Vitsipporna satta i vas...
..och blåbärsriset med sina klockblommor...
...som tillsammans med minipenséerna får stå för blomsterfägringen. Något att titta på under planeringen av dagens arbete. Att med fagning vårstäda ängen!
****
Har vitsipporna kommit upp så här mycket är det egentligen lite för sent för att faga ängen. Helst ska det fagas när vitsipporna precis börjat röra på sig och puffat upp löv och torrt gräs som då kan torka i vårsolen.
Men nu måste det göras och man får inte vara för blödig. Både vitsippor och tussilago blir tyvärr tilltuffsade.
Det gäller att med vinden i ryggen kratta en lång "korv" av fjolårlöv, kvistar och torrt gräs, sakta brinnande mot sig. Men man måste vara försiktig. Samlas det för mycket brännbart flammar elden upp, det blir för hett och växtligheten skadas. Är det sotigt, svart och bränt när man är klar har man inte varit snabb nog med sin krattning.
Krattningen är egentligen viktigare än eldningen. Den här ängen har under flera år varit igenvuxen av skog och det finns mycket mossa i grässvålen. Eldningen höjer pH-värdet i marken vilken missgynnar mossan och vi eldar på lite mer än vad som vanligtvis behövs.
När det är klart ser det brunt och tråkigt ut men man vet att de späda ängsväxterna har större chans att klara sig om ängen sköts. Fagningen är lika viktig som slåttern! Och om någon månad kommer det vara grönt och blommande.
På en gammal åkerteg närmare skogen gäller det att vara tuffare. När träden tagits bort finns det bara lingonris, blåbärsris och mossa kvar. Man känner sig riktigt hemsk när lingonriset sakta dör i hettan.
Men röjning kan också bjuda på överraskningar. En liggande sten i mossan såg ut att vara huggen och när vi tippade upp den såg vi att det var en liten gravsten över kanske ett älskat husdjur, begraven för länge sen.
Och "Pia" får ha kvar sin lilla grav på vår gamla åkerteg!
Läs gärna mer om vår äng i de här inläggen:
Läs mer om ängsvård:
- Johansson, Olof och Hedin, Pekka, (1995), Restaurering av ängs- och hagmarker, Naturvårdsverket
- Höök Patriksson, Kristina (red.) m fl, (1998), Skötselhandbok för gårdens natur- och kulturvärden, Jordbruksverket
8 kommentarer:
Jag blev alldeles tagen av det där sista med den lilla Pia-stenen...
Det måste vara intressant att få bruka dessa ålderdomliga metoder - en annan bara läser och läser om dem...
Fast vanlig slåtter har jag ju varit med om... fast inte gått med lie, bara räfsat bakefter...
Kram Anna Vattenkanna
Här gör vi det samma fast det är min man som står för det. Han tycker det blir så bra att han (när jag inte var hemma) brände all växtlighet på vår stora kullerstensgård också, jag blev arg som ett bi och trodde att nu är all min timjan död, men det visade sig att han hade rätt förstås och upp skjuter ett sällan skådat antal små timjanplantor. Timjanhavet kommer bli finare än någon annan sommar! kram Sophia
Spännande saker ni håller på med. Visste inte att man kunde göra/våga göra så!
Du har så fina vitsippor. Jag saknar dom, dom växer inte runt Storsjön!
Roligt att få läsa om de gamla beprövade metoderna...och underbart vackra bilder!
Kram
Vilket härligt och intressant inlägg. Har aldrig hört talas om att man eldar backen. Häftigt!
Tack för en trevlig blogg :o)
Hej Kristina, du kan hämta en skrivaward från min blogg, kram Sophia
Jättestort tack Sophia!!! Många, många kramar från mig till dig!
Vilket spännande inlägg! Det hade varit roligt att vara med och lära sig det där! Jag har en backe som jag funderar på skulle bli en bra äng. Var kan man hitta mer info om denna behandling?
Skicka en kommentar