det inte så enkelt att fixa en 150-årig kastanj till sin trädgård men det går att skapa samma stämning med betydligt mindre träd. Men över stora träd finns det en alldeles speciell fascination!

Charlottenburg i Råsunda

En bok jag också ofta bläddrade i var "Skogens träd och buskar". Vitpilens fina silhuett med skridskoåkarna har fastnat i minnet.


Vitpil i boken "Skogens träd och buskar i färg" av Tor Nitzelius
*****

När jag blivit lite äldre läste jag Margit Söderholms böcker som utspelade sig i 1800-talets Hälsingland. Här föddes ett intresse för bygdehistoria och för gamla hus. Tänk vilken känsla det är i knuttimmer!

Gammalt timrat ryggåshus i Bergslagen

Och vad fantastisk snyggt timret har använts i Linnéträdgården eller i Skogens Trädgård. Man kan bli salig för mindre!

Linnéträdgården som numera finns i Växjö. (foto: Växjö kommun). Trädgården designad av Ulf Nordfjell.

Ny modern design behöver ju inte vara en motsats till vare sig gammalt eller till naturligt. En arkitekt som jag ganska tidigt fick nys på var Frank Lloyd Wright och hans hus som byggts rakt ovanpå ett vattenfall mitt i skogen! Men mer om det nån annan gång...

Vad får du din inspiration från? Är det något från din barndom som du har med dig i dina planer för trädgården? Vore jättekul att få höra!!




PS,
Fyll gärna i vad du önskar i din trädgård 2012! Du kan klicka i hur många val som helst i marginalen till höger.

6 kommentarer:

Äventyret framtiden sa...

Du har nog helt rätt i att det mesta härstammar från barndomsminnen. Själv hade jag inte tillgång till en fin trädgård som barn, men granntanten lät mig alltid plocka buketter i hennes trädgård. Det har betytt väldigt mycket för min fortsättning i livet när det gäller just växter.

Du fick mig nästan att längta till sommaren när jag såg alla fina bilder!

Karin

Anna Vattenkanna sa...

Jooo, så är det. Ju äldre jag blir ju mer märker jag var och när jag skaffat mina preferenser. Hela tiden återkommer minnesbilder från barndom men även ungdomsåren. Sedan vill jag inte återskapa detta, kan inte heller få det exakt eftersom det är en annan tid vi lever i... men känslan och uttrycket är ju något som det går att sträva efter.

Jag kommer genast att tänka på Peter Gerdehags vackra, ljuvliga och aningen vemodiga film "Landet som inte längre är" som gick för några veckor sedan på SVT när jag läser ditt inlägg idag...

Kram Anna Vattenkanna

Leena sa...

Ja, det är nog så att vi vill uppleva barndomens miljö igen, i någon form. Jag skulle helst vilja ha en lite vildvuxen trädgård, gränsande till skog eller muromgärdad ... fast detta med muromgärdad kommer nog från böcker som The secret garden ... Nu bor vi i vanligt villaområde med rätt mycket insyn så vi får göra det bästa av det. Men stora träd som tak över planteringarna, det skulle vara fint!

~~~Lydias Gröna Fingrar~~~ sa...

Har tyvärr inte många trädgårdsminnen från barndommen, växte upp i lägenhet i innerstan.
Så min inspiration är färskare och den får jag från trädgårdsbesök, böcker, bloggar mm.
Dock önskade jag att våra barn skulle växa upp i en mormorsträdgård, så jag kämpade mycket för att den känslan skulle infinna sig när man gick i vår trädgård.
Ha en finfin vecka,
Lydia

M/S Design sa...

Det jag minns är min farmors enormt storblommiga Begonior som stod i stora betongkrukor på stenmuren.
Mina föräldrar var inte ett dugg trädgårdsintresserade så det fanns knappt några blommor men en Hallon häck, jag har fått far att bli intresserad på gamla dar och han är en hejare på tomatodling numera.
Ha de bra
Mariana

Fia sa...

Den där bilden på vägen mellan ängarna... så såg det ut när jag vara barn också, i södra småland, och jag är säkert inspirerad därifrån, och från alla andra ställen jag har bott på, men ingenstans fanns det så många stenmurar som där :-