29 oktober 2016

Minicyclamen

Jag tycker så mycket om cyklamen! I rosa, vita, lila och röda nyanser bedårar den oss under hösten. Den är så älsklig att man gärna sätter den mitt på matbordet för att kunna ha den intill. Men där blir det alldeles för varmt och mörkt. Bladen gulnar och de nya knopparna slokar och torkar in.

Cyclamen persicum

Får den bestämma själv står den helst på ett svalt och mycket ljust ställe. Hos mig har jag den på den inglasade terrassen.

Cyklamen kallas ibland för mormorsblomma även om den inte är lika gammal i våra hem som julbegonian och julkaktusen. Vi som lever idag har knappast mor- och farföräldrar födda på 1800-talet och vad som är mormorsblomma eller inte, förskjuts genom decennierna. Jag läser att cyklamen  i förädlad form i alla fall funnits som höst- och vinterblomma i över 100 år. Så länge har den nämligen varit föremål för förädling, ett arbete som startade i slutet av 1800-talet.

Cyclamen persicum

Idag finns cyklamen i många färger och storlekar. Dessutom finns blommor med både släta och krusiga kronblad. Förädlingsarbete har givit oss tåligare sorter som lämpar sig bättre för det torra inomhusklimatet och idag är det inte en omöjlighet att övervintra cyklamen och njuta av den i flera år. Läser man om den i gamla trädgårdsböcker beskrivs den som lite knepig och man tyckte att det inte var någon idé att spara den efter att den blommat klart.

Cyclamen persicum

Min cyklamen på bilderna är en minicyklamen som är en korsning mellan den förädlade cyklamen och den rena arten (C. persicum). Den har behållit de bästa egenskaperna från sina föräldrar och den anses vara tåligare och ha längre blomning än de hårdförädlade sorterna. Kanske ser den ut som de första cyklamen som sattes i kruka i slutet av 1800-talet innan förädlingsarbetet gav oss större plantor, krusiga kronblad och olikfärgade blommor? Hursomhelst är den lilla nätta minicyklamen bedårande.


25 oktober 2016

September i trädgården

Nej, ni behöver verkligen inte kika på gammal skåpmat! Det här inlägget började jag på innan jag åkte på min resa till Sydafrika i slutet av september och det blev liggande. Men jag tar det ändå. Ser det lite som mina egna minnesanteckningar. Men om ni väljer att scrolla ner så är ni förståss varmt välkomna!

Här är trädgården i den ganska varma och väldigt torra september:



Pelargonen 'Dresden Pink' som alltid står på en sten i blåbärsriset vid infarten höll sig fin månaden ut. Nu har den stått tre år i samma kruka så nästa år måste den planteras om. Jag har få pelargoner i kruka men dem jag har vill jag behålla i många år. Hellre några få stora pelargonkrukor än flera små är my cup of tea. 


Längst bort mot skogen står pelargonen granne med granar och björkar. Gamla pumpen är fejk kan man säga. Den står där för att markera var nya brunnsröret sticker upp så att plogen inte mejar ner det av misstag i vinter. Brunnsringen i betong har vi gjutit på plats och pumpen fyndade vi på Blocket.


Fuchsian, som jag inte vet sortnamnet på, har varit otroligt blomrik hela sommaren. Man köper ju en del färdiga plantor trots allt och då får man inte alltid veta vad sorten heter och det är lite synd.

Sippranka

I förgrunden en riktigt favorit i september. Med rötterna djur ner i jorden på skuggsidan av huset blommade den trots torkan. Det är en frösådd av Clematis viticella, härdig och blomvillig.


Viticellan har vackra blommor som lätt fröar av sig. Inte ovanligt att man hittar småplantor på våren runt moderbusken.

Sippranka

I äldre trädgårdslitteratur kallas C. viticella ibland för sippranka. Ett rart och passande namn som jag tycker man borde använda än idag.

Rosenskära

Trots att de stod i rakt söderläge och alltså hade det ganska varmt klarade sig rosenskäran väldigt bra. Fullt med knopp och kraftig växt. Riktigt stora lådor fodrade med markduk, som både håller fukten och släpper igenom överskottsvatten, funkar bäst.


Lådorna med rosenskära står runt stolar och ett bord som jag ärvt av mina föräldrar. De är från 60-talet och formgavs av Carl Malmsten som ritade dem till sitt lantställe Bergshamra. De är av furu och pappa oljade dem nogsamt varje år och de är fortfarande helt intakta och aldrig lagade. Vilken kvalitet!

Carl Malmsten Bergshamra

Just runt den lilla sittgruppen utanför lillstugan är det nygjort och utplanat med begagnad marksten. För övrigt är trädgården runt lillstugan bara på planeringsstadiet ännu. Men med naturen så inpå knuten blir det ganska lössläppta planteringar!

Röd solhatt Magnus

Delvis ny är planteringen i röset närmast kameran. Gamla stormhattar, som bara fick mjöldagg, är borttagna och ersatta med solhatt 'Magnus' och stenkyndel. Vill gärna behålla de gamla sorterna som fanns i trädgården när vi köpte huset men ibland är de äldre sorterna mer mottagliga för sjukdomar jämfört med nyare och förädlade. Då är det tillåtet att ge upp tänker jag! Som vårlök satte jag poetnarcisser mellan stenarna.

Vit höstljung

September är också en månad där man börjar fixa lite inför höst och vinter. Vit ljung är alltid gångbar.  Pelargonerna i bakgrunden är sorten 'Caliope Red' och har blommat helt fantastiskt!

Röd dahlia

I nya gavelrabatten stod bland annat höga dahlian 'Uchaa' som får riktigt röda stora blommor! För blomning i vår satte jag lökar av poetnarciss, vit tulpan 'Purissima' och allium 'Mount Everest'.


Blandade färger slingerkrasse och den här nästan aprikosfärgade blomman dök upp! Skulle vilja ha bara den nästa år. Tyckte så mycket om färgen. Visst kan man spara frökapslarna men det är ju inte garanti för att man får samma färg nästa år.

Honungsros

Eftersom hela husets fasad är bytt och målad var det tvunget att ta bort eller klippa ner mycket av växterna utmed husväggarna. Snickeri och målning, verktyg och hantverkarfötter sliter på planteringarna och man blir rädd att inget kommer tillbaka. Men har man en honungsros behöver man inte vara orolig. Här har den kommit upp efter att ha varit jämnad med marken! Sånt gillas.

Höstflox Grönt kulturarv

Vid köksaltanen blommade floxen 'Ingeborg från Nybro' fint. 'Ingeborg' är en av tre flox i Grön Kulturarv. Hon var en av de få växter vi inte behövde ta bort inför renoveringen av fasaden på huset.

Liten rönnspirea Maia E

I september rodnar också rönnspirean ('Maia' E). Är en av de första att skvallra om att hösten är på väg och oktober månad på gång.

Och nästa inlägg handlar just om oktober!