Blandade känslor för vacker skråp

Får jag presentera en växt som jag har väldigt blandade känslor inför?

Pestskråp heter den och namnet lockar inte till någon omedelbar kärlek. Men blommorna är fantastiskt vackra på riktigt nära håll. Knopparna ser ut som små rosa sockerpiller upplagda på spetspapper när de kommer upp ur marken i april-maj, långt innan bladen ger sig till känna.

Pestskråp 'Petasites hybridus'
Pestskråp

Pestskråp är till största del tvåbyggare, dvs den har han- och honblommor på olika plantor. I vårt land är övervägande delen av blommorna hanblommor vilket innebär att den inte kan föröka sig med frö. Nu är inte detta något problem för pestskråpen eftersom endast en liten rotbit kan ge upphov till en ny planta och det sägs att pestskråpen sprids genom rotbitar som hamnat i jordlass!

Pestskråp 'Petasites hybridus'
Pestskråp

Pestskråp 'Petasites hybridus'
Pestskråpens blad växer ut efter blomningen

När blomningen börjar lida mot sitt slut har de kraftiga bladen börjat växa. Med tiden blir de mycket stora och grova och en diameter på 80 - 100 cm är inte ovanligt. Mer imponerande än vackert!




Eftersom de kraftiga jordstammarna och imponerande bladen hindrar andra växter från att etablera sig där den växer kan den lägga stora områden under sig. Det är alltså inget för en liten villaträdgård! Men den är ändå spännande som trädgårdsväxt. Har man möjlighet att plantera den så att man kan begränsa den med gräsklipparen kan den vara rolig att hålla eftersom den är smått historisk. Namnet har den fått av att man ansåg att den kunde hålla pesten borta. Att hålla pesten på avstånd är knappast något vi behövt göra de senaste århundradet men så sent som på 1950 upptäcktes att pestskråp innehåller petasin, ett ämne i klass med det mer kända palavern. 

Pestskråp i Forsmarks Engelska Park 


Pestskråpen är dock äldre än så och lär ha varit känd redan på 1500-talet. I vissa nutida trädgårdsböcker benämns den som "Birgittablomster" men jag har inte hittat något om att den skulle ha vuxit vid Vadstena kloster. Däremot nämns den i Arvid Månsons Örtabok från 1637 där det står att "... om man dricker där av två gånger om dagen, två skedar tillika. Det fördriver gulsot." I gammal dokument kallas pestskråpen för både pestrot och pestilensrot. Någonstans har jag sett att den kallats "skräppa" men skräppor hör till släktet 'Rumex' (*) så det verkar inte stämma. Skråpsläktet heter däremot 'Petasites'  som kommer av det grekiska ordet petasos som betyder bredbräddad hatt. Och har man barn så kan jag lova att de stora bladen lockar till att sättas uppochner på huvudet som en enorm solhatt! 

Pestskråp i Forsmarks Engelska Park 

Och nu när jag läser och skriver om pestskråpet bli jag övertygad om att jag ska försöka på plats för den någonstans i trädgården! Den har inte många krav. A-härdighet och läge från sol till skugga. Finast blir den i näringsrik och något fuktig jord. Bakom vår gamla vedbod skulle den passa!



*) "Millefolium, rölika och näsegräs - Medeltidens svenska växtvärld i lärd tradition" av Inger Larsson

Kommentarer

Den växer i min barndoms naturreservat, i bokskogen. Så självklart har jag mest positiva känslor för den, våriga dessutom. Men visst, bladen är ju lite anskrämliga och blomman försynt...
Roligt att få veta mer om denna växt som verkligen väcker uppmärksamhet på våren. Så vacker där den kan vara utan att störa. Känner till ett ställe längs en liten väg där den fått bre ut sig ordentligt, fin i en vild del av trädgården.

Allt gott
Anette
Intressant växtporträtt över denna sedan länge kända men kanske lite glömda och förbisedda växt. På dina bilder är den verkligen fin och på rätt plats en trevlig och spännande växt . Alltid kul med växter som har en historia och som har något att förmedla.
Önskar dig en trevlig helg! Anna-Karin

Populära inlägg