21 april 2013

Vildrosor



Kalla den änglamarken eller himlajorden om du vill,

jorden vi ärvde och lunden den gröna.

Vildrosor, blåsippor och lindblom och kamomill,

låt dem få leva, de är ju så sköna!



Så dikar Evert Taube i Änglamark.

Vildrosor känns så poetiska, vackra och försommarljuva. Blommor i vitt, ljusrosa, skärt, rosaviolett och dekorativa nypon på sensommar och höst. Och älgarna äter inte på dem!

Den man vanligen tänker på är nyponrosen, Rosa dumalis. De enkla vackra blommorna är ljusare eller mörkare rosa. Nyponrosen förökar sig bland annat med rotskott och är därför enkel att föröka genom delning. Bara man får med en bit rot med tunnar rottrådar kan den bilda en ny planta. 

Nyponros Rosa dumalis

Alldeles snarlik är stenrosen Rosa canina. Rosa canina kan ibland har vita blommor men de är i övrigt väldigt lika, så lika att jag inte lärt känna skillnad på dem. Rosa canina används däremot ibland som grundstam till ädlare rosor och då ofta till jungfrurosorna.

Äppelrosen Rosa rubiginosa är också lik nyponrosen. Men blommorna är ofta lite starkare rosa och framför allt, det som givit rosen dess namn, doftar det äpple när man gnider bladen mot varandra.

Äppelros Rosa rubiginosa (Foto: Vitruella floran)

Om det kan vara svårt att skilja nypon-, sten- och äppelros så är pimpinellrosen betydligt enklare att känna igen. Rosa pimpinellifolia blir inte alls lika hög som sina släktingar och blommorna är vita. Men framför allt skiljer de sig med sina svarta och runda nypon på hösten. Pimpinellrosen sätter rikligt med rotskott och den bildar knappt metern höga buskage. Vilt växer den sällsynt i Bohuslän och de buskar man hittar i naturen är ofta rymlingar från gamla trädgårdar.

Pimpinellros Rosa pimpinellifolia (Foto: Virtuella floran)

Det finns flera kända gamla buskrosor som är pimpinellrosor. Mest känd är kanske Finlands vita ros R. pimpinellifolia 'Plena' och sorten 'Stanwell Perpetual'. Den sägs ha hittats vid ett cottage i England på slutet av 1800-talet. 'Stanwell Perpetual' är helt underbar, blommar med ljusrosa doftande blommor tills hösten sätter stopp. Äkta vildros eller ej passar bra in i en naturträdgård.

'Stanwell Perpetual' (Foto: Wikicommons)

Den halvvilda daggrosen, Rosa glauca tycker jag så mycket om. Den är ursprungligen en odlad ros men den har levt så länge som förvildad i vårt land att den räknas som naturaliserad. Jag tycker den är fantastiskt vacker med sina små, enkla blommor och de blådaggiga bladen med de vinröda nerverna.

Daggros Rosa glauca (Foto: Virtuella floran)



Det finns en namnsort 'Nova' av daggrosen som säljs som E-planta som jag är nyfiken på. Den ser ut att vara lite ljusare men har en jättefin rosa färg.

Daggros 'Nova' (Foto: E-planta)
Men egentligen är det ju just bladfärgen som gör daggrosen så vacker, och bladfärgen har man hela säsongen.

Blad på daggrosen i maj.

Odlad är från början också vresrosen, Rosa rugosa som spritt sig i sanddynerna i södra Sveriges kustlandskap och en bra bit upp i landet. Härdig och pålitlig och fina blommor i både rosa och vitt. Själv tycker jag bäst om den vita eftersom den blommar mer eller mindre under hela sommaren. Blommorna kan därför visa sig tillsammans med de tegelröda nyponen och då är vita blommor finast. 


Vit vresros Rosa rugosa 'Alba'


Älgarna som stökar runt i vår trädgård på vintern tycks rata vildrosorna. De är är alltså något att satsa på och sämre alternativ får man kanske leta efter?


Läs mer om vildrosor på Virtuella floran => Virtuella Flora Rosa
Om daggros 'Nova' kan du läsa här => E-planta Rosa glauca Nova


14 april 2013

Med naturen, inte mot

Ni som följt min blogg en tid vet att jag vurmar starkt för naturen. Där hittar jag inspiration och i naturen får jag de finaste upplevelserna av växter, djur och natur.

Att bejaka naturen är lätt när man sitter vid datorn, när man tittar på bilder och kan låta fantasin löpa fritt.

I verkligheten kanske det inte alltid är så enkelt! Trots alla vackra tankar om naturen som måste få utrymme i trädgården kan jag blir ledsen och besviken när naturen sätter mig på prov!

I år har det inte varit lätt! Jag läser i min trädgårdsdagbok om vistelserna under vintern uppe på vårt ställe i Bergslagen, vistelser som kantats av djup och ledsam besvikelse. 

Skäms gör jag för att känslorna av maktlöshet dyker upp. Jag, som skrivit om vikten av att bedriva sitt trädgårdsliv i samklang med naturen, blir arg när naturen blir allt för påtaglig i trädgården. Pinsamt!

Men så är det! Nu fattas bara mördarsniglar så har vi en full fauna av djur som förstör i trädgården. Sork, älg, grävling och vildsvin! 

Älg har vi alltid haft. Och de mejar ner allt. Av alla 7 fruktträd jag satt har bara ett överlevt någotsånär. Om trädet, här en rönn, blivit lite för högt för att komma åt det mumsiga knopparna, tar man som älg helt enkelt av trädet. Buskar och träd behöver bli över 2 meter höga för att älgarna inte ska nå dem. Ganska högt med andra ord!

Älgarna har av småträden lite som de behagar.

Är man sen en mycket hungrig älg, betar man av barken på de yngre träden, och då gärna runt om stammen. Trädet har inte en chans att klara sig.

Barkgnag kan ta död på vilket träd som helst. 

Stängel är ju förtåss ett sätt att klara sig från älg. Gärdesgård är långt mycket vackrare än viltstängel, och om störarna sätts med max 60 cm mellanrum kommer inte älgen hoppa över. Men vår tomt är stor och det skulle kosta oss flera 100 000 kr att få gärdesgård runt vår mark. Inget vi vill lägga pengar på egentligen!

Bara att gilla läget, med andra ord. Att tänka positivt och försöka skapa en bit trädgård som klarar både älgar, sork, vildsvin och grävlingar. Jag har ändå lyckats samla ihop en liten lista på växter som älgarna aldrig givit sig på. Det får bli stommen i vår sargade trädgård. Årets utmaning!

Älgsäkra buskar och träd

  • Gran
  • Björk
  • Rhododendron
  • Spirea
  • Berberis
  • Syrenhortensia
  • Rönnspirea
  • Vildrosor
  • Gullregn

Tack och lov hör vildrosorna till de buskar som älgarna lämnar i fred. Om dessa underbara blommor tänker jag skriva nästa gång!





Klasespireans blomställningar får vara i fred
och står sig vackert mot vårvinterns snö.

2 april 2013

På bar kvist

Nu går man och längtar efter vårens blommor. Vi letar i backen efter snödroppar och vintergäck. Men ibland kan det vara väl så spännande att lyfta blicken. Många buskar och träd har en verkligt fin blomning tidigt på våren och ibland också på bar kvist.

Av de allra tidigaste hör trollhasseln. Rufsiga små blomtofsar som redan blommat slut i södra delarna av Sverige.

Blommande trollhassel (Hamamelis japonica)

De limegröna blommorna på lönnen kanske man inte lägger märke till men kryper man nära inpå ser man att blommorna är välformade och vackra.

Blommande lönn (Acer platanoides) 
Lönnen har också ett mycket vacker bladutspring. Kopparfärgade knoppar som har en vacker ådring på utsidan.

Bladutspring på lönn (Acer platanoides)

Fint bladutspring har också druvfläder. Bladen är lilafärgade när de precis slagit ut och bleknar sen mot grönt.

Druvfläder (Sambucus racemosa)

Forsythian hör ju till de klassiska buskarna där blommorna slår ut långt innan bladen visar sig.

Härligt knallgul forsythia

Men mest imponerande är nog ändå magnoliorna. Maken till skådespel när de förhållandevis stora blommorna slår ut på de annars nakna grenarna.

Magnolia på bar kvist

Många körsbärsträd öppnar också blommorna strax innan bladen ger sig till känna. Prydnadskörsbär 'Accolade' hör till de vackraste.

Vackrast av alla är prydnadskörsbär (Prunus 'Accolade')

Så lyft blicken och insup våren även från det som blommar ovanför våra huvuden och bli rikligt belönad.