26 maj 2016

Bergenia - Så vacker och tålig

Jag gillar bergenia! Kanske har den lite oförtjänt dålig rykte. Ett av skälen är säkert att man ganska ofta ser den vissen och hängig i stora risiga sjok i gamla trädgårdar. Där har den kanske överlevt decennier av vanskötsel och försummelse och vem skulle inte se lite vissen och ledsen ut då? Men ser man det från ett annat håll kan man beundra den för att den faktiskt överlevt och snabbt rycker upp sig om den får lite omvårdnad igen.

I min gamla trädgård, som anlades någon gång på 1940-talet fanns bergenian i mängd. Två sorter kunde jag identifiera, en med ljust rosa blommor på ljusa stjälkar och en mörkare rosa på rödanlupna stjälkar. Idag finns flera namnsorter i butikerna. Exempel lilla 'Baby Doll' och den större 'Silberlicht' som båda har vita blommor och 'Rotblum' och 'Vinterglöd' med röda.

Arterna Bergenia cordifolia, hjärtbergenia och B. crassifolia samlades in läser jag, under 1700-talet och självaste Carl von Linné var en av mottagarna. Under 1800-talet, då det blev poppis med stenpartier blev också bergenian populär. För mig är den förknippad med funkisträdgårdar men har också funnits på landsbygden och i allmogeträdgårdar. Och många betraktar den som en riktigt mormorsväxt!

Ljust blommande bergenia i min gamla trädgård

Inte mycket till jordmån uppepå berget men bergenian klagade inte!

Två sorter fanns i min trädgård. En ljusare rosa med hängande blomklockor (övre raden) och en mörkare rosa med uppräta blommor och röda stjälkar (nedre raden).


Här bildar bergenian en vacker bladbård mellan murkrönet och staketet.

Platt som en pannkaka efter vintern. Men den reser sig när det blir plusgrader och till hösten får den vackert rödanlupna blad.

Ett trött och bortglömt bergeniaparti i min trädgård. Alla löst liggande stjälkar revs bort med blad och allt tidigt på våren. Därefter bredde jag ut ett lager ny, näringsrik jord ovanpå och året efter blommade det fantastiskt!


Stor blomsterprakt i det renoverade beståndet.

Underbar höstfärg i slutet av växtsäsongen.

Visst är det en fantastisk växt trots allt? Om den bara får god omvårdnad blommar den vackert om våren och de stora blanka bladen kan lugna ner vilken vildsint plantering som helst. Helt klart en bra kompletteringsväxt till alla typer av planteringar!

10 maj 2016

Äntligen vår i trädgården!


Så har värmen äntligen kommit. I trädgård och natur spirar det och för varje dag har nya växter visat sig och nya knoppar har slagit ut. Visst ligger vi lite efter här i Bergslagen och det är bara två veckor sedan det var snö en morgon när vi vaknade!

I år är vitsipporna fler än någonsin. De sprider sig villigt på både ängen, i gräsmattan och i naturen och ingen är gladare än jag. Av en god väninna har jag fått ett helt gäng med blåsippeplantor. Så chansen finns att det också blir sippor i blått här framöver. En ljust lavendelblå blåsippa har därmot blommat så fint. Det är hittegods från en gammal ödetomt. Gulsipporna blommar lite senare och håller precis på att slå ut. Gullvivorna har också blivit fler och fler även om de inte alls är lika många som vitsipporna.

Några av de lökväxter jag planterade för många år sedan finns fortfarande kvar trots att vildsvinen kalasade på det mesta. Nu har det gått några år och det börjar bli länge sedan vi hade påhälsning av de förtretliga grisarna så nu blir det löksättning en mass i höst, det kan jag lova. Snödroppar, vintergäck och snökrokus. Scilla, vårstjärna och proslinshyacint. Påskliljor, pingstliljor och kungsängsliljor. Älskar när vårlökarna sveper in hela trädgården i sin prakt!

Vitsipporna blir fler och fler. Backsippan är däremot ensam än så länge. Just den här är lite rödare än vad de brukar vara. Det är ingen namnsort men jag tog den på plantskolan så fort jag fick syn på den. Gulsipporna växer i rabatterna. Är en toppenbra marktäckare bland höga perenner. Bladverket försvinner frampå sommaren och stör inte det minsta.

Den här blåsippan hittade jag på en ödetomt precis innan det skulle schaktas för ett nytt hus. Nu växer den snällt hos mig och är helt underbar i färgen.

Vitsipporna blir fler för varje år. Tänk att här var tät granskog för flera år sedan. 
Påskliljor, både den vanliga och lilla söta Tete a Tete blommar och ruskor med snödroppar har delats och planterats ut i på skuggsidan av huset. 

Idag är det strålande sol och varmt. Svårt att tro att vi hade snö här för bara två veckor sedan. Men de är tuffa de här vårblommorna i kruka. De blommar på när snön smält som om inget hade hänt!

Ängen är mitt skötebarn. Efter vårstädningen för några veckor sedan såg den ganska tråkig ut. Men nu spirar ängens alla blommor och om någon månad är den som allra vackrast! 

På våren blir de många viveinköp till krukor och urnor. När de gjort sitt stoppas de ner i gavelrabatten. Inte alla överlever men de som blommar blir som små täta bollar i läckra färger.

Här en viva från en gammal ödeträdgård. Större, kraftigare blad och blommor och en mjukt vaniljgul färg skvallrar om att det är en trädgårdform. Älskar att ta hand om gamla trädgårdsväxter!

En del växter är riktiga raketer när värmen kommer. Vallörten till vänster har vackert tecknade blad och allium 'Mount Everest' i mitten växer så att man ser det. Bladen från stor gemsrot visar också på en enorm växtkraft tidigt på säsongen.

Gemsrot kallas ju också för vårkrage, ett namn så mycket finare. Tror jag ska använda det i fortsättningen.
Vi bor inte lång ifrån Grythyttan som förutom sitt fina värdshus är känt för sitt vackra, mörka skiffer. Här i trakten kan det till och med ligga skiffertak på lador och uthus! Men den här högen skiffer ska läggas som gång utanför huset. Trots att vi vill ha det lantligt och naturnära känns det ok med skiffer. Men då måste det läggas ganska glest och med gräs mellan plattorna. Annars ser det för stadsaktigt ut tycker vi!


Vi har årets allra vackraste tid framför oss. Måtte värmen hålla i sig. Men det gör inget om nätterna är svala. Då håller våren längre!

Önskar er alla många sköna trädgårdsdagar.